![](https://i1.wp.com/static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/e034a85f-b7da-4f28-aca7-556afeb11b46.jpeg?interpolation=lanczos-none&fit=around%7C1024:576&crop=1024:h;center,top&output-quality=80&w=1200&resize=1200,0&ssl=1)
Anna Martling pratar snabbt, som för att hinna med sitt eget schema. Hon är ny i rollen som ”scientific director life science” men har inte släppt jobbet som forskare, professor eller kirurg. Någon halvtidstjänst är det inte fråga om.
– Nej men det går inte att dela upp på det sättet. Jag jobbar väl 200 procent i så fall.
Vi rör oss ner i trapphuset i Aula Medica, Karolinska institutets aula i Hagastaden i Stockholm.
Men vad är det som är så viktigt att hon måste jobba mer än heltid?
– Jag är helt övertygad om att life science kommer att revolutionera sjukvården.
Vi ska återkomma till hur.
Aula Medica är en futuristisk skapelse med glänsande fasad som invigdes 2013. Tätt intill står den lika futuristiska Biomedicumbyggnaden, där en stor del forskningen på Karolinska institutet sker. Sammankopplat med en gångbro står Bioclinicum, regionens forskningsbyggnad. Karolinska universitetssjukhuset ligger 140 meter därifrån.
– Här, på en samlad yta, sker allting. Vi brukar säga ”from bench to bed”, alltså från lab-bänk till sjukhussäng. Och vi har verkligen allt här – det går från forskning på cellnivå till att patienter kan få hjälp av det som forskats fram, säger Anna Martling.
Hennes roll, som är ny sedan årsskiftet, är att hålla ihop KI:s life science-arbete och se till att trådarna knyts ihop mellan forskare, life science-bolag, universitetet och sjukhuset. Life science är inte ett hundraprocentigt enhetligt begrepp och används lite olika. Anna Martling säger att den vida definitionen är ”livsvetenskaper” – forskning och utveckling inom levande organismer.
– När vi pratar om life science i allmänhet pratar vi egentligen om sektorn. Alltså de medicinska universiteten, hälso- och sjukvården, industrin med medtech och läkemedelsbolag som jobbar tillsammans för människors hälsa. I det ingår allt hälsobefrämjande arbete: från prevention, till diagnostik, behandling och rehabilitering.
Vi kliver ut i ett barskt vårväder utanför Aula Medica. Martling pekar på tegelbyggnaderna som står utströsslade. De innehåller bland annat fullt utrustade laboratorium. Läkarstudenter och forskare vid Karolinska institutet har använt dem innan institutets nya laboratorier kommit på plats – men i dag hyr olika bolag in sig.
– Näringslivet är en viktig del i life science. Vi ska också komma ihåg att det är Stockholms tredje största näringsgren.
Antalet life science-företag i Hagastaden har ökat ordentligt. Anna Martlings uppskattning är att det har gått från ett 30-tal företag till 140. En rejäl inflyttning, men hon riktar helst fokus mot en särskild källa till stolthet: Innomedicum, en hubb med kontor och möteslokaler – och laboratorium.
– Så små företag kan hyra in sig och få möjlighet att laborera i fullt utrustade moderna labb. Det är unikt, vilket så klart har lett till stort intresse från omvärlden, bland annat från Boston som är en internationellt ledande hub för life science, berättar Anna Martling.
Innomedicum inhyser också KI-Innovations, en inkubator och forskningshubb som hjälper forskare att ta sina idéer vidare till en färdig produkt. Här ligger också KI Science Park.
– De anordnar frukostar och jobbar för att samla folk som jobbar här runt Hagastaden, säger hon och påpekar att forskarvärlden behöver industrin för att utvecklingen ska komma patienterna till nytta.
Det gäller att världarna ska mötas bara.
– Så den här typen av mötesplatser är otroligt viktiga, säger Anna Martling.
Vi går vidare till Biomedicum, Karolinska institutets forskningsbyggnad. Anna Martlings bunt med passerkort rasslar. ”Spindel i nätet” är en trött liknelse för någons arbete – men det är talande att Anna Martling har en tjock hög med passerkort för att komma in överallt.
Ett par våningar upp i huset ställer vi oss i ett öppet trapphus med utsikt över laboratorierna, som har glasväggar ut mot trapphuset. På våning efter våning flödar vitt ljus. Tankarna går till ett dockhus att titta in i, men med labbänkar och maskiner.
– Här sker mycket av den basvetenskapliga forskningen, där man tittar på grundläggande nivå tittar på allt från cellers arvsmassa, funktioner och uppbyggnad till sjukdomars uppkomst.
En inglasad bro förbinder Biomedicum med Bioclinicum. Bron tar knappt någon minut att gå över. Närheten är en av områdets styrkor, upprepar Anna Martling. Byggnaden tillhör regionen, men forskningen bedrivs och finansieras främst av KI.
Forskningen här är närmare människan än den som sker på Biomedicum. Här sker forskningen främst på prover från patienter som är med i studier, snarare än på cellnivå.
I ett av laboratorierna sitter labbteknikerna Pinal Shah och Leva Grivite böjda över provrör. De arbetar med dna-extraktion från bland annat avföringsprover, vaginala svabbar, eller nässvabbar till forskningsstudier. Anna Martling frågar nyfiket om projektet – just nu arbetar de med prover som hör till en studie om spädbarns tarmflora.
Forskning sker även på sjukhussidan, men då handlar det i regel om behandlingsstudier eller diagnostik som redan är långt framskriden. Det innebär till exempel att en patient som inte har svarat på den vanliga behandlingen kan få testa en ny medicin som inte finns på marknaden än, eller få den parallellt med den gängse behandlingen.
Nya tekniker i den ordinarie vården – som gensekvensering där man kartlägger arvsmassan för att kunna använda precisa läkemedel – används i dag ofta när annat redan är testat och inte fungerat.
Men här väntar en revolutionerande förändring, menar Anna Martling. I stället för att använda nya tekniker när ingenting annat fungerar ska det användas direkt. Patienterna slipper valsa runt i vårdsystemen och slipper onödigt lidande. Möjligheten att botas är också högre om man inte låter sjukdomsförloppet gå så långt. Och prislappen då?
– Ny teknologi är kostsam. Samtidigt är ju hela syftet med idén att samla så mycket korrekt information från början att hamna rätt fortare i behandlingen. Då sparar du pengar någon annanstans i systemet, säger hon.
Men upplägget är inte okomplicerat. Sjukhusens budget är från regionerna, medan exempelvis äldreboenden och hemtjänst bekostas av kommunerna.
– Det är en komplex situation. Det är svårt att visa att man kommer spara pengar någon annanstans i systemet, och att det är värt att satsa på.
– Men jag är helt övertygad om att vi rör oss dit. Det är det som måste till. Om vi inte jobbar på det här sättet: skalar upp, får en ökad effektivitet i systemet, erbjuder alla det här likvärdigt – då kommer vi hamna i en hälsokris där vi inte har råd att behandla alla som är sjuka.
Rundturen har stannat på Karolinska universitetssjukhuset i Solna. En patient i rullstol håller kvar hissen åt ett äldre par.
Om Anna Martlings bild av framtiden ska införlivas krävs att politiker är med på tåget. Det gäller dels budgetfrågan, men också annat, som datalagstiftning. I dag står juridiska hinder i vägen för att kunna använda all data som genereras i forskning. En del av jobbet är att lobba för makthavare.
Funkar det?
– Ja, det tycker jag. Jag upplever att det finns ett momentum och en samsyn bland aktörerna i ekosystemet.
Scientific director life science
Är en ny yrkestitel på Karolinska institutet, som ungefär innebär att vara life science-samordnare.
Anna Martling tillträdde tjänsten vid årsskiftet. Hon ska samordna och ”vidareutveckla KI:s internas och externa arbete inom området. Detta omfattar även att befästa KI:s roll som motor för life science i ett regionalt, nationellt och internationellt perspektiv.” Hon ska också företräda KI externt – till exempel politiskt.
Anna Martling
Ålder: 55 år.
Bakgrund: Professor i kirurgi och överläkare. Hon har tidigare lett KI:s arbete med att implementera precisionsmedicin i vården. Parallellt med detta har hon varit dekan på Karolinska institutet för institutionsgrupp Nord.
Gör: Scientific director life science.