Schweiz är ett av världens mest välmående länder. Ändå fick nyheten som damp ner i somras många att tala om en kommande ekonomisk katastrof. Donald Trump hade just gett alplandet en tullsats på 39 procent, mer än dubbelt så mycket som EU:s på 15 procent.
Ekonomer förutspådde kris för de schweiziska exportföretagen inom läkemedel, lyxvaror och choklad. Med kraftigt ökande arbetslöshet som följd.
Förbundspresidenten Karin Keller-Sutter pekade på statistik som visade att både USA och Schweiz tjänade på låga tullar. Men ett timslångt telefonsamtal till Vita huset ledde ingenstans.
– Kvinnan var snäll, men hon ville inte lyssna, kommenterade Trump efteråt. Och den rekordhöga tullen stod fast.
Tre månader senare hade schweizarna ändrat taktik. En delegation på besök hos Trump i Washington lovade investeringar i USA på 200 miljarder dollar. Och framför allt hade den med sig gåvor.
Från klocktillverkaren Rolex fick presidenten ett specialtillverkat bordsur i 24 karat guld. Metallkoncernen MKS skänkte honom en ett kilo tung guldtacka med inskrifterna ”45” och ”47”, hans båda ordningsnummer som USA:s president.
Några dagar senare hade Schweiz fått sin tullsats sänkt till 15 procent.
”Det var svårt att slå Apple, men schweizarna klarade det”, kommenterade en källa i Vita huset till sajten Axios. Han syftade på techföretagets vd Tim Cook, som i augusti skänkte presidenten en specialgjord optisk datalagringsskiva i ett ställ av massivt guld.
Det var i samband med offentliggörandet av Apples löfte att investera 100 miljarder dollar i USA, vilket i sin tur ledde till att företaget slapp tullar på sin egen import.
Men Trump har fått andra liknande gåvor av ledare från hela världen.
Dyrast och mest iögonfallande är Qatars gåva: ett Boeingplan värt 400 miljoner dollar. Det är tänkt att användas som presidentplanet Air Force One, men tillfaller sedan Trumps presidentbibliotek, det vill säga honom själv.
Andra exempel ur högen:
● En samurajhjälm i guld från Japans premiärminister.
● En nominering till Nobels fredspris, i guldram, från Argentinas president.
● En personsökare i guld från Israels premiärminister.
● Ett gyllene världsmästarbälte i boxning från Ukrainas president.
Att Trump älskar guld är ingen hemlighet. Utsmyckningar i ädelmetallen har fått en framträdande plats i Ovala rummets inredning sedan han flyttade in i januari, och den nya balsal som byggs på platsen för Vita husets rivna östra flygel går också i guld.
Det omtalade bygget är ett eko från 2004, då Trump lät bygga en gigantisk balsal på sitt residens Mar-a-Lago i Florida – och lade 7,5 miljoner dollar bara på att täcka taket med 24 karats bladguld.
”Till och med toaletterna var små palats med handfat i guld. Vart man än vände sig skrek det gyllene slottet ut sitt överflöd. Guld, guld och ännu mer guld”, skriver författaren Laurence Leamer i en bok om komplexet i Palm Beach.
Att stats- och regeringschefer ger och får presenter av utländska kolleger är ju normalt. Kung Carl Gustaf skänkte exempelvis en ekplanta som kröningsgåva till Charles III när han besökte Storbritannien i maj.
Vad som sticker i ögonen i Trumps fall är dels gåvornas personliga karaktär, dels att det tycks handla om tjänster och gentjänster. Guld mot politiska fördelar.
Men är det korruption?
– Det handlar egentligen om hur man vill definiera ordet korrupt. Man kan säga att det är ett missbruk eller ett oetiskt användande av sin offentliga position för privat vinning, säger Susan Rose-Ackerman till DN.
Hon är professor emerita i juridik vid Yaleuniversitetet och har skrivit ett standardverk om korruption som används vid universitet i hela världen.
– Det finns många saker som regeringar kan göra som inte nödvändigtvis bryter mot lagar, men som ändå kan skada det värde som staten skapar för medborgarna, säger hon.
Den amerikanska konstitutionen förbjuder uttryckligen en president att utan kongressens medgivande ta emot presenter från någon ”kung, prins, eller ett främmande land”.
Och de gåvor en amerikansk president får tillfaller enligt lagen inte honom själv, utan det amerikanska folket. Efter sin avgång kan presidenten om han vill ”köpa tillbaka” gåvorna, till marknadspris.
Hur Trump kommer att göra med sina bordsur och samurajhjälm återstår att se. Men åtminstone det qatariska planet verkar han vara beredd att acceptera som en personlig gåva.
Att han har tjänat stora pengar under denna sin andra period i Vita huset står utom allt tvivel. I somras rapporterade tidskriften New Yorker att presidentens familj hade dragit in 3,4 miljarder dollar i affärskontrakt sedan hans tillträde i januari.
”Trump Towers” och andra projekt med hans namn byggs eller planeras i ett tiotal länder, bland dem Serbien, Saudiarabien, Indien och Vietnam. Samtliga naturligtvis starkt beroende av USA:s goda vilja.
Presidentsönerna Donald Jr och Eric är ute på en nästan oavbruten världsturné för att sälja in varumärket Trump. De tas emot av höga, välvilligt inställda ledare och verkar nästan ha bråttom – om två och ett halvt år är ju fadern förmodligen ”bara” en privatperson igen.
Men den största kassakon för Trump finns i en bransch som han för inte länge sedan dömde ut helt: kryptovaluta.
Parallellt med att hans egen koncern har startat egna, lukrativa kryptoprojekt har han lanserat precis de avregleringar av branschen som den har efterfrågat.
I maj höll han en uppmärksammad gala i Washington för de personer som hade investerat mest i hans egen kryptovaluta kallad ”$Trump”.
Två av de tyngsta investerarna i Trumpfamiljens kryptovaluta, Justin Sun och Changpeng Zhao, har fått ett åtal avskrivet respektive benådats av presidenten.
Susan Rose-Ackerman anser att förhållandet mellan Trump och kryptoindustrin är bekymmersamt.
– Det är inget nytt att folk med pengar försöker påverka den politiska makten. Frågan är var gränsen går. Det handlar inte bara om de faktiska pengarna, utan om att företag får marknadsmakt som är beroende av deras kopplingar till dem som har politisk makt, säger hon.
– Jag tror det är detta vi ser i relationerna med stora techföretag och kryptoföretag, och hur regeringen låter bli att reglera dem.
Korruptionsprofessorn vill på akademiskt vis ogärna stämpla Trump som korrumperad. Men många andra gör det. Så här skriver kolumnisten Jamelle Boule i New York Times apropå en typisk dag i Vita huset, präglad av tjänster och gentjänster:
”Under vilken annan administration i USA:s historia skulle den här graden av korruption vara en politisk katastrof – en skandal som skulle kunna få regeringen på fall. För Trumps administration var det en tisdag.”
Läs mer:
Från fastighetsmogul till kryptokung – så rik är Trump
Vita huset hamnar i skuggan av Trumps balsal
