På fredag inleder Tre Kronor årets hockey-VM med kvällsmatch mot Slovakien.
I det svenska båset står Sam Hallam, förbundskaptenen som haft uppdraget sedan hösten 2022. Han har hittills fått se fiaskorubriker efter kvartsfinaluttåget mot Lettland i VM 2023, och hunnit bryta en sex år lång blågul medaljtorka i och med fjolårets VM-brons.
Nu är målet att gå hela vägen.
– Vi går in i mästerskapet med målsättningen att vinna. Punkt, sa Hallam när han på måndagen presenterade den svenska truppen.
Två och ett halvt år in på sejouren är det samtidigt en förbundskapten som konstaterar att han lärt sig en hel del längs vägen.
– Massor!
Det gör man väl visserligen alltid när man byter jobb – och det kanske är svårt att snappa upp och reflektera över allt, säger Hallam.
– Men över en ett- eller tvåårscykel – absolut. Det har varit otroligt lärorikt och du representerar ett land, vilket gör att du hela tiden har väldigt många blickar riktade mot dig.
– Det är intressant att se hur du agerar och hanterar det. Men också hur människor runt omkring dig gör det. Så jag har lärt mig mycket som människa och privatperson men också i mitt yrke.
Sam Hallam klev på prestigeuppdraget efter en lång sejour som klubblagstränare i Växjö – en tid som bland annat resulterade i tre SM-guld.
På landslagsnivå har han alltså hittills ett VM-brons på meritlistan – men den framgången kan också, om man så vill, i stället beskrivas genom att gå tillbaka till semifinalbesvikelsen mot Tjeckien som föranledde bronsmatchen. Så var det också den där rejäla skrällförlusten mot Lettland i VM 2023 och i vintras blev det en seger på tre matcher – därmed ingen final – i Four Nations.
Vad upplever du att ni går in med för status i VM? Är det lite kniven mot strupen – eller sitter du lugnt i båten?
– Med tiden lär man sig lyssna på de som man verkligen litar på, som man skulle ta ett råd från. Det andra får man bara skärma av, säger förbundskaptenen inledningsvis, och fortsätter:
– Sedan är det så i vår bransch, att jag har kniven mot strupen hela tiden. Jag har känt det i hela min tränarkarriär, att det gäller att prestera – nu, nu, nu.
Vad gäller just den biten är det faktiskt inte särskilt stor skillnad på att vara förbundskapten och klubblagstränare, menar Hallam.
Samtidigt finns såklart alltid en press där – framför allt, som Hallam varit inne på, när en eller flera idrottare representerar sitt land. Inte heller blir den där pressen mindre när en idrottare eller ett lag iklär sig rollen som värdnation för ett mästerskap.
– Jag tror att för oss som är i det… Det är vår normala situation. Pressen är så klart en del vi behöver hantera under ett hemma-VM. Förväntningarna på oss, både våra egna och från folk utifrån, säger Hallam.
– Men det är också en miljö som vi verkar i och har gjort väldigt länge i vår vardag, alla som är med på den här nivån.
Sam Hallam fick sin hockeyfostran i AIK, men det blev inte något A-lagskontrakt – i stället en säsong i Tumba/Botkyrka innan han flyttade till Bik Karlskoga. Där blev det fyra säsonger innan Hallam under våren 2004 tvingades avsluta karriären – inte ens 25 år gammal.
Till slut blev smärtorna efter tre diskbråck för svåra att hantera.
– Bara att tvätta sig eller ta på sig strumporna tog en evighet eftersom det gjorde så ont. För att inte tala om när jag skulle ta på mig hockeyskydden, berättade Hallam för DN i slutet av 2011.
Vid det laget hade han hunnit bli 32 år – och var då den yngsta tränaren i svensk elithockey.
När tiden ute på isen var över tog Sam Hallam över division 2-laget Karlskoga HC, sedan blev han assisterande tränare i Bik Karlskoga. På morgonen höll han i träningen för spelarna på hockeygymnasiet, sedan på med skjortan för jobb på klubbens marknadsavdelning, varpå dagen avslutades med A-lagsträning. I den vevan sade den andra medarbetaren på marknadsavdelningen upp sig – och Hallam blev dessutom pappa för första gången.
– Men så här ser vardagen ut för många som jobbar i allsvenska klubbar och jag hade inte velat ha den tiden ogjord, sade han till DN.
Med tiden blev han sedan huvudtränare i den hockeyallsvenska klubben. Sedan kom flytten till Växjö, sedan uppdraget som förbundskapten.
45 år gammal ska Sam Hallam nu alltså leda Sverige i ett VM på hemmais. Den där pressen har han hunnit bli van vid – och blivit bättre och bättre på att hantera, säger han.
– Det blir man. Men jag skulle inte heller vara på den här nivån om jag inte hade bra eller starka egenskaper för att kunna göra det på resan fram.
– Sedan ser det olika ut. Vad press och stress är för en person kan vara något annat för någon annan.
Lyckas förbundskaptenen leda sitt landslag hela vägen till final väntar nu drygt två veckor i den där bubblan som Hallam säger sig hålla väldigt högt. Det kan vara matchfokus, slutspelsfokus eller som nu, mästerskapsfokus.
– Få stänga ute resten av saker som sker i världen och verkligen vara mitt i nuet.
– Det är en fantastisk känsla, men det är inte heller bara en njutning eller en härlig, rolig resa. Det är ett jäkla hårt jobb, en uppoffring och en kraftmätning mot andra och med dig själv hela tiden.
Han fortsätter:
– Men jag vet att det ger mig väldigt mycket och när jag inte är i det saknar jag det väldigt mycket.
Läs mer:
Här är Tre Kronors VM-trupp: ”Kan hända saker de närmsta dagarna”
Ny biljettstrategi och fan zone – VM-chefens plan för att vända fiasko till succé
Från hockeylek till bäst i världen – kritiska åldern är Helbers jobb
