Sam Kendricks är 32 år gammal men visar inga tecken på att slå av på takten. I fjol hoppade han ännu en gång över drömgränsen sex meter, och OS-finalen i Paris slutade med en silvermedalj.
– Det känns som att jag mer än någonsin befinner mig i min prime. Det är bara det att alla andra också blivit så bra – och det är en bra grej, säger han.
Det fanns en tid när den stora dominanten i stavhopp hette Renaud Lavillenie, som 2014 snodde världsrekordet från legendaren Sergej Bubka. I dag är det som bekant Armand Duplantis som med sina elva världsrekord är ohotad på tronen.
Men däremellan var det faktiskt Sam Kendricks som regerade. Amerikanen blev nämligen världsmästare både 2017 och 2019. Att meritlistan efter det hade sett annorlunda ut, i positiv bemärkelse, om det inte vore för en viss ”Mondo” – det är ingen hemlighet.
Sam Kendricks ska så småningom inleda en lång utläggning om vad han beskriver som bojor. Men han säger att det först krävs en återblick:
Armand Duplantis hade sensommaren 2018, 18 år gammal, hoppat 6,05 på EM i Berlin. Året därpå väntade alltså VM, med Kendricks som regerande mästare.
– Det var tufft, men jag vann. Betyder det mindre för att Mondo slår världsrekord efter världsrekord nu? En svensk kanske skulle säga, så klart, ni slog ju honom innan han var som bäst. Jag säger, fuck them. För det är inte så sporten fungerar.
På presskonferensen efter den där VM-finalen 2019 fick Kendricks frågan vad som väntade därnäst – ett världsrekord, månne?
– Jag sade: Nej, jag överlåter det till ”Mondo”.
– För att jag inser också att den här sporten är en fråga om plats och tid.
Sedan dess har Duplantis vunnit OS 2021, VM 2022, VM 2023 och OS 2024 (därtill också inomhus-VM 2022 och 2024).
Sam Kendricks är minst sagt en engagerad talare. Han återkommer ofta till att andra faktiskt inte kommer att kunna förstå vad det verkligen innebär att vara en elitidrottare på den nivån, och jobbar samtidigt febrilt för att lyfta sporten – och inte minst sina medtävlande. Det är snarare regel än undantag att 32-åringen under tävlingar studsar omkring och försöker veva i gång publiken.
Amerikanen klarade 5,90 i Mondo Classic i förra veckan, men 2025 har faktiskt varit rätt tufft för Kendricks. Resultatet i Uppsala var säsongsbästa.
– Jag brukar bli starkare senare under säsongen. Det ligger i min natur. Jag kommer aldrig att kunna uppnå något i ett vakuum, utan press, säger han.
Så var det bojorna. Sam Kendricks vänder tillbaka till de där VM-gulden, och det faktum att Armand Duplantis numera återfinns på en, i ärlighetens namn, egen nivå.
– Ofta ändrar folk sin idé om vad de vill få ut av sitt idrottande när de når en viss nivå. Du vinner ett mästerskap, och sedan känns det som att det är meningen att du alltid ska vinna ett mästerskap.
– Men när du vinner kommer du inse att det är en typ av handbojor. Bojor i guld. Det krävs en speciell typ av person för att kunna bära dem under lång tid. Du kan aldrig riktigt ta av dem – och du måste inse att de är värdefulla. De tar dig i en viss riktning, och du måste vara okej med det. Du måste verkligen älska det här ännu mer när du väl har vunnit.
Sam Kendricks fortsätter till det där med att lyfta sina medtävlande, eller, om man så vill, konkurrenter.
– Jag vill inte att deras förväntningar ska förminskas av andras förväntningar. Det är därför jag pratar så storslaget om dem. Jag upplever att en idrottare ofta snackar skit om sig själv på grund av en känsla av att man inte ska lova för mycket.
– På så sätt skulle det då också bli mer speciellt när man väl levererar.
Vid det här laget har DN presenterat jantelagen för Sam Kendricks – som inte är helt övertygad.
– Det låter ju bra.
– Förutom att man inte kan förvänta sig att en idrottare ska göra både och. Ni vill att vi ska prata ödmjukt och prestera fantastiskt.
– Visst, det går kanske att göra både och. Men då kan ni inte kalla någon för ett misslyckande om han inte uppnår någonting. Om ni inte tillåter mig att prata stort kan ni inte bli missnöjda om jag inte lyckas.
Med det sagt, vad vill du uppnå i år?
– Senare i år kommer jag att vara riktigt bra. Jag kommer att hoppa 6,10. Det är mitt mål, och jag har en plan för att lyckas.
– Det är rätt mycket motsatsen till den där jantelagen, eller hur? Men jag måste få göra det!
Sam Kendricks har nu fått upp tempot igen:
– Det är så! Som idrottare tar du dig inte hit utan ett ego. Inte ett ego som gör gällande att jag är bättre än någon, utan ett ego som säger att jag är bättre än mig själv.
– Det är så den här sporten fungerar. Jag försöker ju inte att göra mål på någon. Jag försöker besegra mig själv.
Kendricks pausar. Han säger att han också är medveten om hur det här kan låta.
– Folk kommer att läsa tidningen och tänka: Gud, han är en ärelysten en.
Kanske kommer de också att tänka: Okej, han är amerikan…
– Exakt! Han ljuger. Han ljuger för oss! Han har Trump i sina ådror! Det är vad de kommer att säga.
– Men för mig är det där en bra grej, right?
Kendricks återkommer här till Armand Duplantis.
– En sak måste jag säga. Jag älskar my Swedish people.
Men, för det finns ett men:
– Don’t dim my boy ”Mondo”, right?
– ”Mondo” är som mig. Om du tar honom bort från stavhoppet, då försvinner all den här jantelagsgrejen. Det är när ni sätter upp begränsningar för honom som han säger, typ: Jag antar att jag kanske kommer att sätta ett världsrekord till, motivationen finns där …
– Han borde inte prata så!
Läs mer:
Duplantis hoppade 6,05 i Uppsala – men inget nytt världsrekord: ”En helt annan press”
Renaud Lavillenie: Vi får se när Duplantis blir 38
DN:s Johan Esk: Skadan och senaste förlusten lyfte ”Mondo” Duplantis
Duplantis mot tolfte guldet – och tolfte världsrekordet?
