Det fanns en tid då statsmännen höll polerade tal, medan de hysteriska utbrotten hörde till kulturmännen. Men för inte alltför länge sedan bytte uttrycken värddjur. Det är mycket olyckligt.
Med värme minns jag hur en stroppigt farbroderlig Loa Falkman stoppade Alexandra ”Fucking Åmål” Dahlströms tacktal om sexism på Guldbaggegalan 1999. ”Nu, mitt lilla hjärta” avbröt Falkman. Dahlström fann sig fullkomligt i situationen, klappade Falkman på hjässan och gjorde kräkgrimaser bakom hans rygg.
Så fint det var. Loa Falkman fick oss att känna oss moraliskt överlägsna och Alexandra Dahlström elektrifierade oss. Inför kvällens Guldbaggegala har jag därför bara en önskan: skandal. Ge oss ett övertramp att fördöma, hånskratta åt eller älska. Ge oss något banalt att snacka om.
Om inte Filip Hammar har lust att ”lilla gumma” Shima Niavarani när han tar emot priset för bästa film, kanske Marianne Lindberg De Geer kan storma scenen när hennes Örni förlorar regibaggen till Levan Akin.
Läs fler texter av Sandra Stiskalo