Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Skämtet om européernas respektive nationalkaraktärer har turnerats på olika sätt. I den tyska programledaren Robert Lembkes version heter det: Helvetet är en plats där engelsmännen lagar maten, italienarna dirigerar trafiken och tyskarna står för underhållningen.
Parodiskt förstås, men inte helt osant.
En tilldragelse för ett par veckor sedan kan illustrera det.
Det var en onsdag när läkaren Chris van Tulleken, känd från många BBC-program, klev upp i talarstolen i det brittiska underhuset. Med sig hade han ett fabriksbakat fullkornsbröd, en konservburk Heinz baked beans och ett paket frysta fiskpinnar.
– Detta är britternas diet, sade han inför ledamöterna i hälso- och socialvårdsutskottet.
I Storbritannien finns ett trafikljussystem för märkning av mättat fett, socker och salt i livsmedel. Grön färg betyder låg dos. Röd hög, och ska tas som en varning.
– Här finns inte ett enda rött trafikljus, fortsatte läkaren och pekade på fiskpinnepaketet, men du kommer definitivt att få i dig för många kalorier om du äter denna typ av mat. Den är nämligen mycket specifikt och smart utformad för att kringgå aptiten.
Chris van Tullekens bok ”Ultra processed people”, med den svenska titeln ”Vad vi äter”, har sålt i över 300 000 exemplar i Storbritannien. Tulleken är också medförfattare till den uppmärksammade artikelserie om ultraprocessad mat som tidningen The Lancet publicerade i veckan.
Efter amerikanerna hör britterna till de riktiga storkonsumenterna. År 2023 utgjorde ultraprocessade livsmedel 57 procent av de vuxnas kaloriintag. Brittiska barn fick i sig 65 procent av alla kalorier från ultraprocessad mat.
Att just fiskpinnen blivit den konkreta projektionsytan för hela debatten förvånar ingen. Man kan kalla den Storbritanniens nationalrätt och sådana finns det alltid många åsikter om.
Den uppfanns för exakt 70 år sedan i ett testkök på Birds Eye-fabriken i Great Yarmouth. Fabriksarbetarna fick två alternativ – sill eller torsk – och de valde det minst smakrika, vilket visade sig vara helt rätt. Pinnarna lanserades sedan med en trevlig slogan: ”No bones, no waste, no smell, no fuss.”
Det har stormat runt dem förut.
2008 släppte David Beckham en serie ”hälsosamma” färdigrätter. I stället för releaseparty bjöd han in tusentals skolbarn till ”fiskpinnefest” på Wembley Stadium. Kolumnisterna fnös och undrade om han och Posh Spice verkligen matade sina egna ungar med den dubbelpanerade torskbiten.
Och så har vi stjärnkocken Jamie Oliver.
I en hyllad realityserie föresatte han sig att förbättra den brittiska skolmaten som då – och fortfarande – på många ställen bestod av chips och pommes. För fem år sedan skrev han ett öppet brev till den dåvarande premiärministern där han varnade för bland annat ultraprocessad mat.
Hyckleri, tyckte många i och med att Oliver samarbetade med Findus och hans ansikte prydde – just det – fiskpinnepaket.
Tv-läkaren och författaren Chris van Tulleken har minimerat sitt eget intag av ultraprocessad mat, han säger att tillsatserna började äckla honom. Men till snackätarna i tv-soffan kommer han sällan med rekommendationer, tack och lov.
Han vet att råd egentligen är rätt meningslösa. ”Vad vi äter avgörs av maten som finns runt omkring oss, vad den kostar och hur den marknadsförs – det är där förändringen måste ske”, skriver han i sin bok.
Och det var precis det han försökte få till stånd när han stod där och viftade med fiskpinnarna inför politikerna i Westminsterpalatset.
Läs mer:
Forskare kräver skärpta kostråd mot ultraprocessad mat
Hak efter hak stänger – nu talar britterna om pubdöden
