Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
En delegation av högt uppsatta tjänstemän från det brittiska inrikesdepartementet for nyligen på studieresa till Köpenhamn. Förhoppningen var att dra lärdomar av Danmarks hårda asylpolitik och de så kallade gettolagarna som gav staten rätt att tvångsförflytta människor utifrån etnicitet.
Förväntningarna infriades, med råge.
På måndagen presenterade den brittiska regeringen en ny asylpolitik, modellerad efter det danska upplägget. Det är den största förändringen som den sittande Labourregeringen har sjösatt hittills och den mest omfattande migrationsreformen sedan andra världskriget.
Först och främst ska antalet människor som beviljas asyl i landet minimeras.
Först och främst ska antalet människor som beviljas asyl i landet minimeras. Exakt hur många man kommer att ta emot har inte fastställts än, men det kommer att vara ”en mycket blygsam” siffra. Flyktingstatusen kommer att vara tillfällig, revideras löpande och väntetiden för ett permanent uppehållstillstånd höjas till rekordhöga 20 år.
Storbritannien förbehåller sig även rätten att utvisa flyktingar den dag deras hemland anses vara säkert. Dessutom kommer myndigheter ha rätt att beslagta tillhörigheter för att betala kostnaderna för att behandla asylansökningar och boende.
Kort sagt handlar det om att göra det mindre attraktivt för människor att söka skydd i landet.
Danmarks utrikesminister Lars Løkke Rasmussen, arkitekten bakom den danska asylpolitiken, applåderar kursändringen. Han ser gärna att det danska systemet kopieras av resten av Europa. En stram asylpolitik är nämligen ett framgångsrecept för att mota bort mörka krafter av olika slag, det vill säga gängkriminalitet respektive ytterhöger, säger han i en intervju i tidningen The Telegraph.
Ändamålen helgar medlen, alltså. Även den brittiska inrikesministern Shabana Mahmood talar i sådana instrumentella termer.
Totalt sökte 109 343 personer asyl i Storbritannien mellan mars 2024 och mars i år. Det var en ökning med 17 procent jämfört med föregående år. Hittills i år har över 37 000 migranter gjort den livsfarliga resan i småbåtar över Engelska kanalen. Av dem har bara två skickats tillbaka enligt Storbritanniens återvändandeavtal med Frankrike.
Småbåtssituationen, liksom de många hotell som omvandlats till temporära asylboenden, har triggat en väldig inhemsk ilska. Varje vecka protesterar människor insvepta i rödvita flaggor med Sankt Georgskorset och skanderar att de har fått nog. Samtidigt rusar det högerpopulistiska partiet Reform UK i opinionsmätningarna.
Genom att lansera en stenhård asylmodell hoppas Labourregeringen kunna stävja en högljudd och ilsken högerpopulistisk opinion genom att i någon mån göra Reform UK:s politik till sin egen. Fast så krasst paketerar man givetvis inte reformen.
Genom att lansera en stenhård asylmodell hoppas Labourregeringen kunna stävja en högljudd och ilsken högerpopulistisk opinion genom att i någon mån göra Reform UK:s politik till sin egen.
I stället säger Shabana Mahmood att det stränga migrationssystemet utformats för att frigöra det brittiska folkets ”inneboende öppenhet, tolerans och generositet”. Man kan tolka det som ett inrikespolitiskt svar på föräldrastilen ”sträng, men kärleksfull”.
De ljuva orden sticker ut. För i nästa andetag beskriver Mahmood hur ”den illegala invandringen splittrar landet och samhällen”. Immigrationsminister Mike Tapp, å sin sida, talar om de brittiska öarna som en galleria för ”asylshopping”.
”Storbritannien kännetecknas inte bara av sin självständighet utan framför allt av sin öppenhet. Vi har alltid varit ett land som sträcker ut en hand”, sade den konservative premiärministern David Cameron om sitt hemland.
Tolv år har gått sedan han höll det talet. Det känns som en evighet.
Läs mer:
Sandra Stiskalo: Asylhotellen ökar stödet för Farage
