Då en gång för många år sedan satt vi två på Place de la Comédie och drack starkt svart kaffe, jag beställde un café inte för att jag tyckte om den bittra smaken utan för att priset var en tredjedel av det på te.
Som ny i Montpellier hade jag inte så många vänner och var glad för de få, min franska var stapplande så diskussionerna kan inte ha varit särskilt nyanserade men vad gör väl det när man är ung?
Jag njöt av det öppna torget och av att se ut som alla andra, som jag gjorde där. Det var först när jag kom nedåt kontinenten som jag upptäckte att det alls haft betydelse, men det hade det. Man slapp dessutom oönskat sällskap om man såg ut som en av dem.
Fast ibland gick det för långt och det förtjänar faktiskt en utvikning till Sicilien: en gång undrade en lagom snygg och okänd italienare där om jag möjligen kunde flytta mig åt vänster så att han kunde se min blåögda kompis lite bättre? Som alltid när man blir överrumplad gör man vad folk säger även om det inte är klokt.
Men vänskapen på Place de la Comédie var av en annan sort, den var verklig. Inte för att vi höll kontakten, man kan vara goda vänner ändå. Det är möjligt att han stötte på mig men vi var aldrig ihop och det var rätt uppenbart att han egentligen inte gillade tjejer, mer oklart för hur många han erkänt den saken vid den tidpunkten.
Vi tog bussen till stranden, pratade, över kaffe, över vin. Kanske hade vi både någon sorts ensamhet i oss, jag vet inte så noga för vad vet man om en annan människa?
Så mycket vet jag att vi återknöt löst genom sociala mediers till intet förpliktigande ”vänskap” och att det ändå gjorde att vi sågs igen på fransk mark. Det var ju för lustigt hur man kan boka ett Airbnb i Paris och råka få en gammal kompis hundra meter därifrån, men så var det och därför kunde vi också ta ett par glas på en bar i kvarteret och på någon timme prata igenom några decennier.
Det hade gått så många, många år men det var som att allt fanns kvar och det enda som hänt var att vi blivit mer direkta som man blir med åren när det börjat sjunka in att man inte har tid för kringprat och man förresten endast hör av sig till människor man på riktigt brytt sig om.
Läs fler kåserier, till exempel Sanna om att det ofta får plats fler än man tror.
