Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Å ena sidan: Ryssland har skalfördelar, inte minst i sin drönarproduktion. Landet har en ledning som inte bryr sig om mänskliga förluster. Ryssland har bundsförvanter i Kina, Nordkorea och Iran, och kan till viss del runda sanktionerna, som ändå läcker. Putin ger inga signaler om att tumma på sina krav för vapenvila eller fred.
Å andra sidan: Den ryska ekonomin är av allt att döma usel. Sanktionerna börjar bli kännbara för vanligt folk. Det är väl känt att de ryska förlusterna i kriget är enorma. Eftersom den som tar värvning får betalt och Ryssland ger ersättning för lemlästade och stupade, har kriget blivit dyrt. Framstegen på marken står inte i paritet med insatsen, och vad Putin kallar en ”militär specialoperation” har blivit ett av det senaste seklets längsta krig.
Vilken version är mest sann?
Den som försöker följa och förstå krigsutvecklingen i Ukraina möts just nu av diametralt skilda versioner, där den ena framhåller Rysslands styrka (”om vi inte passar oss tar Ryssland halva Europa, minst”) och den andra dess svaghet (ekonomin, främst).
När anfallskriget nu går in på sitt femte år är ukrainarna lika trötta på kriget som de är ursinniga på angriparen. De arbetar, sammanbitna, med låga förväntningar.
I Kiev var årsdagen kav lugn, bortsett från de inresta, högprofilerade europeiska gästerna, som alla står Zelenskyj nära. Presidenten själv var hes.
Den som försöker förstå krigsutvecklingen möts just nu av diametralt skilda versioner
Men amerikanerna var inte där. Zelenskyj längtade nog efter dem: han har i flera intervjuer sagt att han innerligt hoppas att USA är på Ukrainas sida. Trump, ta inte din hand ifrån oss. Det har låtit som en vädjan.
Trots de magra resultaten vill Zelenskyj fortsätta fredssamtalen med USA som medlare. Enligt vad statsminister Ulf Kristersson sade till mig i Kiev tycks Zelenskyj tro på USA när USA insisterar på att Ryssland vill ha fred. I Kristerssons ögon tyder ingenting på det, vilket han också talat om för Zelenskyj. Denne ser rimligen också att Putin inte rör sig en tum, men vill av något skäl (amerikanska säkerhetsgarantier?) ändå fortsätta.
Så vad stämmer? Vill Ryssland – eller inte? Måste Ryssland snart ha en fred – eller inte? Svaret på sådana frågor kan avgöra hur man ser på Ukrainas framtid.
Allt kan inte samtidigt vara sant, och kanske har man störst chans att hamna rätt om man lägger sig mellan extremerna. Det skulle betyda att Ryssland inte står på avgrundens rand, men inte heller mäktar med att glufsa i sig Ukraina före sommaren.
Det borde få till följd att kriget kan fortsätta, ett bra tag till.
Läs mer: De förlorade sina hem när ryska drönarna slog ner i kvarteret
Medan vinterveckorna går märks en skiftning – och fler talar öppet
Zelenskyj utgår från att Putin fintar bort fredsmäklarna
