Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Steve Witkoff, Dan Driscoll, Marco Rubio, Jared Kushner, Jurij Usjakov, Kirill Dmitriev, Sergej Lavrov, Kyrylo Budanov, Rustem Umerov, Andrij Hnatov, Andrij Sybiha. Donald Trump, Vladimir Putin, Volodymyr Zelenskyj.
Delegationer i olika uppsättningar, varierad diplomatisk och politisk nivå, med vitt skilda, hittills oförenliga mål.
Men på ett område agerar alla parter likadant – de skickar bara herrar till förhandlingarna.
Över 70 000 kvinnor tillhör Ukrainas väpnade styrkor, av dem är mer än 5 500 stridande. Till skillnad från männen har samtliga gått in frivilligt. Kvinnor deltar i försvaret av Ukraina på alla nivåer, från minröjning och rehabilitering av skadade och traumatiserade till krigsrapportering. Samhället upprätthålls i allt högre grad av kvinnor som kliver in på alla möjliga positioner när männen kallas in. Parallellt bär de huvudansvaret för barnen och det träliga hushållsgörat.
Det är också i stor utsträckning kvinnor som dokumenterar krigets fasor – organisationen Center for Civil liberties leds av Oleksandra Matvijtjuk (som belönades med Nobels fredspris 2022). Chefen för krigsbrottsbevakningen på nättidningen Kyiv Independent heter Jevhenija Motorevska.
Här, som i alla krig, begås många av de grymmaste brotten mot kvinnor och barn: de förs bort, våldtas, dödas. Här, som i alla krig, är kvinnorna de som oftast sopar upp resterna efter katastroferna. Lagar, släpar, tröstar, gräver, bygger upp.
Ofta uppmärksammas hur snabbfotat och modernt Ukraina är, men det är också ett samhälle dominerat av män. I regeringen sitter två ordinarie kvinnliga ministrar, kärntruppen närmast presidenten består av män.
När jag intervjuade parlamentsledamoten Iryna Nykorak häromdagen suckade hon och sade att Ukraina borde veta bättre.
Att makten är koncentrerad till männen är inte unik för Ukraina, varken Ryssland eller USA har heller några kvinnor vid bordet när framtiden ska bestämmas.
Det brukar noga taget nästan inga andra förhandlande parter heller ha.
Denna höst är det 25 år sedan FN:s säkerhetsråd antog resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. I samband med årsdagen påminde man om vad forskningen och statistiken visar, nämligen följande: när kvinnor deltar i fredsprocesser ökar sannolikheten att ett fredsavtal håller i mer än två år med 20 procent; sett över en 15-årsperiod med 35 procent, enligt en studie från International peace institute.
Ändå utgjorde kvinnor blott 13 procent av fredsförhandlarna under 1992–2019, enligt FN. Sex procent av fredsavtalens undertecknare var kvinnor 1992–2019. En femtedel av dessa fredsavtal nämner uttryckligen kvinnors och barns villkor. Det handlar alltså inte bara om principer om kvinnors rätt till inflytande: Ökad jämställdhet minskar på bred front risken för konflikt och krig, enligt flera studier.
Resultatet med kvinnligt deltagande blir helt enkelt bättre.
Men fakta räcker sällan, människan handlar ofta mot bättre vetande och mansdominans råder i alla rum där viktiga beslut fattas, från bolagsstyrelser till regeringar.
Fast så länge frågan om representation nästan enbart lyfts av kvinnor förändras ingenting. Detta är också en fråga för männen, eftersom männen har makten.
Läs mer:
Zelenskyj borde byta ut hela sin regering
Ett enormt misstag av ukrainska politiker att inte bygga relationer med Republikanerna
Trump ger Putin mer tid för erövringskriget
