Flädern har blommat ut. Den blev bra som saft. Som marmelad vägrade den stelna. Försökte på flera sätt och fick goda råd tills den till slut stelnade till en stabbigt grå konsistens typ torr honung, bara ännu sötare.
Klippte ner trädet i hopp om att det växer ut igen med tjänligare blommor.
Nu frodas älggräs med liknande vita blomklasar vid vägkanten.
Smaksätter man brännvin med älggräs blir smaken stark och går aldrig ur, hur mycket man än späder.
Älggräsbrännvin innehåller tre ä – liksom fjällhällebräken. Kanske finns det också ord med tre ö. Och ord med tre å.
Åäö i rätt ordning kunde finnas i Åmänningeön som kunde ligga i Åmänningen men där heter ön inte Åmänningeön utan Barrön eller Oljeön efter ett oljeraffinaderi.
Läste nyligen en bok av Gustav Janson från 1908 med titeln ”ÖN” på pärm, titelsida och försättsblad, men ”Ön” överallt annars där den nämns och det är inte ofta.
Boken består av kärva och osentimentala berättelser från Stockholms skärgård, där karlar fiskar, brukar jorden och säger ”för rexten”.
Enda bok med kortare titel jag kommer på är Katarina Frostensons ”K”.
Man kunde även tänka sig en bok med titeln ”ÅN” som beskriver människor vid en å. Svårare att tänka sig är en bok med titeln ”ÄN”.
Vid utrop hänger man på ett h. Åh vilken ål! Äh, lägg ägg! Öh, vilka ömkliga ölpannkakor!
Gemensamt för bokstäverna å, ä, ö är att de inte förekommer vare sig i rumänska, ukrainska eller nepalesiska. Det bekräftade vårdpersonalen när jag låg på sjukhus. Bland Stockholms stadsdelar är Södermalm och Östermalm svåra att uttala på det sätt som infödingarna gör. För att inte tala om Hölö, Mörkö och Mörtö-Bunsö.
Nyligen sjöngs den bekanta sommarpsalmen med en vers som jag gärna misstolkar:
Allt kött är hö/och blomstren dö/nu pö om pö/ajö ajö…
Läs fler kåserier av Säverman, till exempel om vad alla turister egentligen gör i Trosa.