Skulle skriva något om taxi och mindes sommaren år 1963 då jag inträdde i tidningsbranschen.
Det varade ett dygn, om ens det.
Utan att sova en blund inställde jag mig klockan 04.00 i en lokal på Surbrunnsgatan, vägg i vägg med Johannes polisstation.
Tidningarna låg i doftande travar, nyss utkörda från tidningskvarteren i Klara.
I lokalen fanns män och kvinnor som visste vad de skulle göra – samt en bas, som delade ut arbetsuppgifter, så kallade trakter, ett antal portar.
Till slut var det bara jag och basen kvar men inga tidningar.
– Jaha, sa basen då finns det inget mer att bära ut. Kom igen i morgon.
Som inbiten nattmänniska skulle jag passa bättre i andra halvan av dygnet.
Det skedde något år senare som så kallad jämnare på Stockholms-Tidningen. Den låg i samma hus som Aftonbladet i hörnet av Vattugatan och Klara södra kyrkogata. Tidningens gamla väggur sitter fortfarande kvar i samma hörn.
Vi var ett tiotal jämnare. Vi stod vid ett rullband som förde upp tidningar från tryckeriet. Var femtionde tidning stack ut en bit. Där tog vi tag och lyfte femtio tidningar över till ett annat band som förde tidningarna vidare till ett gäng som gjorde buntar för vidare befordran till lastkajen där tidningsbilar väntade.
Vi arbetade från tio på kvällen eller ett på natten. Eller inte alls. Man visste aldrig i förväg. Allt hängde på den ordinarie personalens dagsform.
Första upplagan trycktes halv elva och sena upplagen klockan ett. Dessemellan fanns pilsner för en krona styck. Det föreföll vara en hundraårig tradition. Allt förefaller i backspegeln ha varit en hundraårig tradition.
Jämnarna var idel män, inte en kvinna. Alla arbetade tyst utom en lätt överviktig och charmig karl som hade stora skulder och underhåll som han sökte åtgärda genom en rad extraknäck. Om dagarna sålde han bilar i stans flottaste så kallade bilsalong och bävade för att det skulle upptäckas att han saknade körkort som rykt då han åkt fast för rattfylleri.
Han var fenomenal på svenska ortnamn som stod på etiketterna som vi klistrade på korsband till tusentals prenumeranter ute i landet. Vavd, Vuollerim, Vaggeryd, han hade varit överallt.
Han gav oss unga rådet han fått av advokaten som bistått honom vid rattfyllerimålet: Spar ett par tior till taxi hem efter en festkväll.
Läs fler kåserier av Säverman, till exempel om att passa på och läsa ”Tre systrar” när man ändå är i Perm.
