Den 3 januari för tjugo år sedan satt jag på ett konditori i den sibiriska staden Perm och läste Tjechovs pjäs ”Tre systrar”.
Pjäsen, hade jag hört, ska utspelas ”i en småstad som Perm”.
Skäl nog att stiga av tåget. Där satt jag nu och läste en teaterklassiker om tre systrar som längtar till Moskva. Lokalen bevakades av två liknöjda vakter i obligatorisk mörkblå kavajkostym som dylika vakter bar och kanske även bär i dagens Ryssland.
Golvet var ett akvarium där det sam stora fiskar. Ute var det 25 grader kallt. Hur påpälsad man än var frös man.
På stadens zoo vankade vilda rovdjur i sina burar; på stadens museum satt koftklädda gummor i varje rum och höll vakt.
Snön låg stum och stel. På spårvagnen blev man utskälld av konduktrisen för att man sölade.
På järnvägsstationen stod smältvattnet högt på golvet. Väggklockan visade Moskvatid. Det gör den längs hela transsibiriska järnvägen.
Skillnaden mot lokaltid kan vara stor och förvillande när man ska passa tåg.
Hade lämnat Moskva nyårsafton och firat tre nyår på tåget, det svenska, det ryska och det permiska fast i omvänd ordning, en snöhöljd fest natten lång med vodka, korv och champagne tillsammans med tågpersonalen.
På hotellet i Perm var det 30 grader varmt. Fönstren gick inte att öppna. Den kvinnliga receptionisten talade tyska och beklagade sig över bristen på tysktalande gäster som kunde ha gett henne en chans att förkovra sig i språket.
Mitt i natten gick ett glas i kras. Receptionisten tillkallade våningsstäderskan som trädde ut ur en dörr i korridoren och kom och tittade. Hon tillkallade dammsugerskan som kom ut ur en annan dörr i korridoren och sög upp glassplittret.
När hon gått tog jag fram Tjechovs ”Tre systrar” och läste nu att handlingen utspelar sig i en guvernementsstad, men inte just Perm.
Jag packade ihop och lämnade staden. Det lyckades Tjechovs tre olyckliga systrar aldrig med.
Läs fler kåserier av Säverman, till exempel om när det har brunnit i Stockholm.
