För att anknyta till förra fredagens kåseri om Volvo-suggan, den bästa taxibil som funnits frånsett Londontaxin (som faktiskt, i en modern, elektrisk version just har börjat rulla i Karlstad), så tillkom Suggan i en tid då nattparkering inte var tillåten i Stockholm.
Hade man bil så hade man garage. Festade man en kväll tog man taxi hem eller, hör och häpna, så ringde man en billots som ryckte ut och körde hem bilen åt en. I min barndom fanns en skylt vid Norrtull med texten ”Anlita Billots” och telefonnumret.
Nattparkeringsförbudet hävdes först år 1946. Innan dess blev man fälld för olaga upplag om polisen såg bilen på gatan på natten.
Tänkte på detta i lördags då jag körde ut från stan mot Värmdö och mötte kilometerlånga köer av bilar som skulle till stan och parkera på parkeringsplatser som inte finns.
Stan lär förlora ett större kapital varje lördag då trängselskatten inte gäller. Och ännu mera nu före jul då alla ska in till stan med bilen och leta parkeringsplats.
Stadsbor har det inte lättare. Ett herrskap jag känner bor vid en gata där det på ena sidan är boendeparkering och på den andra sidan parkering för elbilar med laddningsstationer.
Nu råkar ingen på gatan ha elbil varför dessa laddningsplatser står tomma – alltmedan det blir fajt om platserna på andra sidan. Folk är uppe i ottan med bullar och kaffetermos för att vänta ut och försäkra sig om en boendeparkeringsplats.
Det påminner mig om min morbror och moster som arbetade på kontor i Klara på 1950-talet. De steg upp sex varje morgon i en förort och körde sin svarta VW till Stockholm för att hitta en p-plats där bilen kunde stå hela dagen mot att de rusade ut varje timme och la enkronor i automaten för att undgå lapplisor och böter.
Var tid har sin plåga. Nyligen försvann p-automaterna. Vips var det nya systemet fel.
Antingen gräva i fickorna efter enkronor eller försöka förstå en mobilapp. Aldrig får det vara riktigt bra. Och varför skulle det vara det?
Läs fler kåserier av Säverman, till exempel om att åka samma sträcka 75 år senare.
