De har varit några av Sveriges mest profilerade röster i frågor om jämställdhet, rättvisa och inkludering.
Men på bara några år har Caroline Seger, Hedvig Lindahl, Nilla Fischer och nu senast Magdalena Eriksson slutat i fotbollslandslaget.
Trotjänarna har sett damfotbollen ta stora kliv framåt, inte minst på klubbnivå. Förhoppningsvis ska nästa generation spelare ”slippa skrika hela tiden”, sade Seger till DN förra året.
Men, tillade hon också:
– Det viktigaste är att någon fortsätter bära elden framåt, för det krävs tyvärr fortfarande att vi hela tiden säger till och säger ifrån.
32-åriga Magdalena Eriksson överraskade landslagskompisarna med sitt avsked häromveckan.
I våras sade mittbacken som stannar på 123 landskamper till DN:
Den glöden hoppas jag inte försvinner bara för att det kommer in mer pengar.
– Jag hoppas verkligen att man kan lämna över en miljö där man känner sig respekterad och betraktad som en professionell idrottare. För där tycker jag att det har tagit lång tid att ändra uppfattningen om damfotbollen.
– Sen är det några värderingar som damfotbollen står för som jag hoppas verkligen förblir. Det är coolt att se så många spelare stå för olika saker, ha olika hjärtefrågor, projekt i gång. Den glöden hoppas jag inte försvinner bara för att det kommer in mer pengar.
I det landslag som på fredagen möter Frankrike borta i den första av två bronsmatcher i Nations League finns visserligen orubbliga röster kvar.
Det finns till exempel få frågor som lagkapten Kosovare Asllani har duckat genom åren. Men både 36-åriga Asllani, och 38-åriga mittbacken Linda Sembrant, sade i somras att EM var sista mästerskapet. Nu handlar veckans samling om att spela ihop framtidens landslag, som i vår ska kvala till VM 2027. Och då behöver nya ledare kliva fram.
Förbundskapten Tony Gustavsson avslöjar att han hade svårt att hålla tårarna tillbaka när Magdalena Eriksson lämnade sitt besked per telefon.
– Det är inte bara en otroligt duktig fotbollsspelare som vi tappar. Vi tappar också en karaktär som har varit med och byggt väldigt mycket av det här landslagets identitet. Både på och utanför planen, säger Gustavsson.
– Men även om hon lämnar en lucka efter sig så lämnar hon också ett fantastiskt arv efter sig, som vi kommer att bygga vidare på.
För flera generationer spelare har damfotbollen varit mer än ”bara” en sport. Det är ”årtionden av arbete” som ligger bakom var landslaget står i dag, säger Gustavsson.
– Man har ju fått se hur otroligt mycket många har kämpat och stått på barrikaderna.
Vilken position tar du som förbundskapten i den kampen?
– Jag har sagt att jag ska försöka göra det jag är bäst på, och det är att ge spelarna en plattform där de kan bli hörda, säger Tony Gustavsson.
– Den plattformen kan man skapa genom att se till att det är ett bra klimat, en bra miljö, en jämställd miljö, en trygg miljö – men också en miljö där man kan vinna fotbollsmatcher.
Det kommer vara väldigt viktigt att vi hakar på.
Han har varit en del av damfotbollen sedan 2012.
Sporten har förändrats och mer pengar har kommit in. Behövs fortfarande spelare som står på barrikaderna?
– Ja, det behövs alltid, säger förbundskaptenen.
Mittfältsstjärnan Filippa Angeldahl säger att det viktigt att någon bär facklan vidare:
– Otroligt viktigt. Vi har varit väldigt tacksamma att ha haft stora profiler som har tagit fajten för oss i så många år, och verkligen har brunnit för den här utvecklingen. Det kommer vara väldigt viktigt att vi hakar på det och lär oss från dem, för att damfotbollen ska fortsätta utvecklas.
Läs mer:
Hon vill fylla ”Magdas” skor – stor generationsväxling i Sveriges backlinje
Asllani fortsatt med i landslaget – och flera unga får chansen
Magdalena Eriksson slutar i landslaget: Tufft beslut
Sembrants beslut: Tackar för sig i landslaget
