Samhällsdebatten om pedofiler har till slut blivit partipolitik i Sverige, nu senast när Sverigedemokraterna i Almedalen lanserade idén om en interaktiv pedofilkarta.
Men är SD:s idé om statlig avanonymisering av dömda barnförövare ett förslag som skjuter mer ansvar på allmänheten att hålla koll på dem som uppfattas som en risk för barn?
– Tvärtom, svarar Henrik Vinge, vice partiledare för SD. En pedofilkarta ska vara del i en rad åtgärder mot barnförövare.
– Problemet är ju att det varit alldeles för korta fängelsestraff och det är därför de är ute. I framtiden är målet att låsa in dem. Så länge man har en återfallsrisk sitter man inne.
Ett register som avanonymiserar dem som redan är ute gör att föräldrar får veta var de bor, och de här personerna kommer att få det betydligt svårare att ta sig nära platser där barn finns, argumenterar Henrik Vinge.
Men om ett offentligt register som avanonymiserar dömda infördes i Sverige skulle det motverka Kriminalvårdens arbete med att förebygga återfall. Det säger Hanna Harnesk, psykolog och ansvarig för utvecklingsfrågor om sexualbrott på Kriminalvårdens huvudkontor.
– Jag har full förståelse för att man vill försöka hantera den rädsla föräldrar känner och att man vill veta om sexualbrottslingar bor i ens närhet. Men det skapar också rädsla att veta, och vi kan ställa frågan: Ger det mig förutsättningar att skydda mitt barn? Att bli lagförd har sannolikt en brottspreventiv effekt.
Inom Kriminalvården finns behandlingsprogram och vid frigivning bidras med insatser som har stöd i forskning och praktisk erfarenhet, pekar Harnesk på.
– Sysselsättning och att bryta isolering är exempel på faktorer som jämte riskhantering har visat sig väsentliga.
Eftersom barnförövare har olika drivkrafter eller kombinationer av motiv, så bör de inte hanteras på ett sätt där alla kan tolkas som lika farliga, är också viktigt.
– Det är oklokt helt enkelt, och då menar jag: Inte effektivt. Om jag tittar på en karta med en massa prickar runt omkring mig i husen, hur ska jag kunna värdera det? De flesta sexualbrott mot barn begås av personer som inte dömts förut, däremot ser vi att varningsflagg för de som döms ibland funnits tidigare.
Mats, som egentligen heter något annat, har suttit av straff för våldtäkt mot barn. Han blev både hemlös och arbetslös efter att han avslöjats av pedofiljägarsajten Dumpen och publicerats öppet. Han började driva omkring, med ögon i nacken. Ständigt rädd för att bli misshandlad.
– Om det skulle gå igenom det där med karta där vi bor, då blir alla dömda pedofiler utslängda av hyresvärdarna. Då kostar det skattebetalarna, för folk blir ju av med sina jobb också. Jag har träffat många bostadslösa som börjar stjäla och missbruka, säger han.
I en stad där Mats vistades under en period som hemlös kom polisen fram och bad honom lämna stan, berättar han. Polisen hade hört att det fanns personer som var ute efter honom. Det är främst ungdomar som gör honom mest otrygg.
– Jag märker direkt om de tittar på mig av den anledningen. Det ser man på ansiktet.
Medicinering mot sexualdriften har bidragit till att skapa ”en slags spärr” inombords, enligt Mats själv. Pricken i belastningsregistret försvinner efter tio år.
– Då kan jag utan problem söka olika jobb och bostäder. Men jag behöver få gå ett behandlingsprogram.
