Först den 13 meter långa staven. Från kranbilens korg skars den av. Väl borta kopplades vajrarna till de fästarmar som svetsats på jättens gröna kappa.
Så kunde lyftet ske; 41 år efter att den restes här, 500 meter från E 6:an söder om Varberg, lades Himble ner för att få armarna borttagna inför att på söndag – på avstängda vägar – transporteras de fem milen till Älvsered.
Somliga här i Halland gör jämförelsen med Kirunas kyrkflytt.
– Det är så många som är engagerade, nästan som en samhällsfråga här, säger Michelle Dornsieff som tillsammans med pappa Anton driver Franks äventyrspark där Himble till våren ska locka, och kanske skrämma, barnen.
Att jätten, från början en idé hos Gekås grundare Göran Karlsson som konstnären Leif ”Broddetorparn” Holgersson designade, inte bara rivits för att bli skrot utan får nytt ”liv”, har sexårige Gottfrid Bouvin Sigfridsson en liten del i.
På fredagen hade han fått ledigt från skolan för att tillsammans med pappa Oliver följa den varsamma nedtagningen, en stor apparat med 21 inblandade företag som ställt upp gratis.
– Annars hade det knappast gått, det skulle kostat flera hundra tusen med hela den här processen. Du ser ju bara hur mycket jord som har schaktats bort för att kranbilen ska nå fram, säger Victor Bergh Alvergren.
Det var han som i somras startade namninsamlingen för att rädda jätten från skrotdöden, och som på olika vägar fick kontakt med Lennart Johansson. Han driver grävföretaget som gör huvuddelen av jobbet. Michelle Dornsieff sade ja till att ge en ny plats åt Himble i Älvsered utan att först fråga sin pappa.
Gottfrids pappa Oliver Bouvin berättar att när de körde förbi på motorvägen brukade sonen bli rädd av synen på den där märkliga jättens huvud sticka upp från det som varit en liten nöjespark, men som bytt ägare och namn gång på gång och sedan 2012 varit nedlagd.
– Kanske du skulle skriva ett brev till kommunen om vad du tänker om Himble, sa Gottfrids mamma.
Så sexåringen skrev att de borde riva det läskiga trollet. På Varbergs kommun skickades det vidare till fastighetsägaren – som bjöd in pojken och kunde lugna honom med att en rivning var planerad.
Men så kom Victor Bergh Alvergrens namninsamling emellan som nu, fem månader senare, lett till ett äventyr som Gottfrid kunde följa på plats.
– Jag har ångrat mig nu, jag tycker inte Himble är så läskig längre, säger Gottfrid.
Minnena från barndomen låg bakom även Victor Bergh Alvergrens räddningsprojekt.
– Jätten har alltid påmint mig om när jag var liten, den och Himleriket som leklandet hette då. Det var en sån glädje där. Jag vet att otroligt många känt som mig att det var tråkigt höra att Himble skulle skrotas. Det stärkte mig att försöka få till något.
Klockan 12,29, efter att 16 bultar lossats och ett klättringsproffs förankrat kranens kedjor i axlarna, påbörjades 8,3 ton tunga Himbles resa. Det knakade oroväckande i stålskelettet, men färden mot trailern och Älvsered kunde inledas.
Dess nye vårdnadshavare Michelle Dornsieff såg lättad ut, jätten hade hållit ihop. Och huset, en rödmålad Hallandslänga, i vänster hand stod kvar.
– Men den behöver en del fotvård och ommålning, säger hon.
Inget krångel med att få bygglov?
– Nej, vi håller till i skogen och inga grannar störs, Falkenbergs kommun har varit engagerade i det här.
Gottfrid följde hela processen med förtjusning.
– Det ser ut som den går, sa han när Himble hängde och dinglade.
– Det här är ju galet, sa en vuxen intill honom.
– Det är inte galet, det är supergalet, svarade Gottfrid.
