Det är Sveriges nationaldag och det uppmärksammas i Slottsskogen med en medborgarskapsceremoni. Shaghayegh skulle själv ha spelat i en orkester för de nyblivna svenskarna men det ställdes in på grund av regnet.
En dag hoppas hon vara en av dem som välkomnas till Sverige. Tio år gammal kom hon hit tillsammans med sin mamma och syster för att besöka släktingar.
Mamman hade då fått signaler från hemlandet om att det kunde vara farligt att återvända då hon hade rört sig i kretsar med förföljda minoritetsgrupper, berättar Shaghayegh.
Året var 2015 och mitt under flyktingkrisen ansökte familjen om asyl. På grund av den stora anhopningen av ärenden dröjde det ända till 2018 innan avslagsbeslutet vann laga kraft.
Familjen valde trots det att stanna i Sverige, av säkerhetsskäl enligt Shaghayegh. Då var hon 13 år gammal och beslutet togs över hennes huvud.
– Jag fattade att vi hade fått ett dåligt besked men inte riktigt vad det innebar. Jag försökte leva vidare. Skolan var min trygghet. För även om ens framtid är oviss måste man ha mål och drömma, säger hon.
Att fokusera på skolarbetet och orkestern har hjälpt Shaghayegh att hålla oron i styr. Under åren i Sverige har hon också konverterat till kristendom, som hon säger har varit en källa till styrka och tröst.
När hon tog studenten förra året bestämde hon sig för att ta kontrollen över sitt liv – i höstas ansökte hon om asyl.
– Det kändes som hela min uppväxt har varit en kamp. Det har aldrig varit lugnt i huvudet på mig. När jag kallades på intervju på Migrationsverket var det som att äntligen få en chans att försöka få det liv jag vet att jag förtjänar, säger hon.
Hennes syster, som är fem år äldre, kunde göra ett spårbyte och stanna kvar med arbetstillstånd. Den 1 april i år har den möjligheten tagits bort och är inget alternativ för Shaghayegh.
I stället har hon bland annat pekat på att hon som ung, kristen kvinna riskerar att utsättas för förföljelse i Iran. Intervjun på Migrationsverket pågick i flera timmar, berättar hon.
I maj i år kom avslaget. Man ansåg inte att Shaghayegh ”på ett detaljerat sätt utvecklat varför kvinnors rättigheter och yttrandefrihet är av sådan betydelse” för henne. Detta efter att hon nämnt att en kvinna i Iran kan dömas till stening för äktenskapsbrott.
– De tyckte att jag hade svarat för generellt. Hur annars ska man svara på frågan varför kvinnors rättigheter är viktiga för mig? Jag är en kvinna, förtrycket i Iran skulle drabba mig direkt, säger hon.
Enligt landsinformationen som Migrationsverket delvis grundar sitt beslut på, tillåts kvinnor i större städer i Iran vara friare ”på grund av den högre utbildningsnivån och den öppensinnade attityden”.
Shaghayegh håller inte med.
– De kvinnor som går utan slöja i storstäder i Iran gör det inte för att de är mer fria. De gör det för att de är modiga. De sätter sina liv på spel varje dag för att de har fått nog, säger hon.
Hennes offentliga biträde Camilla Tidefors har överklagat beslutet. Hon menar att det borde väga tyngre att Shaghayegh har bott i Sverige under sina formativa år och anammat svenska värderingar och levnadssätt.
– Hon har vuxit upp i Sverige med mänskliga rättigheter och jämställdhet som en självklarhet. Hon bestämmer själv över sitt liv och sin kropp men det verkar som att Migrationsverket inte kan förstå att hon har ett behov av att fortsätta leva på det sättet resten av livet, som en fri kvinna, säger hon.
I Iran kan personer som konverterat från islam straffas hårt, enligt bland andra amerikanska justitiedepartementet. Migrationsverket ansåg dock i sitt beslut att Shaghayegh inte har redogjort för sin tro på ett tillräckligt övertygande sätt, för att det ska utgöra skyddsskäl.
Även detta ifrågasätter Camilla Tidefors i sin överklagan.
– Hon har gett flera exempel på vad tron har betytt för henne, säger hon.
Jesper Tengrot, presschef på Migrationsverket, menar att beslutet bygger på en helhetsbild där hennes berättelse utgör en del.
– Det finns en lång bedömning kring hennes uppgifter. Sen fattar vi också att situationen är svår i Iran men det betyder inte att alla är i behov av skydd och därför har rätt att stanna i Sverige. Även om det är svårt att redogöra för sina skyddsskäl så måste man ändå göra det och kunna utveckla svaren, säger han.
Shaghayegh har länge hållit sin situation hemlig. För några veckor sedan startades en namninsamling i hennes namn och allt blev offentligt.
– Bara efter en dag var det så många vänner och bekanta som hörde av sig. Jag kände mig jätteensam i början och nu är det som att jag har fått en armé på min sida.
Hon berättar om sina framtidsdrömmar. Hon vill läsa vidare och bli läkare. Hon vill köpa ett hus i skogen och gifta sig med den man hon själv väljer.
– Men först vill jag bara slappna av, ta ett djupt andetag och känna att livet är bra.
