I Siân Brookes barndomshem hängde det alltid tvättäkta polisuniformer i garderoben. Under uppväxten jobbade hennes pappa som polis i Lichfield, strax utanför Birmingham. Som liten roade hon sig med att prova hans hjälm och fick också följa med till den lokala polisstationen.
– För mig var det inget märkvärdigt att det fanns uniformer hemma. Jag har aldrig sett någon gräns mellan polisen och det civila. Jag har alltid sett människan bakom polisuniformen, aldrig ett ”vi och dem”, säger Siân Brooke via en Zoom-länk till London.
Sedan några år tillbaka spelar hon en av huvudrollerna i den prisade polisserien ”Blue lights” som till en början följde en grupp polisaspiranter som genast kastas in i hetluften på en fiktiv polisstation i Belfast. Siân Brooke spelar den omskolade socialsekreteraren Grace som ställs inför svåra moraliska dilemman på nya jobbet med gängkriminalitet, drognätverk och skenande segregation med no go-zoner.
– Jag ser mycket av min pappa i Grace. Under min uppväxt gav han mig en moralisk kompass, vilket har hjälpt mig att gestalta den här rollen med både realism och autenticitet. Precis som Grace är både mina föräldrar något av osjälviska samhällsförbättrare, säger Siân Brooke.
Under ett par år övervägde hon att sluta med skådespeleriet för att gå i sin fars fotspår men valde ändå att fortsätta med skådespeleriet – ”jag nöjer mig med att låtsas och lämnar polisjobbet åt de riktiga proffsen”.
Samtidigt betonar hon att serien inte är någon ”copaganda” – polispropaganda – utan snarare en nyanserad skildring av vanliga människor som bär ett tungt ansvar i sitt yrkesliv.
– Framför allt är ”Blue lights” så mycket mer än en vanlig polisserie – den rör sig mellan komedi, action, drama och personliga berättelser, och balanserar polisarbetet med en socialpolitisk udd, säger Brooke.
Bakom den Bafta-belönade serien står Adam Patterson och Declan Lawn, två före detta BBC-journalister från Nordirland med protestantiska respektive katolska rötter. Manuset bygger på intervjuer och autentiska berättelser.
Deras ambition var att skapa en nordirländsk ”The wire” – en serie som skildrar polisens vardag mitt i sekteristiska spänningar, globala gängnätverk och ett samhälle där ”the troubles” fortfarande kastar långa skuggor. Poliskåren i Belfast har traditionellt dominerats av protestanter, vilket länge skapat misstro bland katoliker. I ”Blue lights” används polisen som en trojansk häst för att berätta en vardagsnära, mörkt humoristisk historia om familj, tillhörighet och ett samhälle som ännu bär på djupa sår.
Trots det politiska känsliga läget så har ”Blue lights” fått ett starkt stöd från Belfastborna och spelas in på plats i både republikanska och lojalistiska områden.
– När vi filmar kommer folk fram och kommer med glada komplimanger i stil med: ”Baby Grace, du är här!”, skrattar Brooke men tillägger snabbt:
– Belfast är seriens verkliga stjärna. ”Blue lights” fångar stadens komplexitet och utveckling utan pekpinnar. Många har kvar bilden från ”the troubles”, men i dag är Belfast en modern, kosmopolitisk stad med stolta och tåliga invånare. Serien har öppnat samtal om stadens historia och ger Belfastborna en känsla av stolthet – jag tror att den är terapeutisk för många, säger hon.
Som liten var hon en blyg dagdrömmare som gillade eskapistiska Hollywoodfilmer. Barndomens amatörteater i Lichfield blev hennes biljett in i skådespeleriet. I början av 2000-talet tog hon en examen från Royal Academy of Dramatic Art (RADA). Hon började på teaterscenen, bland annat med Royal Shakespeare Company och som Ophelia mot Benedict Cumberbatch i ”Hamlet” 2015.
Ett par år senare spelade hon återigen mot honom i genombrottsrollen som Eurus Holmes i den hajpade tv-serien ”Sherlock”. Rollen som mästerdetektivens mystiska syster gav hennes karriär en rejäl skjuts och hennes mest lärorika erfarenheter. Inför inspelningen provspelade hon fem olika karaktärer, utan att ana att alla var samma person. Serieskaparna Stephen Moffat och Mark Gatiss höll henne ovetande in i det längsta.
– Jag trodde först att det bara gällde en cameo eller ett gästspel. Först efter tredje provspelningen fick jag veta att det handlade om att gestalta Sherlocks syster i olika skepnader. De ville att jag skulle ”gömma mig i öppen dager” utan för mycket smink eller förklädnader, vilket gjorde jobbet svårare men utvecklande. Det var som en flashback till scenskolan. Jag älskade verkligen det jobbet, säger Siân Brooke och berättar om den totala ”Sherlock”-febern.
En annan återkommande favoritroll är som den osympatiska och frispråkiga systern – ”motsatsen till Grace” – till Esther Smiths rollfigur i ”Trying”, en komedi om adoption och familjeliv. Brooke spelar också i andra rundan av superhjältefantasin ”Supacell” (Netflix) och nya av spionserien ”The undeclared war” som utspelar sig efter en rysk cyberattack. Hon har också gjort ett litet gästspel i ”House of the dragon”.
– Visst är det bra att utmana sig själv och gå utanför trygghetszonen ibland genom att göra fantasy, men eftersom jag kommer från teaterscenen så älskar jag karaktärsdrivna dramer och realism bäst. Så jag känner jag mig mer hemma i ”Blue lights”, säger Sian Brooke om serien vars fjärde säsong spelas in efter nyår.
Men först väntar den tredje säsongen med kriminell maktkamp i Belfast, samtidigt som Graces bakgrund som socionom får större utrymme. För Grace blir det personligt när en ung knarkkurir visar sig vara samma utsatta flicka som hon en gång försökte hjälpa som socialarbetare – något som väcker frustration, skuld och egna familjetrauman.
Serien har också låtit oss följa hur den kollegiala relationen mellan Grace och Stevie Neil (Martin McCann) utvecklats till ett laddat ”will-they-won’t-they”-drama, som kulminerade i en kyss i slutet av andra säsongen. Nu sätts deras relation på hårda prov när Stevie befordras, vilket förändrar dynamiken mellan dem.
– Det sätter press på relationen. Polisarbetet kräver att man följer protokollet, men Grace gillar ju inte att någon bossar över henne. Som ni vet är hon inte rädd för att bryta mot reglerna om det kan göra gott, säger hon och lovprisar sin arbetskollega Martin McCann.
– De mest minnesvärda ögonblicken på inspelningen är med Martin. Vi klickade direkt och har samma sorts barnsliga humor. Han är en fantastisk skådespelare, så scenerna med honom är som en dans – man vet att det blir roligt, säger hon.
”Blue lights 3” har svensk premiär på Britbox/TV4 Play premium den 17 december.
