Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Jan Bucquoy är konstnär, anarkist och post-surrealist. Bland hans mest kända verk finns kultfilmen ”Belgarnas sexuella liv 1950–1978” och de pornografiska Tintin-pastischer som roar turister.
Gert Fylking möter Lars Vilks möter Eddie Meduza. Ni fattar typen.
Med några klosteröl innanför västen tågade Bucquoy och hans muntra män mot slottet. Uppviglaren själv, medelålders plus-plus, gjorde ett klumpigt försök att forcera muren av poliser som för formens skull kallats ut för att försvara statsskicket. Han greps, bjöds på kaffe på polisstationen och släpptes några timmar senare.
På återseende.
Belgare är kända för sin självdistans; fransmän för sin brist därpå.
Jag har flera gånger tänkt att nästa år ska jag filma kuppförsöket, men Bucquoy hann lägga av innan jag kom till skott. Det är ett av en handfull ogjorda jobb som fortfarande grämer mig.
Bucquoy poppar upp i minnet när tv-nyheterna fylls av protester och upplopp i Frankrike och Belgien.
Allt som sker i Frankrike, vare sig det är nya trender eller politisk oro, kommer omedelbart hit, utan fördröjning, som vore det samma land.
Men ofta blir den belgiska varianten av vad fransmännen än hittar på mildare och lite skruvad.
I Belgien saknas den revolutionära glöd som alltid pyr i Frankrike. Belgare är kända för sin självdistans; fransmän för sin brist därpå. Och antagligen hänger de här sakerna ihop.
Sigrid Melchior, Brysselkorrespondent, som just nu…
… tittar på: MC Escher, holländaren som gjorde konst av matematiska principer och islamiska mönster, vars stora verk just nu ställs ut i Bryssel.
… äter: panettone. Julkakan och croissant-konkurrenten dyker upp i mataffären samtidigt som det första julpyntet, till fröjd för den enorma italienska diasporan.
… noterar att: belgiska regeringskriser är mer tv-mässiga än svenska. Här smäller partiledarna i bildörrar och skyndar in på slottet med bistra miner. Det är nämligen kungen, inte talmannen, som ger uppdrag att bilda regering.
Läs mer:
Prenumerera på nyhetsbrev från DN:s korrespondenter
Fler texter av Sigrid Melchior