Eric Cullhed, författare och professor i grekiska vid Uppsala universitet
Vilken är din favorit bland kärleksromaner?
– Utan tvekan Gabriel García Márquez ”Kärlek i kolerans tid”.
Hur romantiska är de homeriska diktverken?
– Inte särskilt! Eposen utforskar passionerad kärlek men till ära, egendom, hem, familj, vänner och husdjur. Det finns visserligen enstaka romantiska ögonblick. Iliadens diktare uppger ofta att en ung krigare nyss förlovat sig innan han sprättas upp på slagfältet, och Odysseus återförening med Penelope är väl romantisk. I det förlorade eposet ”Aithiopis” blev Akilles tragiskt förälskad i amazonen Penthesileia i samma ögonblick som han högg ner henne.
Din kommande bok ”Gråt. Vad dina tårar berättar om dig” måste ju ha kopplingar till kärlek?
– Javisst. Det finns en lång tradition från Aristoteles genom Descartes till anknytningspsykologen John Bowlby som går ut på att gråt egentligen uttrycker kärlek. Det innebär att den som blir rörd av ett frieri gråter av ren kärlek, men även att sorgetårar inte handlar om förlust utan om kärlek till det förlorade. Det finns dock tunga argument mot den uppfattningen, vilka jag går igenom.
Vilket kärlekspar i litteraturen tycker du mest om?
– Layla och Majnun i den arabiska legenden.
Vad rekommenderar du för läsning för ett brustet hjärta på alla hjärtans dag?
– Den radikala vägen är Ovidius ”Botemedel mot kärlek” som ger mycket handfasta tips på hur man bär sig åt för att sluta älska någon. Den mildare vägen är att omfamna vemodet med Söderbergs ”Den allvarsamma leken”, som både visar och diskuterar litteraturens ”förmåga att ge uttryck åt sin olyckas tröstlöshet, och just däri finna sin tröst”. Men orkar man läsa med krossat hjärta? Jag skulle hellre föreslå Wong Kar-wais film ”In the mood for love”, eller Frank Sinatras konceptalbum ”In the wee small hours” och ”Watertown” för samma effekt. Fast vad vet jag? Jag är lyckligt förälskad.
Maria Maunsbach, författare (och nominerad till DN:s kulturpris 2026)
Minns du första gången du blev drabbad av en kärlekshistoria i en bok?
– Allra första gången tror jag var i John Marsdens ungdomsserie ”I morgon när kriget kom” om en grupp tonåringar som försöker överleva mitt under brinnande krig, och där uppstår en romans mellan två av dem. Då var jag väl cirka tio år. Senare vet jag att jag också blev helt tagen av den omöjliga kärleken mellan Winston och Julia i Orwells ”1984”.
Vilken av dina romaner tycker du själv blev bäst på temat kärlek?
– Jag har egentligen bara skrivit en roman som på riktigt behandlar romantisk kärlek, och det är min senaste, ”En magisk man”. Så på det temat är den oavkortat bäst.
Vilket är ditt favoritkärlekspar i litteraturhistorien?
– Utan tvekan Karl Oskar och Kristina i Utvandrarserien av Vilhelm Moberg.
Vilken roman är den bästa att ge bort till den man är kär i på alla hjärtans dag?
– När ”En magisk man” kom från tryck försökte jag mig på att ge det allra första exemplaret till en man jag var förtjust i, för att liksom visa honom min förmåga till sinnlighet och passion, men det gick helt åt skogen. Så jag vill strängt avråda från att ge bort den. Kärleksromaner är ju dessutom ofta väldigt sorgliga, och därför en dålig alla hjärtans dag-present, men kanske att man kan ge bort den underbara ”Kicki & Lasse” av Peter Kihlgård.
Soraya Bay, författare
Vilken var den senaste riktigt bra kärleksromanen du läste?
– Jag och min fästman brukar högläsa för varandra på kvällarna och senast läste vi om ”Den allvarsamma leken”. Den är ju alldeles ljuvlig, speciellt hur Hjalmar Söderberg skriver om Lydias förälskelse där i början. Jag älskar scenen där hon gömmer sig i en syrenberså och spontant jamar åt Arvid för att direkt skämmas ihjäl över det. Det är exakt så det är att vara en hopplöst förälskad tonåring!
Minns du första gången du blev drabbad av en kärlekshistoria i en bok?
– Om jag ska vara helt ärlig var det antagligen ”Twilight”-böckerna av Stephenie Meyer i mina tidiga tonår. Jag blev så drabbad av Bella och Edwards kärlekshistoria att jag själv blev olyckligt kär i Edward.
Du är aktuell med novellsamlingen ”Ymnighetshornet” om kvinnor i olika livssituationer. Hur ser kärleken ut för dem?
– Kvinnorna i ”Ymnighetshornet” törstar efter kärlek och söker alla kontakt och gemenskap i en kapitalistisk hyperindividualiserad samtid där man sätter sig själv och sina behov först. Det är bristen på sann, varm kärlek, både romantisk och platonisk, som gör att de längtar så. Och det är i sådana lägen kärleken blir som allra viktigast, som ett slags motstånd mot individualismen.
Vilken nu levande författare eller poet anser du vara särskilt begåvad på att skriva om just kärlek?
– Lina Wolff är en mästare på att skildra relationer och maktförhållanden mellan män och kvinnor. Hon är alltid prick på.
Bengt Ohlsson, författare och DN-krönikör
Vilken roman om kärlek är din absoluta favorit?
– Jag har tyvärr uselt minne för det mesta, även böcker … Fördelen är att jag kan läsa om en bok nästan hur många gånger som helst, och den känns alltid överraskande. Jag läste nyligen den gamle fyllbulten Joseph Roths ”Den falska vikten” och han täckte in det mesta – hjärta och smärta, trånad och leda – på sitt omtumlande språk, en blandning mellan Stig Dagerman och James Ellroy.
Vilken av dina egna böcker är den mest romantiska?
– Min kommande roman ”Brandbergen” innehåller ett par kärlekshistorier som är ordentligt smärtsamma. Sen tycker jag också om min skildring av äktenskapet mellan Johnny och Linda Ramone i ”Rekviem för John Cummings”.
Har romaner om lycklig kärlek någon plats i samtidslitteraturen, eller är de omoderna?
– Romaner om lycka över huvud taget – lycklig kärlek, lyckligt boende, lyckligt yrkesliv, lyckliga familjeförhållanden och så vidare – känns inte bara omoderna, utan meningslösa och tålamodsprövande. Åtminstone om man förväntar sig att litteraturen ska handla om svårigheterna med att vara människa.
Vad rekommenderar du för läsning för ett brustet hjärta på alla hjärtans dag?
– Då skulle jag rekommendera Yuval Noah Hararis ”Sapiens”. Den hjälper en att tänka på annat, och man får lite perspektiv på sitt elände. För att inte säga det största möjliga perspektivet.
Torbjörn Flygt, författare
Vilken är din favorit bland alla kärleksromaner?
– Tolstojs ”Anna Karenina” är väl för många det självklara förstavalet. Jag säger inte emot. Vem kan motstå ett episkt verk som lodar djupt i både hjärta och smärta? Börjar man läsa några sidor om dagen denna alla hjärtans dag är man klar lagom till nästa års, då man genast kan börja om. ”Anna Karenina” blir man aldrig klar med.
Hur har din återkommande protagonist Johan Kraft det med den romantiska kärleken?
– Johans livskänsla karaktäriseras av ständig underlägsenhet, en bristande tro på att duga, så han är med tacksamhet beredd att älska den som kan tänkas älska honom. Det är tillståndet för den som inte tror sig vara värd kärleken. Eftersom han inte vågar lita på hustrun Helenas kärlek, måste han ständigt pröva den. På de mest klumpiga vis svika henne, med alltid lika plågsamma följder.
Vilken nu levande författare eller poet tycker du skriver bäst om kärlek?
– Bäst … Varken kärlek eller litteratur lämpar sig egentligen för prestationsmätning. Men jag tycker mycket om hur Jeanette Winterson skildrar kärlekens komplexitet och priset för att få älska den man vill, även om hon väl knappast skulle glädjas åt att få exempelvis ”Det finns annan frukt än apelsiner” beskriven som en kärleksroman.
Vilket kärlekspar i litteraturen tycker du mest om?
– Kalle och Kajsa, Dante och Beatrice, Arvid och Lydia, Werther och Lotte. Buden är många. Men mest dras jag till Dmitrij och Anna i Tjechovs novell ”Damen med hunden”, gifta på varsitt håll när de möts. Tiden och konventionerna var annorlunda, men den totala besatthet som de båda drabbas av är evig, igenkännlig för alla som en gång känt stånghammaren i bröstet. Slutet gör att man inte kan släppa dem ur tankarna: ”… det allra besvärligaste och svåraste bara hade börjat.”
Vad rekommenderar du för läsning för ett brustet hjärta på alla hjärtans dag?
– Läs August Strindbergs ”Dödsdansen”, med den tillfredsställande tanken att ”ett sådant helvete riskerar jag åtminstone inte att hamna i”.
Emma Hamberg, författare
Vilken av dina romaner tycker du själv blev bäst på att beskriva kärlek?
– ”Resten av allt är vårt”. Jag skrev den boken i ett nyförälskat rus, vilket minst sagt märks. Inte bara kärleken till han som sen faktiskt skulle bli min man, utan även till mina vänner, mina barn, min exman, min nya frihet, mina sorger, mitt kvarter, min stad – ja, hela satans livet. Den skulle inte skrivits på samma ångande vis om jag väntat ett par år och fått en mer realistisk ordning på alla känslorna. Realism är så överskattat. Både i romaner och i livet.
När blev du först drabbad av en kärlekshistoria i bokform?
– Jag måste välja två upplevelser, under 1984. Eftersom detta är ungefär tusen år sedan, var det närmaste en tonåring kunde komma Tiktok att bläddra snabbt i fotoböcker. Min favorit var en bok av fotografen Robert Doisneau, där det legendariska svartvita fotot på paret som kysser varandra framför stadshuset i Paris fanns. Det fotot öppnade som en ny port in till min fantasi. En port där kyssar, förälskelser och unga män med lagom rufsigt hår tog alltmer plats. Jag slukade även ”Hästarnas dal” av Jean M Auel. Kärleksparet Ayla och Jondalar guidade mig rätt in i ännu en ny fantasivärld.
Vilken nu levande författare är särskilt begåvad på att skriva om just kärlek?
– Lone Frank, hon är både neurobiolog, vetenskapsjournalist och författare till boken ”Att älska”. Hon kastar sig rätt in i kärlekens gap och försöker, rent vetenskapligt, förstå vad som egentligen formar våra kärleksliv. Mitt exemplar av den här boken har cirka 57 vikta hundöron och hundratals andra markeringar. Den är verkligen en ögonöppnande upplevelse.
Har du ett favoritkärlekspar från en roman?
– Bonden Benny och bibliotekarien Desirée från ”Grabben i graven bredvid”. Jag läser den boken minst en gång per år, och blir liksom mer och mer förälskad i de där två för varje läsning. Katarina Mazetti skapade ett litet hysteriskt roligt, varmt och mänskligt mästerverk med den boken. Jag skulle säga att den här boken har inspirerat alla romaner jag skrivit. Så tack, Katarina.
Nina Lykke, författare
Minns du första gången du blev drabbad av en kärlekshistoria i bokform?
– Som 10-åring läste jag ”Kitts egen värld” av Evy Bøgenæs. Trots att romanen utkom 1940 lyckades författaren ändå få med kriget som bröt ut i Norge den 9 april samma år som en väsentlig del av handlingen. Men huvudberättelsen är kärlekshistorien mellan Kitt och Sven, vilket har bidragit till min speciella vurm för namnet Sven.
Vilken av dina egna romaner tycker du själv blev bäst på just kärlekshistorien?
– ”Nästa! En läkarroman”, om Elin och Björn. Inte ett självklart val kanske, men många kärlekshistorier inleds lite skavigt och fel, och det gör även den här.
Vilken nu levande författare anser du vara särskilt begåvad på att skriva om just kärlek?
– Väldigt få författare, vare sig de är levande eller döda, skriver bra om kärlek. Jag vet inte varför. Men Elena Ferrantes trovärdiga skildring av Elena Greco i Neapelkvartetten är en vacker berättelse om att växa upp och allt vad det innebär av ung (och gammal) längtan och förälskelse.
Vilket är ditt favoritkärlekspar i litteraturhistorien?
– Ask och Embla, huvudpersonerna i Agnar Mykles ”Sången om den röda rubinen”, utgiven 1956. Litterärt sett har den här boken kanske inte stått emot tidens tand, men eftersom jag läste den under mina uppväxtår lever alla romanfigurer, särskilt huvudpersonen Ask Burlefot, vidare i mig än i dag.
Vad bör man läsa för att komma i stämning inför alla hjärtans dag?
– ”Lady Chatterleys älskare ” av DH Lawrence.
Läs mer av DN:s litteraturbevakning här och fler texter av Hanna Mellin här
