De skador som en del ukrainska soldater drabbas av har krigsläkarna inte längre någon erfarenhet av. Det beror på att soldater numera normalt sett snabbt evakueras från fronten och får skadorna omhändertagna.
Då hinner de inte drabbas av infektioner som var vanliga under första världskrigets utnötningskrig i skyttegravar. När andra världskriget bröt ut hade penicillinet upptäckts och börjat användas mot bakterierna.
Nu är de tillbaka, som ett resultat av det ryska drönarkriget, som gjort det nästan omöjligt att evakuera de skadade från fronten.
– De här sena evakueringarna har vi inte sett på 50 år, antagligen inte sedan andra världskriget, eller tidigare. Och vi ser komplikationer och en sjukdomsbild som ingen levande person sett i krig, säger frivilligläkaren Alex, som befinner sig i Zaporizjzja, till The Telegraph.
Den bakterieinfektion som läkare larmar om nu, gasbrand, är ett slags kallbrand som orsakas av en Clostridium-bakterie som finns framför allt i gödslade marker, och som kan förorena öppna sår.
Infektionen kännetecknas av att den går mycket snabbt när bakterien fått fäste, och att det bildas gas under huden och i vävnaderna. De svullnar och missfärgas och när man trycker på dem avger de ett knäppande ljud.
Om man inte snabbt får vård leder gasbrand till sepsis, blodförgiftning. Dödligheten är i princip 100 procent, och det kan gå på 48 timmar. Den drabbar soldater med djupa och komplexa sår, som skottskador.
– Gasbrand är något man får höra om i skolan… I Ukraina ser man det dock eftersom de sitter med den här typen av skador och inte får ordentlig vård, man kan helt enkelt inte flytta soldaterna till ett sjukhus i tid, säger frivilligläkaren Alex.
Behandlingen som krävs är att den angripna vävnaden skärs bort och att man sätter in stark antibiotika.
De ukrainska soldaterna får första hjälpen vid så kallade ”stabiliseringspunkter”, förbandsplatser som upprättas under mark, i bunkrar eller i källare i övergivna byggnader. Det är akutkirurgi för att rädda liv, men det är inte sterila miljöer, och sårvården blir därefter.
Ofta blir de alltså kvar där för länge, drönarkriget har tvingat ned folk under marken.
– Om du går ut blir du dödad av en drönare. Det är inte en överdrift, säger Alex.
En läkare som arbetat i en sådan provisorisk klinik berättade efteråt att han inte varit utomhus på tre veckor, eftersom det var för farligt.
Kriget leder också till att antibiotikaresistensen ökar, eftersom man inte har möjlighet att ta prover och anpassa antibiotikan efter vilken typ av infektion det rör sig om. Man tar till det starkaste man har direkt.
Läs mer: Ryssland jagar civila med FPV-drönare
