Filip Gravenfors kommer gående genom publikingången på puckelpistarenan i Livigno, från topp till tå klädd i de svenska OS-kläderna. Han hade fått hem hela kollektionen, var packad och klar för sitt första olympiska spel.
Men på en träning inför avresan föll han i backen och bröt nyckelbenet. OS-debuten fick ställas in.
Nu är 21-åringen redan opererad och känner sig hyfsat rörlig, trots att det bara gått drygt två veckor sedan smällen.
– Det har varit ganska hektiska, eller konstiga dagar. Man ligger hemma och mår skit, och så ser man hur de har det här. Det är väldigt mycket blandade känslor. Men jag måste säga att trots omständigheterna mår jag ändå bra, säger han.
– Även om ser andra skada sig så tror man ändå inte att det ska hända en själv. Ur en idrottslig aspekt så är det här en tragedi för mig. Men jag har haft möten med mina mentala tränare och fystränare och har kunnat samla ihop tankarna hyfsat. Jag har ju trots allt jobbat med huvudet sedan många år tillbaka.
Hade Filip Gravenfors kunnat stå på start hade han varit ett reellt medaljhopp för Sverige. Nu tänker han istället utnyttja möjligheten att vara på plats för att se hur ett OS funkar runt omkring tävlingarna. Allt för att förebygga att just det blir en chock i de franska alperna om fyra år.
– Så att jag vet lite vad jag ska förvänta mig. Alla säger alltid att OS är något annat jämfört med en världscuptävling. Det är sådana här grejer som kan hjälpa mig sedan, säger han.
– 2030 har ju alltid varit målet för medalj. Planen har alltid varit att det är där jag ska ta guld, och den planen som jag fortfarande har. Jag är här för mina kompisar, är här för Sverige men också här för mig själv.
Han blickar upp mot tävlingsbacken och konstaterar att den ser väldigt fin ut, i en puckelpiståkares ögon. Bra snö och långa landningar efter hoppen. En backe som bäddar för häftiga åk.
Dessvärre får Filip Gravenfors inte göra något själv.
– Man kunna se det i ett större perspektiv. Trots att jag inte får tävla och visa det jag har åstadkommit med min teknik och allting, så har jag faktiskt gjort resan för att komma hit. Jag var uttagen, säger han.
– Det är jag fortfarande väldigt stolt över och något jan kan gratulera mig själv för.
Även flickvännen, mamma, pappa och lillebror Noel är på plats i Italien, precis som de skulle varit om Filip hade tävlat. Även 18-årige Noel är med i en av landslagets träningsgrupper och tävlar i Europacupen, där han nyligen tog sin första seger i parallellpuckel. På sätt och vis kan man se det som att även han är på plats för att se och lära inför OS i Frankrike 2030.
– Om vi båda kommer dit så får vi uppleva vårt första OS tillsammans. Det vore jättehäftigt. Man får försöka vända det här till något positivt. Jag kan ändå vara här, och jag mår bra. Det är väldigt skönt, säger Filip Gravenfors.
– Jag ser fram emot de här dagarna och kunna få heja på alla. Jag älskar ju den här sporten.
