”Vi blev så blåsta av Biden, som parti.”
Så uttrycker sig David Plouffe, Barack Obamas tidigare kampanjchef och presidentrådgivare, i den kommande boken ”Original Sin” som centrerar kring Joe Bidens sista tid vid makten och hans egen roll i hur den slutade med att Vita huset återlämnades till Donald Trump. Av det som hittills publicerats i amerikanska medier är det en, ur demokratisk synvinkel, dyster läsning om en mans övertro på sin egen förmåga, brist på sjukdomsinsikt och en inre krets som agerat som ett slags buffert från en obekväm verklighet.
Särskilt en del i CNN-journalisten Jake Tappers och Axios-reportern Alex Thompsons bok har på förhand väckt uppmärksamhet efter att ett utdrag publicerats i New Yorker. Det handlar om Hollywoodstjärnan George Clooney som efter stora logistiska konststycken lyckats frigöra tid från kärnverksamheten och ta sig över Atlanten till ett storslaget kampanjmöte för Biden i Los Angeles i början av förra sommaren.
Clooney hade först träffat Biden redan efter 11 september-attackerna 2001 och fem år senare utvecklade de en nära vänskap. Fram till Los Angeles-evenemanget hade Clooney ännu uppfattningen att Biden i princip var samma skarpa politiker som vanligt, men den gestalt som mötte honom såg ut att ha åldrats tio år på ett, gick med pyttesmå steg och med stöd av en medhjälpare.
”Tack för att du är här”, sade Biden till Clooney som om de inte kände varandra varpå medhjälparen fick påpeka två gånger vem det var som skakade hans hand. ”Det var häpnadsväckande. Och vi tittade på varandra allihop. Det var så hemskt”, säger ett vittne i boken. Clooney ska ha blivit djupt chockad av ögonblicket, liksom flera andra gäster som beskrivit Bidens uppträdande som långsamt och närmast katatoniskt.
Vittnesmål inifrån betonar i ”Original Sin” – som är en av en rad böcker på samma tema – att det inte var Bidens ålder som var problemet, även om rådgivare diskuterat behovet av att skjutsa runt honom i rullstol i det fall han skulle ha vunnit valet. Inte heller var det värsta hur han syntes i offentligheten, enligt källorna till boken – bortom kamerorna var det betydligt värre.
”Biden kunde visserligen dagligen fatta beslut, hävda sin visdom och agera som president”, skriver Tapper och Thompson som dock återger ett antal övergripande problem: antalet timmar per dag han kunde fungera på ett tillförlitligt sätt; de allt tätare tillfällena som han verkade glömma saker som borde vara självklara och påtagliga försämringar av kommunikationsförmågan.
Från Los Angeles till valdagen den 5 november var det 143 dagar – en lång tid för att försöka upprätthålla bilden av en stridbar försvarare av makten mot utmanaren Trump, men en kort tid för Demokraterna att mobilisera opinion för en helt ny kandidat. Ändå landade Clooney i att till slut byta fot i frågan varpå varpå han med buller och bång fick sin text ”I love Joe Biden. But we need a new nominee” publicerad i New York Times.
”Vi kommer inte att vinna i november med den här presidenten”, skrev Clooney den 10 juli då Biden också presterat iögonfallande uselt i en tv-debatt mot Trump. ”Det är uppfattningen hos varje senator, representanthusledamot och guvernör jag talat med privat.” Debattartikeln blev ett slags katalysator till den interna rörelsen som länge efterlyst en annan kandidat, men som dittills inte fått tillräckligt starkt fäste i Demokraternas ledning eller Bidens närmsta krets.
Men trots att avgångskraven ökade från alla håll och de enhälligt illavarslande opinionssiffrorna inte rörde sig annat än nedåt skulle det dröja ytterligare elva dagar innan Biden kastade in handduken. Han, liksom de tidigare demokratiska presidenterna Obama och Clinton gav vicepresident Kamala Harris sitt helhjärtade stöd, men då hade hon bara 107 dagar på sig att vinna väljarnas förtroende.
Tapper och Thompson påpekar i boken hur också andra makthavare haft svårt att lämna sina poster på bekostnad av verksamhetens mål. I fallet Biden, beskriver de, har det varit av avgörande betydelse att kretsen närmast statschefen inte vågat eller velat tala om för honom hur landet ligger. Demokraterna lurade landet om Bidens förmågor och, säger Clooney i boken, ”det var så Trump vann”.
Ovan nämnda Obamarådgivaren Plouffe hade blivit blixtinkallad till Kamala Harris kampanj för vad han kallar ett räddningsuppdrag på alldeles för kort tid. ”Och det berodde bara på Biden”, säger Plouffe. ”Han blåste oss totalt.”
Läs mer:
Karin Eriksson: Biden talar ut – och Demokraterna bävar
