För att hindra fler fiskbestånd från kollaps enades EU:s medlemsstater för knappt tio år sedan om något som brukar kallas för nödbromsen, eller artikel 4.6. Den innebär att allt fiske måste stoppas på ett bestånd om risken för det ska kollapsa bedöms vara större än 5 procent.
Men nu vill EU:s fiskeri- och jordbruksministrar att regeln ska ses över, eftersom fiskestopp kan få ”allvarliga ekonomiska och sociala följder”.
Det framgår av en begäran som nyligen skickades till EU:s fiskerikommissionär och till ordföranden i EU-parlamentets fiskeripolitiska utskott.
– Det här är faktiskt andra gången som nödbromsen, alltså artikel 4.6, ifrågasätts på kort tid, säger Sara Söderström som forskar på fiskeripolitik vid Östersjöcentrum på Stockholms universitet.
Hon berättar att medlemsländerna länge betraktade regeln som en självklar säkerhetsmekanism – ända tills den behövde användas för två år sedan. Då låg bestånden av strömming i centrala Östersjön och Bottniska viken på så kritiska nivåer att 5-procentsregeln blev aktuell. EU-kommissionen tvingades hänvisa till nödbromsen och rekommenderade nollkvoter för riktat fiske, men accepterade en viss mängd bifångst vid annat fiske.
Men ministerrådet valde att köra över kommissionen och klubbade i stället betydligt högre kvoter för bägge bestånden.
Lite senare föreslog kommissionen att artikel 4.6 skulle tas bort, vilket dock röstades ned i EU-parlamentet.
– Då var motiveringen att regelverket var otydligt och att det finns delar som krockar med nödbromsen. Men det är något som min kollega Charles Berkow har analyserat och menar är en missuppfattning. Ändå är det i stort sett samma argument som återkommer den här gången också, säger Sara Söderström.
Sveriges landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) står bakom den nya begäran om att regelverket ska ses över. Men han betonar i ett mejl till DN att det för Sveriges del inte handlar om att nödbromsen ska tas bort, utan just att regelverket behöver förtydligas:
”Vi slår vakt om att det finns en nödbroms. Men artikeln bör förtydligas i relation till artikel 5 som också innehåller en nödbroms. Det är i nuläget otydligt vilken artikel som har företräde över den andra.”
Sara Söderström menar dock att den del av regelverket som Peter Kullgren hänvisar till främst handlar om möjligheten att sätta in alternativa åtgärder i ett tidigare skede, innan ett bestånd har sjunkit till akut låga nivåer.
– Hittills har det dessutom handlat om mer eller mindre verkningslösa åtgärder. Till exempel enades man om ett tillfälligt stopp för fiske under strömmingens lekperiod, trots att det storskaliga trålfisket sker tidigare, när strömmingen samlas längre ut inför leken, säger Sara Söderström.
Peter Kullgren skriver även att reglerna måste anpassas för att inte slå mot lokala kustfiskare:
”Det är viktigt att det finns en flexibilitet så småskaligt kustfiske kan fortsätta även om det i övrigt föreslås stopp. Enligt kommissionens rådande tolkning är det inte möjligt. Att särskilt värna småskaligt fiske finns det brett politiskt stöd för i Sverige.”
Sara Söderström håller med om att det småskaliga fisket kan hamna i kläm vid akuta fiskestopp. Men hon menar att det ändå finns utrymme att hantera detta inom det nuvarande regelverket och främja det fiske som ger minst miljöpåverkan.
Isabella Lövin (MP), som är ledamot i EU-parlamentets fiskeriutskott och både följt och arbetat med EU:s fiskeripolitik under lång tid, är mycket kritisk till ministrarnas begäran att nödbromsen ska ses över.
– Jag undrar om Peter Kullgren förstår vilka risker det innebär att öppna det här regelverket, och om han verkligen tror att Sverige kan stå emot de krafter som vill ta bort artikel 4.6, säger hon till DN.
– Om man på allvar vill främja ett levande kustfiske och ett levande hav så gäller det ju att bygga upp fiskbestånden, inte att mjuka upp reglerna så att de kan fiskas ned ytterligare. Dessutom säger många småskaliga fiskare att de gärna avstår fiske några år om de bara vet att det blir stabilt sedan. För de får ändå inga fiskar i sina nät som läget är nu.
