Primitiva beats och slagkraftig snarare än fördjupande samhällsanalys har länge varit Sleaford Mods signum. På nya skivan ”The demise of planet X” fortsätter den electropunkiga Nottinghamduon att punktmarkera det politiska läget med fler nyanser och tydligare melodier. Andrew Fearns musikaliska palett har blivit bredare och gästvokalisterna fler – däribland Aldous Harding och en klädsamt förkyld Sue Tompkins. På öppningsspåret, den självkritiska disslåten ”The good life”, hörs bland annat sångdebuterande skådespelaren Gwendoline Christies asgarv, medan ”Double diamond” testar ett mer tillbakalutat sound som sofistikerat tonar ut med stråkdrag.
Williamsons verbala konfliktzon tycks i viss mån ha krympt i takt med det kollektiva skärmberoendet som han träffsäkert ringar in
Frontmannen Jason Williamson låter i sin tur lika förbannad som vanligt, men hans svordomstäta litanior är – åtminstone relativt sett – mer subtila än tidigare. ”Megaton” talar klarspråk med det obestridliga omkvädet ”No war, no death”. Men i sociala medierflödet har duon känt sig nödgade att lägga ut texten om ”Bad Santa” för att försäkra sig om att kritiken av Trump och toxisk manlighet går fram. Mot den bakgrunden landar ”The demise of planet X” både lägligt och olägligt i en tid som ständigt kräver ställningstaganden samtidigt som hjärnrötan breder ut sig. Även Williamsons verbala konfliktzon tycks i viss mån ha krympt i takt med det kollektiva skärmberoendet som han träffsäkert ringar in med rader som ”I watch reels like hamsters love wheels”.
Ändå är duons åttonde (regelrätta) album en logisk fortsättning på såväl fullträffen ”Spare ribs” som förra albumet ”UK Grim”. Spåret ”Flood the zone” samplar – som titeln antyder – Steve Bannon och såväl Storbritanniens flaggfanatism som Maga väcker Williamsons vrede. Medan världsordningen, så som vi känt den, slås i spillror har Sleaford Mods i alla fall skrapat ihop ett sedvanligt underhållande soundtrack till samtidens skitifiering.
Bästa spår: ”Megaton”
Läs mer om musik och fler skivrecensioner
