När den i princip okände lokalpolitikern Zohran Mamdani sensationellt vann primärvalet i juni ringde Barack Obama upp honom morgonen efter vinsten.
Samtalet – en sympatiyttring från Demokraternas nestor – var långt ifrån givet.
Mamdani, favorittippad att vinna borgmästarvalet den fjärde november, är en oprövad socialist. Han vill frysa hyror och etablera kommunala matbutiker i USA:s största stad.
Den 34-årige muslimen, som kallar Israels krig i Gaza för ett folkmord, har fortfarande inte fått officiellt stöd från Demokraternas ledarskikt i Washington DC.
Zohran Mamdani har beskrivit telefonsamtalet från Obama som ett ”privilegium”.
Men ideologiskt ligger borgmästarkandidaten mycket närmare Bernie Sanders. Mamdanis politiska väckelse ägde rum under Sanders primärvalskampanj 2016 – buren av unga väljare som var lika uppgivna över Obamas arvtagare Hillary Clinton som med Donald Trump.
Mamdanis politiska program kunde vara skrivet av Sanders: gratis busstrafik, allmän barnomsorg, höjda skatter för de rika.
Han vill förvandla New York City till en radikal skandinavisk välfärdsstat – och gensvaret från unga väljare som kämpar med att betala hyran och överväger att flytta från stan för att ha råd att sätta barnen i förskola är massivt.
Men där slutar också likheterna med Sanders.
Om Bernie är den åldrade socialisten personifierad – barsk, kantig, rufsig – är Zohran raka motsatsen.
En brett leende yngling i kostym, hårt knuten slips, klackring och ansat skägg. Han tilltalar reportrar ”my friend”. Han utstrålar charmen hos ett älskat barn, skriver New Yorker.
Mamdani är son till en filmskapare och en statsvetarprofessor vid elituniversitetet Columbia på Manhattan. Under Zohrans uppväxt umgicks föräldrarna med postkoloniala tänkare som den kända palestinskamerikanska författaren och professorn Edward Said och dennes arvtagare, historieprofessorn Rashid Khalidi, stolta kosmopolitiska eleganter och fräna kritiker av Israels behandling av palestinierna.
Mamdani själv gick själv på ett av östkustens mer ärevördiga college, Bowdoin i Maine, där årsavgiften ligger på omkring 700 000 kronor.
Han förvaltar, kan man säga, Bernie Sanders radikala ideologi i Barack Obamas glansfulla stil.
Den akademiska uppsynen har inte hindrat Trumprepublikaner från att stämpla Mamdani som ”fullfjädrad jihadist”, en terrorkramande Hamasanhängare.
Trump hotar med att frysa federala medel till New York och gripa och möjligen utvisa Mamdani; han föddes i Ugandas huvudstad Kampala och kom till USA som sjuåring. Båda föräldrarna härstammar från Indien.
Om han vinner borgmästarvalet blir han den första muslimen på tronen. Sprungen ur just den akademiska New York-miljö som Trumpadministrationen attackerat med deportationer och stoppade forskningsanslag.
Pappan, Mahmood Mamdani, tillhör de professorer vid Columbia som krävt att lärosätet bojkottar utbyten med Israel.
Sonen sympatiserar med studentrörelsen och har vägrat att fördöma antiisraeliska slagord som ”globalisera intifadan”, även om han samtidigt inskärpt att det inte (längre) är hans språk.
Han betraktar uttrycket som en uppmaning till internationellt stöd för palestiniernas rättigheter. Andra tolkar frasen som en fatwa mot alla världens judar.
Hans kritiker – som den oberoende rivalen Andrew Cuomo – hävdar att Mamdani vill utplåna Israel. Han dementerar detta, men motsätter sig, säger han, en statsbildning som knyter medborgerliga rättigheter till en religiös eller etnisk identitet, som den judiska staten Israel gör.
Förra veckan såg jag honom framträda på en nästan fullsatt teater i Washington Heights högt upp på Manhattan. I foajén minglade lockiga damer i t-shirtar med trycket ”New York Jews for Zohran”.
Men andra företrädare för progressiva judiska församlingar har uttryckt oro för judars säkerhet om New York får en öppet antiisraelisk borgmästare.
”Jag är inte sionist”, säger Mamdani. ”Men jag vill inte att någon judisk New Yorkbo ska tro att deras säkerhet är avhängig vad de anser om sionismen”.
I en färsk mätning uppger 60 procent av judiska väljare att de tänker rösta på Cuomo och 29 procent på Mamdani.
Frågan om Israel står i centrum av Republikanernas attacker på honom.
Men på teatern i Washington Heights är den politiska udden riktat mot ”de rika” – en lång rad talare pumpar upp Mamdani till en 34-årig Robin Hood, en rebell i kostym som kan bryta partiernas allians med storkapitalet, som kan hjälpa arbetarklassen att ta tillbaka den metropol de byggt.
Mamdanis plötsliga framgång kan jämföras med de urbana minoritetspolitiker som vann mark under Trumps första mandatperiod; en Ilhan Omar i Minneapolis, Rashida Tlaib i Detroit eller Alexandria Ocasio-Cortez i Bronx.
Mamdanis diagnos av Trumps styre skiljer sig inte radikalt från Kamala Harris eller Joe Bidens – på scenen i Washington Heights beskriver han detta som en mörk tid för USA.
Det som skiljer sig är medicinen.
Kandidaturen skakar om det förlamade oppositionspartiet.
Om detta verkligen är en ödesstund för demokratin måste vi –menar Mamdani – erbjuda något radikalare än den urvattnade mittenpolitik som drivit arbetarväljare i händerna på Trump.
New York, fortsätter han, är den rikaste staden i världshistorien. Nu måste rikedomarna sippra ned från rövarbaronerna till deras tjänare.
Intill Mamdani framstår alternativet Andrew Cuomo nästan som en parodi på den etablerade makten.
Den italienskättade 67-åringen var tidigare delstatens guvernör, men avgick efter metooanklagelser 2021. Hans pappa, Mario Cuomo, var guvernör för New York 1983-1994.
Mamdani är något annat: 34-åringen lever i en tvåa med reglerad hyra i Queens, en one bedroom apartment, tillsammans med en 28-årig hipster i lugg, illustratören Rama Duwaji.
Han har prövat lyckan som rappare under pseudonymen ”Mr. Cardamom”. På frågan om han köpt legaliserad marijuana, i en tv-debatt förra veckan, fnissade han bekräftande. Svaret var lika självklart för hans generation som hans uppenbarelse på sociala medier är naturlig.
Häromkvällen tog jag tunnelbanan till Mamdanis hemkvarter i Astoria i Queens för att äta söndagsmiddag på den thailändska syltan Pye Boat runt hörnet från parets lägenhet.
Queens är en kulinarisk hägring där kvarteren skiftar karaktär efter den dominerade invandrargruppen, under det ständiga rasslet från tunnelbanan.
Jag beställde den råbiffsallad som den blivande borgmästaren specifikt rekommenderat. Bifftärningarna var knappt tinade och mycket starka.
