Trots att sju av tio kvinnor mellan 45 och 60 år får någon form av klimakteriebesvär upplever många att de inte tas på allvar när de söker vård, enligt Socialstyrelsen.
Onda leder behandlas med värktabletter. Hjärndimma blandas ihop med stress. Nedstämdhet misstas för depression.
Vad det egentligen handlar om är att hormonerna spökar i kroppen när kvinnor lämnar sin fertila period i livet.
– Ofta förknippas klimakteriet med vallningar, men det är viktigt att förstå att det finns många andra symptom, säger Maja Österlund, utredare och projektledare på Socialstyrelsen.
Sömnstörningar, minskad sexlust och problem med urinvägarna är bara några exempel.
Många kvinnor är oförberedda på den här fasen i livet och misstolkar själva sina symptom, berättar hon.
Det blir inte bättre av att kunskapsnivån i vården är för låg. Dessutom ser tillgången till vård olika ut över landet, visar Socialstyrelsens utredningar.
Men nu finns det chans till förändring. På tisdagen kommer Socialstyrelsen med nationella riktlinjer för klimakteriebesvär – de första någonsin. De riktar sig till vården och ställer tydliga krav på vad som måste bli bättre.
– Hälso- och sjukvården har ett ansvar för att öka sin kunskap om klimakteriet och ska lägga tid och resurser på att behandla kvinnor för det här, säger Björn Eriksson, generaldirektör för Socialstyrelsen.
Enligt myndigheten är det framför allt primärvården – alltså närmaste vårdcentral – som behöver ta ett större ansvar för att upptäcka och behandla klimakteriebesvär.
Björn Eriksson lyfter att läkare och andra behandlare behöver tänka ”klimakteriet” oftare när kvinnor söker vård. Genom att ställa rätt frågor och erbjuda tidiga insatser på rätt nivå kan primärvården bidra till att öka kvinnors livskvalitet, menar han.
Ett annat tydligt budskap från Socialstyrelsen är att vården behöver erbjuda fler kvinnor hormonbehandling, det som kallas systemisk menopausal hormonell behandling (MHT).
Hormoner hjälper många gånger mot vallningar, nedstämdhet och ledvärk. Det kan även minska risken för benskörhet. Men om den hormonella behandlingen pågår för länge finns en ökad risk för bröstcancer. För vissa kvinnor är den här risken högre än andra.
Socialstyrelsens bedömning är att fördelarna oftast överväger nackdelarna. Fler kvinnor än vad som får det i dag skulle ha nytta av hormonbehandling, enligt Björn Eriksson.
– Men det förutsätter att den som ordinerar hormoner har kunskap och tid att göra en individbedömning och en riskbedömning. Hormonbehandling måste också följas upp, säger han.
En annan viktig punkt i Socialstyrelsens riktlinjer är att vården behöver bli bättre på att upptäcka patienter under 45 år som inte längre har mens. Det kan bero på prematur menopaus, ett för tidigt klimakterium, som i sin tur kan leda till svåra sjukdomar och förkortad livslängd om det inte behandlas på rätt sätt.
– Här ska kvinnor inte tveka att söka vård, säger Maja Österlund.
Socialstyrelsen kommer att följa upp hur vården utvecklar klimakterievården.
Uppdraget att ta fram nationella riktlinjer kommer från regeringen, som också lägger pengar i höstbudgeten på klimakterievård.
När Elisabeth Svantesson (M) presenterade budgeten i slutet av september nämnde hon satsningen i förbifarten och tillade att hennes stab var orolig för att hon skulle prata för mycket om klimakteriet.
”Det ska jag inte göra mer än att säga att kvinnohälsovården är viktig och när det gäller klimakteriet så menar jag att det, kanske beroende på min ålder, är en helt underskattad fråga”, sade finansministern under pressträffen.
Björn Eriksson ser det som ett exempel på att klimakteriet fortfarande är lite pinsamt och ”tabu”.
– Därför är det extra viktigt att vården tar ansvar och sprider information och kunskap. Alla borde tänka mer på klimakteriet och se det som en naturlig del i samhället och i människans åldrande, säger han.
Maja Österlund hoppas att finansministern fortsätter att prata öppet om klimakteriet.
– När vi inte pratar om det lägger vi locket på. Det gör i sin tur att många kvinnor bara genomlider och står ut istället för att söka vård. Trots att det finns hjälp att få.















