Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Utställning
”Simplicities”
Musée mode & dentelle, Bryssel. Visas t o m 10/1.
Mode på museer handlar ofta om det visuellt storslagna, om extravaganser och överdåd. Men modehistorien har också en mer diskret sida.
I utställningen ”Simplicities” har modemuseet i Bryssel gått på jakt i arkiven efter det avskalade och nedtonade, från 1700-talet till i dag.
Utställningen öppnar med ett par snarlika vita bomullsklänningar. Den ena är en reproduktion av en klänning som burits av franska drottningen Marie-Antoinette. Ett enkelt plagg från slutet av 1700-talet som förkroppsligar ideal från upplysningstiden – då filosofen Jean-Jacques Rousseaus tankar om ett mer naturnära liv genomsyrade debatten och utgrävningarna av Pompeji satte fart på intresset för antikens klassiska estetik.
Klänningen är återskapad utifrån ett ikoniskt porträtt från 1783 av hovkonstnären Élizabeth Vigée Le Brun – som gjorde skandal när det först visades offentligt. Drottningens enkla bomullsklänning bröt radikalt mot rådande korsetterade kreationer av svulstiga sidenbrokader och ansågs stötande lik en underklänning.
Jämte 1700-talets till synes anspråkslösa skandalklänning visas en liknande skapad av belgiske kreatören Martin Margiela två hundra år senare, på 1990-talet. Årtiondet när det belgiska modet blev världsberömt för ett minimalistiskt uttryck som ersatte 1980-talets pråliga maximalism och banade väg för en mer sparsmakad era i modet.
Exposén vindlar sig sedan vidare genom museets tre våningar med ett sextiotal kreationer från olika stilepoker i effektfull dialog. Sammantaget blir det en intressant överflygning av närmare 250 års skiftande uttryck i modet där vurmen för det enkla och okonstlade kommit och gått – ofta som en reaktion mot en period av extravaganser.
De antika influenserna visar sig ha varit ofta återkommande när det avskalade och naturnära legat i tiden. Som tydligast syns det i empiremodet vid början av 1800-talet när franska kejsarinnan Joséphine Bonaparte klädde sig i långa, raka klänningar med hög midja – som har liknats vid grekiska kolonner.
Den italienske modeduon Mariano Fortuny och Henriette Negrins finplisserade Delphos-klänning som patenterades 1909 har samma inspirationskälla. Här representerad av en utsökt röd version i dialog med kreationer av Madame Grès och Issey Miyake som också gjort sig kända för sina plisserade mästerverk.
Till guldkornen i utställningen hör även en kreation av Parismodeskaparen Madeleine Vionnet från tiden efter första världskriget när modet generellt drogs mot det rationella, praktiska och bekväma – och kvinnokroppen befriades från korsetten som hållit midjan på plats i sekler.
Madeleine Vionnet eftersträvade förenkling med hjälp av innovativa tillskärningstekniker som fick klänningarna att falla elegant och ledigt över kroppen. Även hon hämtade inspiration i antikens klassiska ideal.
Vid sidan av antiken och en återkommande ”tillbaka till naturen”-längtan lyfts herrgarderoben fram som en av de främsta inspirationskällorna för en förenklad damgarderob.
Coco Chanel var en av föregångarna vid 1900-talets början. Hon skapade praktiska och bekväma modeplagg av jersey i dämpade färgskalor för kvinnor som ville vara lika aktiva som män. Den lilla svarta fodralklänningen hon lanserade vid 1920-talets mitt som kvinnans svar på mannens svarta kostym representerade den ultimata enkelheten.
Även vid slutet av 1900-talet användes herrplagg flitigt som inspiration i dammodet, bland annat av kreatörer som Helmut Lang, Miuccia Prada och Jil Sander – som angav tonen för 1990-talets minimalism, och som alla finns representerade i utställningen. Liksom det belgiska modets frontfigurer som gärna lånat ur herrgarderoben, som Martin Margiela och Ann Demeulemeester.
I likhet med det mer välkända modemuseet MoMu i Antwerpen månar modemuseet i Bryssel om att lyfta fram det belgiska avantgardet (och har även en mindre basutställning om brysselspets). Men jämfört med det storslagna och som det verkar mer resursstarka MoMu är Musée mode & dentelles i närheten av Grand-Place både trångbott och lätt changerat.
Den idémässiga höjden och det utmärkta urvalet av kreationer i ”Simplicities” kompenserar dock för de trista lokalerna. Utställningen fångar vältajmat in dagens längtan efter diskret lyx och en förenkling av garderoben – samtidigt som den visar att det enkla kan vara nog så spektakulärt.
Läs mer: Jubileum för mytomspunna modeskapare från Antwerpen
Läs mer om konst, design och mode på dn.se