Just nu sitter lokalpolitiker runtom i landet och funderar på hur de ska utveckla kollektivtrafiken. I Umeås senaste kollektivtrafikplan står det till exempel att man ska säkerställa utrymme för att kunna bygga spårvägar.
– Umeå är en stad i tillväxt, befolkningsmålet innebär att kommunen ska ha 200 000 invånare år 2050. Det innebär en förflyttning mot att bli en storstad, och då måste kollektivtrafiken hänga med, säger Mikael Brändström, utvecklingsdirektör på Umeå kommun, till Västerbottens-Kuriren.
Kommunalrådet Anders Ågren (M) kallar spårvagnsplanerna för ”rena fantasiprojekt” som skulle kosta ”astronomiska summor” och göra att satsningar på äldreboenden och skolor skulle få gå åt sidan, i en insändare till samma tidning. Han menar att man istället borde satsa på att förbättra den befintliga busstrafiken.
Det finns ingen kostnad för spårvagnarna i Umeås kollektivtrafikplan, men sträckan som nämns är 31,5 kilometer spårväg. Det är nästan dubbla sträckan av Uppsalas pågående byggnation av 17 kilometer spårväg, som beräknas vara färdigt 2029 – och kosta 9 miljarder kronor. Av denna summa betalar staten 3,1 miljarder, resten betalar Uppsala kommun och Region Uppsala, enligt Upsala Nya Tidning.
Umeå är Sveriges 13:e största stad, precis bakom Norrköping på plats 12 och Lund på 11, som båda redan har spårvagnstrafik. Men hur tänker de som är på topp tio-listan kring kollektivtrafiken framöver?
Det finns städer bland de tio största i landet som har utrett spårvagnstrafik, men ett annat alternativ som nämns i kollektivtrafikplanerna är BRT (Bus Rapid Transit) – eller ”superbussar”. BRT är ett system med eldrivna bussar, separerade körfält och prioritet i trafiksignaler, som ska öka effektiviteten i trafiken.
Anna Grönlund, branschchef på Sveriges Bussföretag, säger att en BRT-lösning går väldigt snabbt att bygga jämfört med spårvägar, är billigare och minimerar driftstörningar.
– Om det är stopp på huvudvägen och du har en avfartsväg, då kör ju bussen bara ut i vanlig trafik.
Hon uppmanar lokalpolitiker att tänka på hur mycket skattepengar som spenderas, även om de skulle få statliga bidrag för exempelvis spårtrafik, eftersom det ändå handlar om sammanlagda skattemedel i slutändan.
– Oaktat om det kommer från den statliga eller kommunala kassan, behöver vi ju vara rädda om människors och medborgares pengar.
Som svar på frågan vad hon har för hälsning till städer som Umeå, som funderar på att bygga spårvägar, säger hon att kommunledningen borde åka på studiebesök till Danmark.
– När man ser en satsning som Plusbus i Danmark och inser: ett, hur snabbt den kommer på plats, två, hur fantastiskt system detta är och tre, vad det faktiskt har kostat och vad alternativkostnaden för en spårväg är, så känner jag inte många som inte skulle säga ”det här tar vi”, säger Anna Grönlund.
Johan Wadman, vd på Svensk Kollektivtrafik, framhåller också den lägre kostnaden för BRT men säger att spårvagnar har högre kapacitet ”vilket kanske är den främsta anledningen till att man i Uppsala valde spårvagn framför BRT”.
Johan Wadman säger att en fördel med BRT kan vara att man inte låser fast sig – men säger samtidigt att fastlåsningen som spårvagnslösningen innebär kan göra att det ses som ett stadsutvecklingsprojekt, eftersom det är ”normerande” och staden visar att ”man har kollektivtrafik här i lång tid framåt”.
– Spårvägar är inte lätta att bara plocka bort, jämfört med en busslinje. Den är mer flexibel och kan försvinna, säger Johan Wadman.
Läs mer:
SL:s ekonomi har hämtat sig – nu utlovas satsningar
Ny rapport: Fler tycker bilen är mer prisvärt alternativ än bussen
