Modeutställning
”Stephen Jones, chapeaux d’artiste”
Palais Galliera, Paris. Visas t o m 16/3.
Det var länge sedan hatten var en självklarhet i vars och ens garderob. Modistyrket är numera i det närmaste bortglömt – förutom i lyxmodets osannolika drömvärld. På catwalken i Paris lever behovet av unika huvudbonader kvar som en självklar del av en konstnärlig helhet. Pricken över i, som fulländar modeskaparens vision.
Londonbaserade modisten Stephen Jones intar en särställning som förnyare av detta sällsynta hantverk. Han har gjort sig känd som en av vår tids mest originella modister – och som lyxmodehusens favorit.
Jones skapar hattar under eget namn och på beställning av privatkunder. Men har samtidigt genom åren framför allt gjort sig känd för de spektakulära huvudbonader han skapat i samarbete med modehus som Vivienne Westwood, John Galliano, Jean-Paul Gaultier, Thierry Mugler, Comme des Garçons, Schiaparelli och Dior samt svenska Acne Studios.
Hans unika hattkonst tillägnas nu en omfattande retrospektiv på modemuseet Palais Galliera i Paris. En fascinerande exposé med över 400 hattar där huvudtemat är Stephen Jones förankring i två av modets huvudstäder i Europa: London och Paris, med sina olika karaktärer.
Avstampet i den personligt hållna utställningen är Jones studietid vid modeskolan Central Saint Martins i London i slutet av 1970-talet, och hans influenser från tidens nattklubbsscen.
Stephen Jones har sina kreativa rötter i legendariska nattklubben The Blitz i London där musik- och modestilen new romantics föddes. Inträdesbiljetten var att klä sig i en kreativ mix av historiska referenser och samtida uttryck med en androgyn, teatral touche. Medlemmarna i popgrupperna Culture Club, Spandau Ballet och Visage hörde till stammisarna. Jones skapade hattar till flera av klubbens välkända profiler och klubbarrangören Steve Strange blev hans första betalande kund. Till kundkretsen hörde även prinsessan Diana.
Stephen Jones särskilda talang väckte tidigt uppmärksamhet och han plockades upp av Londons tongivande modeskapare. Däribland Vivienne Westwood – vars legendariska kollektion ”Harris Tweed” från hösten-vintern 1987–88 kröntes med färgstarka kungakronor.
Det var Boy George, sångare i Culture Club, som blev Stephen Jones biljett in i den stora modevärlden i Paris. I videon till hitlåten ”Do you really want to hurt me” skymtar han förbi iförd en egendesignad röd fez. Den röda hatten fångade parisiska stjärnskottet Jean-Paul Gaultiers öga, som hörde av sig med en beställning.
Resultatet blev en överdimensionerad fez som går ner över ansiktet med silkestrådar rinnande som tårar ur urklippta ögonhålor. En numera ikonisk design från 1984 som har återkommit med jämna mellanrum och i olika färgställningar i Gaultiers kollektioner.
Jones har sedan dess pendlat fram och tillbaka mellan London och Paris för samarbeten med en rad olika modehus.
En av hans personliga favorithattar, ”Rose Royce” från 1996, markerar övergången i utställningen från London till Paris. Det är en miniversion av en svart herrhatt försedd med en draperad röd ros på kullen.
Vi rör oss från Londons maskulina plommonstop, union jack-hattar och svarta taxibilar till Paris feminina frivoliteter, med baskrar och Eiffeltorn. Här visas även en serie huvudbonader inspirerade av legendariska kreatörer som Coco Chanel, Madame Grès, Christian Dior och Cristóbal Balenciaga, vars signaturstilar Jones fångat skickligt i hattform. Jag noterar även en och annan blinkning till Elsa Schiaparelli och hennes surrealistiska skohatt från 1930-talet.
Liksom Schiaparelli lyckas Jones på ett för mig obegripligt sätt komma undan med fullständigt kitschiga knasigheter – och ändå få slutresultatet att kännas som höjden av parisisk modeelegans. Den underfundiga designen har ofta en humoristisk touche och kan kanske snarare beskrivas som så kallade konversationspjäser än som traditionella hattar.
Det finns mycket att stanna upp och titta närmare på, som originaliteten i uttrycket, symboliken och de finurliga detaljerna. Jones hattar exponeras dessutom här och där effektfullt i dialog med historiska huvudbonader ur museets samling – som inte sällan utgjort en direkt inspirationskälla.
Den kreativa processen är ständigt närvarande i utställningen. Liksom hantverket. En av mina favoritavdelningar är en serie tittskåp fyllda av miniatyrvärldar där vi får följa förloppet steg för steg, från idéskiss via modisthantverkets olika moment i ateljén, fram till paketering i en hattlåda och leverans till kunden.
I utställningens sista rymliga sal får Jones hattar sällskap av modeplaggen de en gång skapades för. En kavalkad av spektakulära installationer visar hur huvudbonaderna tog sig ut när de premiärvisades på catwalken av de olika modehus han samarbetat med genom åren.
Den mesta kända kollaborationen är med Dior, påbörjad 1996 när Stephen Jones landsman John Galliano utsågs till kreativ chef. Galliano hade redan tidigare anlitat Jones för sin egen kollektion och tog honom nu med sig till Paris ledande lyxmodehus. Ett drömuppdrag för Jones som liksom Galliano gärna hämtar inspiration i haute couturens historia och använder sig av ett starkt narrativ.
Jones är i dag chef för Diors modistateljé och har sedan Galliano lämnade modehuset fortsatt att skapa hattar tillsammans med påföljande kreativa chefer, Raf Simons och Maria Grazia Chiuri.
Förutom en inblick i Diors förföriska drömvärld möts vi av Jones huvudbonader till kompletta outfits från ett stort antal modehus. Alla med väsensskild estetik, från Louis Vuitton till Thierry Mugler, Comme des Garçons och Thom Browne. Förmågan att hålla så många samarbeten flytande samtidigt, utan att skapa missämja de konkurrerande husen emellan, måste bara det ses som en bedrift.
Stephen Jones är uppenbart en smidig samarbetspartner med en exceptionell förmåga att tolka de olika kreatörernas visioner – utan att ge avkall på sin egen röst.
Det sammantagna intrycket av Stephen Jones skapelser är lekfullt och flärdfullt, med ett nutida uttryck förankrat i modets historia. High fashion och populärkultur i en perfekt symbios som ger hopp om en framtid för hattkulturen.
Stephen Jones
Född 1957 i närheten av Liverpool.
Utexaminerad 1979 från modeskolan Central Saint Martins i London. Modistyrket lärde han sig som praktikant hos modisten Shirley Hex på couturehuset Lachasse i London.
Öppnade sin första butik 1980 i källaren på modebutiken PX i Covent Garden. I dag driver han en egen butik med beställningsateljé i samma stadsdel. Han pendlar ofta till Paris, där han är chef för Diors modistateljé.
Dokumentären ”Blitzed! The 80s Blitz Kids Story” skildrar nattklubben i London där Stephen Jones hängde i början av karriären och kreativiteten blomstrade runt personligheter som Steve Strange och Boy George.
Jones har skapat en spellista med favoritlåtar från nattklubben Blitz till utställningen ”Chapeaux d’artiste” (Spotify, Deezer och YouTube).
Läs fler texter av Susanna Strömquist på dn.se
Läs mer om konst på dn.se
