Splittrat när irakierna går till valurnorna

Ekonomiexperten Abdul Salam Hussein, 65, har valt att stanna hemma. Han förlorade tron på en verklig politisk förändring redan under de första försöken till demokrati efter diktatorn Saddam Husseins fall.

– Att rösta räcker inte. Maktbalansen kan förändras utanför valurnorna, säger han till DN. Han syftar på de starka regionala aktörerna – Iran, Turkiet, gulfstaterna och USA – som fortsatt påverkar Iraks politiska landskap.

Hussein minns särskilt valet 2010, då koalitionen ledd av ”den sekuläre” Iyad Allawi vann flest mandat men ändå inte fick bilda regering. Enligt honom var det en vändpunkt som visade att valresultat kan omkullkastas av politiska överenskommelser och yttre påtryckningar.

Sedan dess har han inte deltagit i några val.

Det är sjätte gången sedan den amerikanska invasionen 2003 som irakierna går till val. Tidigare val har inte infriat förväntningarna på en stabil stat och ett ansvarstagande politiskt ledarskap. Den politiska processen har förblivit sårbar för yttre påverkan och interna motsättningar.

Den här gången präglas valet också av att den inflytelserika Sadr-rörelsen valt att bojkotta det. Ledaren Muqtada al-Sadr säger att valet saknar trovärdighet. Premiärminister Mohammed Shia al-Sudani försäkrar dock att valet övervakas av internationella observatörer och att det genomförs under stabila förhållanden – något som bekräftas av Iraks oberoende valkommission och FN:s Irakmission.

Abbas al-Karkhi, en ung statstjänsteman från Bagdad, är en av dem som valde att rösta. Han beskriver vad han uppfattade som en oväntat hög uppslutning vid vallokalerna.

– Bojkotten har kanske till och med fått fler motståndare att gå och rösta, säger han.

al-Karkhi återvände till sin hemprovins Wasit för att rösta. Han säger att valet inte längre domineras av huvudstaden – i provinserna växer nya lokala listor fram, som ”Tasmim” i Basra och ”Wasit Ajmal” i Wasit.

Trots utmaningarna ser al-Karkhi tecken på att den demokratiska processen mognar. Han pekar på förbättrad säkerhet och synliga infrastrukturprojekt.

– Det är långt ifrån perfekt, men vi ser ändå förändring, säger han.

Fakta.21 miljoner irakier har fått rösta

● Drygt 21 miljoner irakier hade rätt att rösta fram 329 parlamentsledamöter, som i sin tur utser nästa premiärminister och regering, enligt Iraks oberoende valkommission. Militären och internflyktingar har tidigt röstat på platser där de bor.

● Bland de främsta kandidaterna till premiärministerposten märks shiamuslimerna Mohammed Shia al-Sudani, nuvarande premiärminister, och Nouri al-Maliki, tidigare premiärminister. Mohammed al-Halbousi leder den största sunnitiska koalitionen, och Masrour Barzani är premiärminister i irakiska Kurdistan.

● Sedan 2003 har Irak tillämpat ett system där premiärministern traditionellt är shiamuslim, talmannen sunnimuslim och presidenten kurd. Det så kallade kvotsystemet, ”muhasasa”, som till stor del liknar styret i Libanon, betraktas av många forskare som ett hinder för politiska reformer och för att bygga självständiga institutioner.

● Flera internationella forskningsinstitut, däribland Washington Institute for Near East Policy, har nyligen uppmärksammat hur de traditionella partiernas inflytande minskar i vissa delar av Irak. I stället växer nya, lokala allianser fram – ofta med starkare förankring i väljarnas konkreta krav och behov.

● Internationella organisationer som International Crisis Group har under de senaste två decennierna dokumenterat hur partiernas maktbalans påverkat regeringsbildningar och det politiska landskapet i landet.

● Samtidigt visar rapporter från bland annat Världsbanken på ett samband mellan minskad våldsnivå och regeringens ökade förmåga att genomföra infrastrukturprojekt. De senaste åren har fler projekt kunnat realiseras än tidigare, vilket ses som ett tecken på förbättrad säkerhet och politisk stabilitet.