Patrik Hadenius fick Svenska Akademiens uppdrag att undersöka om det fanns förutsättningar att skapa ett nytt museum om språk och det svenska språket i synnerhet. Svaret blev givetvis ja.
– Alla har ju ett språk och alla använder språket, men det är inte något vi pratar om. Det är skälet till att jag vill ha ett språkmuseum. Att vi ska prata om språk, säger Patrik Hadenius, som bland annat skrivit om språk i DN och är en eldsjäl och entreprenör i ämnet.
I väntan på att Språkmuseet kan öppna i permanenta lokaler uppstår det redan den 10 november som pop-up. I två år hyr man in sig i Kulturhuset Stadsteaterns lokaler vid Sergels torg i Stockholm, under namnet Rum för språk.
Patrik Hadenius vandrar uppenbart nöjd mellan de två språkkonstverken som byggs med utsikt ut mot rondellen i gatuplan. Det ena är en pyramidformad konstruktion i trä med dynor för besökarna att sitta på. Under varje sittplats finns en skärm som lyser upp med ett ord när någon sätter sig. När någon slår sig ner på raden ovan genereras en annan grupp ord och samma sak på det översta planet. Av 300 subjekt, 300 predikat och lika många adverbial skapas sedan slumpmässiga men grammatiskt korrekta meningar.
– Idén är ju, som med hela språkmuseet, att med konst och kultur leka med språket. Vi har egentligen inte en pedagogisk ambition, fast det blir ändå pedagogik om det görs tillräckligt bra. Någon kanske börjar fundera på varför det alltid blir en fullständig mening.
I det andra verket hänger mikrofoner som tar in besökarnas samtal och på en stor skärm förvandlas orden och sättet de sägs på till abstrakta former och färger. Det är också ett rum där det ska hållas föredrag, quiz och frågelåda de närmaste åren.
Kollegerna i den akademiska världen är entusiastiska till att medverka, säger Patrik Hadenius, som också bildat en museistiftelse med en styrelse där såväl författare som akademiledamöter är med.
Oavsett var det permanenta museet hamnar är det hans mål att det ska öppna om två år.
– Det är drömmen. De som jobbar i museivärlden säger att det är väldigt raskt marscherat.
Han skulle gärna placera det vid Medborgarplatsen.
– Det får gärna vara centralt. Vi tittade på Tullhuset men nu ska Förintelsemuseet hamna där. Men det hade varit en lämplig plats, säger Patrik Hadenius och nämner även Slussen som en möjlig hemvist.
Utöver pengarna från Svenska Akademien har det tillfälliga museet fått flera privata donationer och bidrag. Patrik Hadenius hoppas att även ett framtida museum ska få privata pengar, även om han också har diskuterat frågan om finansiering med Stockholms stad, regionen och kulturdepartementet.
– Vår idé är att det ska vara ett så attraktivt museum att man ska vilja betala för att komma dit – om man är vuxen. Barn ska givetvis ha fri entré.
