Den stora stridsfrågan i svensk klimatpolitik är och har varit hur man ska få ner utsläppen från transporter. De tidigare rödgröna regeringarna ville åstadkomma detta genom att göra det dyrare att tanka bilen med bensin och diesel.
Tidöregeringen har gjort helt om i frågan genom att sänka både skatten och klimatkraven på drivmedel. Därmed har utsläppskurvorna avlägsnat sig från det svenska målet om rejält sänkta utsläpp från transporter till 2030. Sverigedemokraterna har öppet dömt ut målet som orealistiskt.
Miljömålsberedningen, där samtliga riksdagspartier deltar, har haft i uppdrag att se över de svenska klimatmålen så att de lirar bättre med EU:s. Trots att transportmålet har varit omstritt landar beredningen i att det får vara kvar.
– Vi har inte funnit enighet om att avskaffa målet och därför finns det inte något sådant förslag, säger beredningens ordförande Christofer Fjellner (M).
Sverige har också ett bredare mål till 2030, som täcker in utsläppen från inte bara transporter utan även bland annat jordbruk och arbetsmaskiner – det som på kallas ESR-sektorn.
Enligt miljömålsberedningens förslag ska Sverige även fortsatt ha högre ambitioner på det här området än vad EU-kräver. Här föreslås nya möjligheter att nå målet genom så kallade kompletterande åtgärder, exempelvis att slopa utsläppsrätter som annars hade gett industrin utrymme för utsläpp.
Beredningen vill också dra på regeringen en korsett i form av krav på en jämn takt i utsläppsminskningar år för år fram till 2030. De svenska utsläppsökningarna som skedde 2024 är ett tydligt avsteg från en sådan bana.
Klimatminister Romina Pourmokhtari (L) anser att miljömålsberedningens förslag visar att Sveriges ambitioner är fortsatt höga. Samtidigt medger hon att Tidöregeringen inte är på banan för att nå 2030-målen.
– För att ha en plan redan nu som når hela vägen så behöver man i dag förespråka höjd reduktionsplikt och höjda drivmedelspriser. Tidöpartierna har inte en sådan agenda i nuläget utan ser behov av att fokusera på elektrifieringen, säger hon och fortsätter:
– Vi och flera andra länder som har EU:s tuffaste klimatmål har fortsatt utmaningar framför oss, de är inte nådda och det behövs mer politik.
Christofer Fjellner framhåller värdet av att beredningen nått samsyn om mycket.
– Vi lever i en polariserad tid. Inte minst klimatfrågan präglas av en hög konfliktnivå. Ledamöterna i beredningen har kunnat resa sig över den infekterade debatten. Det ger trovärdighet till svensk klimatpolitik, säger han.
Beredningens SD-ledamot Martin Kinnunen ser annorlunda på miljömålsberedningens resultat.
– Det här är inte ett steg framåt för svensk klimatpolitik. Vi fortsätter att posera med mål som ser fina ut men som vi inte kommer att nå. Det skapar inte trovärdighet. Vi får en produkt som inte kommer att betyda särskilt mycket. Det positiva är att vi inte hittat på mer ambitiösa mål, säger han.
Längst ut i andra änden av den klimatpolitiska skalan finns Miljöpartiets ledamot Katarina Luhr. Hon är nöjd med att klimatmålen blir kvar och är ambitiösa.
– Sedan är frågan om de kommer att uppnås. Åtgärderna saknas från den här regeringen. Gör vi inget så spelar målen ingen roll.
Katarina Luhr hade velat se ännu stramare regler för hur utsläppskurvan ska sjunka år för år. Dessutom anser hon att det borde vara mindre utrymme för vilka kompletterande åtgärder Sverige får ta till i stället för direkta utsläppsminskningar.
Läs mer:
Regeringens budget: missade klimatmål men fler laddstolpar
Kartläggning av klimatrisker lades ner – sedan kom skyfallet
