Det bor 179 000 personer på Saint Lucia på en yta som är stor som halva Öland. Möjligheterna att bedriva friidrott på högsta nivå är begränsade. Likväl har vulkanön i ögruppen Små Antillerna i Västindien fostrat kvinnan som i fjol frälste en hel nation genom att bli olympisk mästare på 100 meter och ta silver på dubbla distansen.
I höstas klubbade Saint Lucias parlament igenom en lag som gjorde den 27 september 2024 till Julien Alfred Day och nationell helgdag.
När hon en dryg månad efter framgången i Paris återvände till ön togs hon emot av landets premiärminister Philip J. Pierre. Hon fördes i öppen bil genom huvudstaden Castries. Firandet varade i fyra dagar.
– Det var fantastiskt, säger Alfred när DN träffar henne i samband med Diamond Leaguegalan i Oslo.
Men även om en i friidrottssammanhang sällan omtalad nation tog hem den mest prestigefyllda OS-distansen var Alfreds seger ingen skräll.
Hon vann flera stora titlar som junior, slutade femma och fyra på 100 respektive 200 meter vid VM 2023 och kom till Paris efter att ha blivit världsmästare inomhus på 60 meter i Glasgow.
På Stade de France vann hon på 10,72 och utklassade den amerikanska favoriten Sha’Carri Richardson.
Nu är 24-åringen en förebild för alla ungdomar på Saint Lucia, den tidigare brittiska kolonin som blev självständig 1979.
– Det betyder mycket för dem. Jag tror att många ungdomar ser att även om du kommer från ett litet land, där förutsättningarna är sämre, är det möjligt att vara på den stora scenen och uppnå det du vill, säger Alfred och berättar att det finns det ett fungerande klubbsystem på Saint Lucia och en ny stadion.
Hon var tolv år gammal när hennes pappa dog. Två år senare beslutade hon, familjen och hennes tränare att hon skulle flytta till Jamaica. Det är inte den sämsta miljön för den som vill lära sig att springa fort.
Alfred säger att hon fick en stor möjlighet, men beskriver också de tre åren hemifrån som jobbiga för en ung tjej i en främmande miljö.
– Mellan 14–17 år var jag helt ensam utan några familjemedlemmar runt mig. Det var tufft, men jag tog mig igenom det, säger hon.
Löparkarriären fick ännu mer fart när hon flyttade till USA och började studera vid universitet i Texas.
Efter OS-medaljerna är hon Saint Lucias mest kända person – en roll som hon inte är helt bekväm med.
– Jag är en ganska blyg och tillbakadragen, men å andra sidan är folk väldigt vänliga mot mig. Det sägs och skrivs många fina saker på sociala medier, säger hon.
Efter att tidigare ha slagit ur underläge är Alfred nu löparen alla vill besegra, men hennes säsongsstart har visat att det blir svårt.
På Bislett i Oslo vann hon 100 meter på 10,89. Tre dagar senare på Stockholms stadion sänkte hon sig till 10,75, stadionrekord och bara tre hundradelar från det personliga rekordet från OS-finalen.
Om inget oförutsett inträffar kommer hon att få bära favoritskapet vid VM i Tokyo i mitten av september. Det tar hon med ro.
– Ärligt talat, jag känner ingen direkt press, säger hon.
Damernas VM-final på 100 meter avgörs den 14 september. Vid en ny seger lär det bli fest igen på Julien Alfred Day två veckor senare.
