1. Vilket avtryck har Kristina Lugns dramatik gjort i dig?
2. Hur var det för dig att jobba med Kristina Lugn eller hennes texter?
Stina Ekblad, spelade i ”Idlaflickorna” som sattes upp på Dramaten 2011 i regi av Vibeke Bjelke.
1. Kristina Lugn skrev associativt och drastiskt, men ingen dialog i vanlig mening. Det kan vara utmanande. Men det är förskräckligt roligt att leta efter en psykologisk tråd i en hänförande poetisk röra. Hon har lärt mig att tänja på min fantasis gränser. En bra lärdom.
2. Jag minns med glädje arbetet med ”Idlaflickorna”, en underbar pjäs, alldeles vidöppen, som gjord för att lekas med. Min syster Ylva och jag möttes för första gången på scenen i den här pjäsen, som för oss kom att handla om vårt systerskap, vårt åldrande och vår barndoms lekar. Lekfulla medspelare är alltid bra och extra viktiga när man spelar Kristina Lugn. Hos henne kan allt hända. Hon är barnslig och klok, en bra kombination.
Staffan Westerberg, spelade i ”Titta en älg” som Kristina Lugn själv satte upp på Teater Brunnsgatan Fyra 1999.
1. Ett otroligt avtryck, vi jobbade ihop i minst tio år på Teater Brunnsgatan Fyra, det är min roligaste tid inom teaterns värld. Den var full av krumsprång och femmilasteg.
2. Kristina skrev ”Titta en älg” för mig, Anna Pettersson och Jane Friedmann. Jag minns att vi hade vansinnigt roligt, vi fnissade oss igenom repetitioner. Kristina var inte regissör, hon bara kom in rummet, satt där och rökte och sa några oväntade saker och blev regissör, en av de bästa jag haft. Jag är ingen stor skådespelare, men jag blev bra genom Kristina.
Staffan Göthe, dramatiker och skådespelare som bland annat spelade i Kristina Lugns pjäs ”Karlsson” på Teater Brunnsgatan Fyra.
1. Jag tycker att det fantastiska med Kristina var att hon skildrade människor som hamnat i katastrofala situationer, med ensamhet, ångest, och tillkortakommanden, och ändå blev så älskad av publiken. Hon var en otrolig entertainer och hade denna unika förmåga att förmedla det banala och det igenkännbara men så att det klingade helt nytt.
2. Vi hade arbetsrum bredvid varandra på Dramaten, det var så vi lärde känna varandra. Sedan var hon min teaterdirektör när jag arbetade på Brunnsgatan och spelade i hennes pjäs ”Karlsson”. Det var en sådan favör att ha henne som chef och att umgås med henne, men hon var väldigt förtegen om sig själv och sitt arbete.
