Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Gråare än så här blir det inte, skrev jag moloket men kanske också lite hoppfullt i mitt kåseri för en månad sedan. Men det blev det: gråare, mörkare, regnigare. I alla fall i huvudstaden.
– Då måste man liva upp sig, säger jag till den strävhårige sambon taxen Douglas.
Han sitter på köksmattan och glor intensivt på mig i förhoppningen att jag lagar någon korvrätt eller skivar hans favoritost. Ingetdera gör jag men väl saffranssnittar.
Snart fylls köket av doften från de nybakade kakorna, adventsstjärnan lyser i fönstret och det enda som fattas är kanske Evert Taube sjungande ”Här vare gran, här vare gran…” alltså ”Knalle Juls vals”. Den handlar om en julgransförsäljare och hur han ska bli av med den sista granen.
Några timmar senare, på kvällen, går den strävhårige och jag förbi några typiska Knalle Julare. I mörkret under en upphängd kulört ljusslinga står ett par och dividerar vilken gran de ska ha.
Regnet strilar ner, försäljaren visar upp den ena granen efter den andra. Ingen är enligt mannen tillräckligt hög, eller enligt kvinnan tillräckligt vid och tät.
Den strävhårige blir uppiggad av den plötsligt uppdykande granvegetationen. En skog mitt i stan? Finns här också något gryt?
Decembermörkret kräver att han bär lyshalsband såväl på morgonpromenaden som kvällsdito. Annars syns han inte när skuggorna nu ruva. Ett rött när han är på spralligt humör, blått när han vill framstå som mer filosofisk och djupsinnig.
Inget imponerar emellertid på de tikar han försöker ställa sig in hos. Han skakar detta faktum av sig, ja rent fysiskt, så ljushalsbandet börjar blinka.
– Mamma titta, utropar ett förbipasserande barn, en diskotax!
Vi drar oss hemåt. Det har slutat att regna. Termometern visar sex grader plus och det är snart lucia. Julgransköparparet tycks ha enats och kommer släpande på en droppande gran.
– Den tjugoförsta vänder det, upplyser jag den fyrbente om. Sedan ljusnar det så sakteliga, disko-Douglas!
Han ser på mig med stoiskt lugn och visst överseende. Han längtar snö. Snö som faller och vi med den.
Läs fler kåserier av Ståhlis, till exempel om de olika sorternas nysare och snytare.














