Häromsistens när jag skulle i väg på en resa stod jag som alltid och blängde ömsom på resväskan ömsom på garderobens innehåll. Jag spände ögonen i klänningarna där på galgarna. Som om de hade svar på vad jag skulle ta med mig.
Jag hatar att packa och gör det alltid i sista minuten eftersom kläder är en humörfråga. Vad jag sätter på mig har med dagsformen att göra. Sålunda svårt att långplanera. Är man glad och till freds med sig själv och livet, jamen då kan man ta ut svängarna i färg och form. Andra dagar är slokgrått att föredra.
Att på en resa ta med få plagg men som går att kombinera är ett gott råd. Så jag kombinerade hit och dit. Mycket svart och vitt blev det och jag rotade efter ett färgstarkt gallskrik att pigga upp kollektionen med.
Nyligen läste jag en intressent artikel om att vi tar med oss helt fel kläder när vi ska ut och resa. Vi ikläder oss en annan personlighet och släpper loss i tokblommiga klänningar och vajande Hawaiiskjortor. Alltså sånt vi annars aldrig eller sällan bär.
Det kan vara the other way around också. Att man kommer hem med ett par inköp som bara och endast passar på semesterorten. Hasa runt Odenplan i en flortunn svepande Medelhavskaftan i sjutton svenska sommargrader kan å andra sidan vara en upplevelse.
Just som man pustar ut och väskan är färdigpackad upptäcker man att necessären saknas. Och hårfönen. Det är saker som tar plats. Så man bökar runt, stökar till, river upp, för att få ner det där. Och märker inte att ena sandalen glider ur resväskan.
Nej, inte förrän man sitter på hotellrummet och stirrar fånigt på en sandal och därefter på sina två fötter och undrar om man blivit helt tokig.
– Sådana problem har inte du, säger jag till den strävhårige sambon taxen Douglas.
Han ger mig en trött blick enär han anser att en vinterrock och en regnkappa är det enda som behövs. Om ens det.
Någon vecka senare, hemkommen från min resa, packar jag upp och gläds åt en nyinköpt cerisefärgad sommarklänning.
Ute faller ett regn och termometern visar tretton grader.
Läs fler kåserier av Ståhlis, till exempel om det viktigaste att undvika när man håller tal.