Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
För ett tag sedan beställde jag en kudde på nätet; en sovkudde. Att lägga mitt trötta huvud på vid dagens slut. Måste man inte provligga den typen av kudde innan man köper den tänker ni kanske? Jo, om man nu inte redan har en kudde av samma märke och serie.
Kuddar delas in efter höjd, eller kompakthet kan man säga. Fyllnadsvikt är det rätta ordet, som ju även kunde användas för människor tänker jag.
Den kudde jag redan har är en ”medium” och inte bra för en bokläsare, för låg helt enkelt även när jag ska sova. Varje kväll vidtar ett bökande med den platta kudden, jag rullar den som en croissant i försök att göra den lite högre. Den föredrar emellertid att vara helt utkavlad.
Så jag beställde alltså en ny kudde i samma serie men nu en ”hög”.
Kudden anlände och om aftonen bäddade jag med prasslande lakan och nystruket örngott. Här borde jag ha anat oråd eftersom kudden knappt fick plats i örngottet. Den vägrade samarbeta och spjärnade emot allt vad den orkade. Till slut lyckades jag med ett slugt grepp övermanna den och lade någon timme senare mitt utmattade huvud på densamma. Ingenting hände. Jag låg som ovanpå en stadig träformation av den typ som användes i forntida Egypten. Kudden var stenpackad, ja, av dun alltså. Kompakt var bara förnamnet.
– Tur att man inte har höjdskräck, muttrade jag till den strävhårige sambon taxen Douglas.
Han höll på med sin märkliga kvällsritual, det vill säga bädda på ett ställe men lägga sig att sova någon annanstans.
– Det är ju som jag skulle bädda i sovrummet men lägga mig att sova i soffan, sa jag till honom. Svar uteblev som alltid.
Att ha den nya kudden som läskudde gick väl an men att sova på?
Innan jag släckte min läslampa gav jag den därför en kraftfull rak höger. Den föreföll överraskad, skrynklade till sig en smula men endast för att snabbt återgå till sin ursprungliga form. Skulle jag sätta in en krok? Inte en uppercut i alla fall, det hade bara gjort den högre.
Den strävhårige gav nu ifrån sig ett missbelåtet gnöl över mina nattliga aktiviteter. Så jag gav upp. La mitt huvud på kudden, det gav i alla fall en fin utkikspost över sovrummets alla dunkla skrymslen.
Nästa morgon, och något stel i nacken, välkomnades den platta kudden åter.
Läs fler kåserier av Ståhlis, till exempel om att köpa en ny soffa och allt velande det medför.
