Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Gråare än så här blir det inte, tänker jag en morgon. Jag står och blänger ut på staden som just har vaknat. Det är november och jag drar upp persiennen med ett ryck för att få in mer ljus. En liten del av en plastflärp som reglerar persiennens sidolyft lossnar och flyger i väg som en projektil.
– Det är tydligen en sådan morgon då persienner kan paja, säger jag behärskat till den strävhårige sambon taxen Douglas.
Han påbörjar omedelbart sökandet efter plastflärpen.
– Du behöver inte nosa upp den, förmanar jag, och framför allt inte materialbestämma den.
Han beger sig då klokt till köket i väntan på morgonens ostbit.
Skaffar man en hund inser man snabbt att dagen, ja livet består av vissa givna rutiner. Som en ostbit före morgonpromenaden. Som att middag förväntas serveras klockan 17.00. Som att vissa promenader påbörjas genom att vika av till höger om porten, andra alltid och tveklöst till vänster. Förändringar i detta självklara mottages med stagnation, inbromsning följt av den där blicken: Och vart tror du att vi är på väg?
Men det ska erkännas, här kan en korvsnutt blixtsnabbt ändra färdriktningen.
Denna novembergrå morgon har solen just gått upp när vi hasar oss ut på morgonpromenaden. I parken ligger drivor av våta höstlöv som endera dagen kommer glittra av frostfransar. Men än kämpar några vita höstanemoner i blåsten, och på gården blommar envist två rödlila dahlior vars knölar snarast måste tas upp.
Rätt som det är ger vintern oss ett tjuvnyp tänker jag när vi är tillbaka i baslägret, och rotar fram vinterjackorna. Men mössorna står inte att finna. Förgäves letar jag efter en mönsterstickad mössa i många färger. Lagad på ena sidan eftersom det var en mössa som även den strävhårige fattade tycke för.
– Fair Isle-stickning, upplyser jag. Den tog lite tid att sticka men gick snabbt att bita hål i. Ja, ja det är preskriberat.
Vid tresnåret har det börjat skymma. Snart är det mörkt. Här och var i fönstren tänds små lampor och minsann en och annan adventsstjärna. Det är i mitten av den grafitgrå månaden november. Den strävhårige drömmer i soffan och i fönstret hänger en persienn på snedden, och jag stickar på en ny Fair Isle-mönstrad mössa.
Läs fler kåserier av Ståhlis, till exempel om alla vikingaskägg som syns nu.
