Det rör sig om 350 miljoner kronor årligen. Pengar som kommunerna kan få från staten till habiliteringsersättning, förr kallad ”flitpeng”, till personer med daglig verksamhet enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS.
336 miljoner kronor i den statliga satsningen har inte nått fram, visar en summering av Socialstyrelsens siffror för 2018-2023. Mest brann inne under de första åren.
33-åriga Josefin Brännström i Luleå är en av många som skulle ha fått mer pengar.
– Men det är ju helt fruktansvärt, och jag har inte ens vetat om detta. Hur kan de missa något sådant? Pengar till de här människorna som får vända på varje krona. Det är nästan kränkande, riktigt illa, säger Doris Brännström, mamma och god man till Josefin.
En del kommuner har avstått från hela eller delar av bidraget medan andra har tagit emot medel – som de sedan inte har använt. Pengar som har gått tillbaka till statskassan.
Luleå kommun ville bara ha 60 000 kronor årligen 2018 och 2019, trots en tilldelning på närmare 3,4 miljoner kronor per år. Statsbidraget, som beslutas årsvis, ansågs vara för kortsiktigt. Flera kommuner har avböjt pengar med det argumentet.
– Man sökte en summa som man tänkte att ”det här kan vi bibehålla oavsett om vi får bidraget”. Det är inte schyst att sedan behöva dra tillbaka en kraftig höjning, säger Fredrik Hansson (S), tidigare ordförande i socialnämnden i Luleå.
Liksom många andra kommuner har Luleå börjat använda pengarna med åren. Pengar har betalats ut som klumpsummor, en slags bonus inför jul. Numera som ett tillägg på 14 kronor i timmen utöver kommunens egen timpeng på 8 kronor.
– Vi tänker lite annorlunda nu, säger Fredrik Hansson.
Pengarna som Josefin Brännström och ytterligare drygt 300 berörda i Luleå får ta del av, gör stor skillnad.
– Även en person som inte förstår pengars värde, med summor hit och dit, förstår att det går att göra något roligt. Då kan man som förälder eller god man säga att ”det här kunde vi köpa för att du jobbar”. Pengarna är en sporre, säger Doris Brännström.
De extra pengarna har gått till avgiften för Josefin Brännströms ridning och till förverkligandet av en livsdröm: att i vuxen ålder återuppleva Allsång på Skansen.
– För där var jag en gång när jag var liten och då lyfte de upp mig på scenen. Så vi åkte tillbaka till Skansen, jag och mamma. Det var det bästa, Oscar Zia var där. Vi åkte också till min brors son som fyllde år, säger hon.
Aneby kommun i Jönköpings län skippade statsbidraget helt i sex år. En förlust på nära 1,7 miljoner kronor för drygt 30 personer, som inte har fått något betalt alls för sina sysslor. Kommunen har hänvisat till att de i stället erbjudits gratis aktiviteter och resor.
Judith Timoney, ombudsman på Riksförbundet för barn, unga och vuxna med intellektuell funktionsnedsättning, FUB, är kritisk.
– Vad har det med saken att göra? Personerna kan inte styra över vilka aktiviteter kommunen vill erbjuda. Däremot kan de själva besluta hur de vill använda sina pengar, säger hon.
Arijana Jazic (S), nuvarande ordförande i socialutskottet, Aneby kommun:
– Det var fruktansvärt olyckligt att det var på det viset. Nu har vi äntligen infört ersättningen. Vi är en av kommunerna som varit sist ut med detta.
Från och med i år nyttjas statsbidraget i Aneby.
– Jätteviktigt, inte minst av rättviseskäl eftersom alla inte har deltagit i de kostnadsfria aktiviteterna, säger Arijana Jazic.
Judith Timoney köper inte kommunernas förklaringar.
– Det finns ingen rimlig ursäkt för att pengarna, avsatta för en mycket utsatt grupp, inte betalas ut till hundra procent.
– Det är människor som behöver pengar här och nu, och pengar som finns här och nu. Varje krona som staten har avsatt ska hamna i deras fickor, säger hon.
Enligt Riksförbundet FUB:s egen rapport ”Fångad i fattigdom” kan personer med intellektuell funktionsnedsättning och sjuk- och aktivitetsersättning gå back med cirka 1 300 kronor varje månad.
– Statsbidraget betyder jättemycket på individnivå, säger Judith Timoney.
Fakta.Pengarna betraktas som lön
Kommunerna beslutar själva om habiliteringsersättning och nivån varierar i landet. Summorna är låga, ofta några tior eller en femtiolapp i timmen. Vissa kommuner har tidigare inte betalat ut någon ersättning alls. Samtidigt ses pengarna som viktiga för att motivera människor i daglig verksamhet. Många berörda ser ersättningen som en lön för utfört arbete.
Statsbidraget infördes för att införa habiliteringsersättning eller höja låga ersättningar. Pengarna som väljs bort när kommuner avstår, fördelas mellan andra kommuner som anmäler intresse för extra medel. Utbetalda pengar som sedan inte har använts återbetalas till staten.
Källor: Socialstyrelsen, Riksförbundet FUB