När Thomas Forsberg berättade att han skulle säga upp sig, tappade hans chef sitt anteckningsblock rakt ner i knäet. Så förvånad blev han.
Fram till i måndags arbetade Thomas Forsberg på Åklagarmyndighetens Riksenhet mot korruption, men inte som vilken åklagare som helst. Han är en av Sveriges 25 statsåklagare, en slags spjutspets som leder utredningar i komplexa, svåra eller samhällsfarliga brott.
Till exempel SCA-härvan som rullades upp när Svenska Dagbladet avslöjade att toppchefer åkte privatjet och näringslivshöjdare bjöds på lyxiga jakter.
Men resursbristen inom polisen gjorde att det inte gick att vända på varje sten.
– Jag fick en utredare på deltid trots att vi tog in hundratusentals mejl som skulle gås igenom. Det gick ju inte att gå till botten med den utredningen, säger Thomas Forsberg.
Flera toppnamn avgick. Men förundersökningen om bland annat mutbrott lades ned på grund av preskriptionstiden och för att det inte gick att motbevisa att resor varit tjänsterelaterade.
Ett annat exempel är en mutmisstänkt Sida-chef som arbetade på en svensk ambassad i ett afrikanskt land. ”Polisen kan inte ens tillhandahålla en utredare som kan franska”, förklarade Forsberg med illa dold frustration.
Och nu har han sagt upp sig, efter tre decennier som åklagare.
– Rättsväsendet agerar ofta först när skadan redan är skedd. Det har blivit tydligt för mig att den verkliga förändringen inte enbart sker i rättssalen, säger han.
DN träffar honom sista dagen på jobbet. Rummet är urstädat och avskedsfikat inhandlat. Åklagarmyndigheten ligger på Kungsholmen i Stockholms innerstad. På våning sex finns Riksenheten mot korruption som hanterar alla fall som handlar om misstänkta mutor, och brottsmisstankar som hör ihop med det.
De som utreder brotten sitter några kvarter bort, i polishuset, även de formerade i en särskild grupp: Nationella anti-korruptionsgruppen vid polisens Nationella operativa avdelning, Noa.
En specialistenhet, alltså. Men enligt Thomas Forsberg tvingas han gång på gång hålla tillbaka och begränsa sina utredningar.
– Det finns utredare hos Noa, men de är alldeles för få och i vissa utredningar saknas rätt spetskompetens. Och chefer byts ofta ut.
Nyligen sade professor Leif GW Persson i SVT att Sverige tillhör den minst korrupta andelen av världen och att problemet inte får honom att ”klättra på väggarna”.
Thomas Forsberg anser däremot att fler borde inse hur det faktiskt ser ut, under ytan.
– Det där uttalandet av Leif känns mer som en killgissning och är väldigt vanskligt. Jag tycker inte att man ska vara för alarmistisk, men vara medveten om korruptionens risker.
Han oroar sig över att den amerikanske presidenten Donald Trump har pausat något som kallas Foreign Corruption Practices Act, FCPA. Ett verktyg som USA hittills har använt för att bekämpa korruption i världen.
Forsberg jämför med hur gängbrottsligheten bitit sig fast i Sverige. Den hade varit lättare att bekämpa i ett tidigt stadium.
– Om man hade haft ögonen öppna för 10, 15 år sedan och satt in åtgärder hade den möjligen gått att förebygga. Samma sak med korruptionen.
Sverige har sjunkit de senaste tio åren på Transparency International, en lista som jämför världens länder och där de minst korrupta ligger i topp. Thomas Forsberg kallar korruptionen samhällets osynliga fiende, som eroderar tilliten och rättvisan utan att någon märker det, förrän det är för sent.
Här finns inga brottsoffer som slår larm, istället tjänar alla direkt inblandade på det. Till exempel arbetsförmedlare som beviljar felaktiga bidrag eller besiktningstekniker som godkänner bilar mot mutor.
– Ytterst leder detta till att demokratin försämras, säger Thomas Forsberg.
Han talar om samhällskontraktet, det särskilda ansvar som alla som jobbar offentligt har, och att insikten om vad det betyder har förändrats.
Idag, menar han, har det kommit in en annan kultur där det är viktigare att se till sig själv.
– Det blir en grogrund som gör att man blir mer påverkbar.
Thomas Forsberg beskriver hur ett fall blev en ögonöppnare för honom, när det gäller hur andra myndigheter agerar vid korruption. Det handlar om den så kallade Östermalmsläkaren, en man från Nigeria som kom till Sverige och blev en slags hovleverantör av narkotikaklassade läkemedel till kunder inom näringslivet och den organiserade brottsligheten.
Bland annat förskrev han den mycket beroendeframkallande opiaten Oxycontin. När polisen gjorde husrannsakan på kliniken möttes de av ett kaos där buntar med sedlar och drivor med tabletter låg huller om buller.
Thomas Forsberg fick bråttom.
– Jag kände att jag måste stoppa det här innan det händer någonting. Innan folk dör.
Men trots fällande dom i både tingsrätt och hovrätt, behöll Östermalmsläkaren sin yrkeslegitimation. Processen att återkalla den tog flera år.
Nu ska Thomas Forsberg försöka angripa korruptionen från andra hållet, med sitt nystartade företag.
Planen är att lära människor och organisationer att förebygga korruption. Bygga motståndskraft, som han beskriver det, och hjälpa dem att agera på rätt sätt om man upptäcker korruption.
I Sverige tror han, eller snarare hoppas, att ämnet korruption kommer bli nästa stora valfråga.
– Jag är övertygad om att valet 2030 kommer att handla om att säkra ett samhälle där korruption inte får fäste. Det blir en kamp för förtroende och rättvisa.
