DN:s Kulturpris har sedan 2007 delats ut av tidningens kulturredaktion till en person som lyst upp det gångna kulturåret på ett särskilt vis. I år tilldelas det Stellan Skarsgård för rollen som den lika omöjliga som mänskliga konstnärspappan Gustav i ”Sentimental value”.
– Det är de stora rörelserna i historien som skapar de små skiftningarna i Stellan Skarsgårds ansikte i ”Sentimental value”. Det är mästerligt skådespeleri. Man observerar ju varje glimt, inte bara i ögonen på Stellan Skarsgård utan också varje glimt bakom ögonen, sade DN:s kulturchef Björn Wiman när priset delades ut i Stockholm på måndagskvällen.
Stellan Skarsgård tog emot DN-statyetten, ”Lilla regnet” av Eva Lange, omsluten av övriga gästers och kulturpriskandidaters applåder.
– Hur känns det? frågade Björn Wiman efter prisutdelningen.
– Typisk journalistfråga, muttrade Stellan Skarsgård med ett snett leende innan han fortsatte:
– Det är klart att det är en ära. Framför allt tycker jag att det är underbart, denna film som är så lågmäld – i det här ständiga bruset av skrikande och våld så är den en viskning. Och den är tydligen en viskning som många har hört.
Stellan Skarsgård, som befinner sig mitt i galasäsongen och pressturnén för ”Sentimental value”, gläds åt utmärkelsen. Men mest av allt, vill han poängtera, gläds han åt filmen.
– Det är väldigt kul. Jag har ju…
Han tvekar lite, som vore han lätt generad över det han ska säga härnäst:
– Ja, jag har ju fått massa priser. Men jag har inte fått så många svenska. Framför allt är det kul att det är apropå just den här filmen, ”Sentimental value”, som jag tycker är så fin. Att den får den uppmärksamhet som den behöver för att få sin publik.
Det stämmer att DN:s kulturredaktion är långt från ensam om att belöna Stellan Skarsgård med en utmärkelse för sin skådespelarinsats i ”Sentimental value”: juryer världen över har gjort precis det under det gångna året, med den ena hedersbetygelsen (EFA, Bafta) efter den andra (en Golden Globe-vinst och Oscarsnominering, för att nämna några). Hur är det att få så många utmärkelser, trubbas man av, eller kan han känna sig stolt?
– Stolt vill jag inte säga. Men jag kan säga så här, att om min mamma hade levt så hade hon varit stolt, säger Stellan Skarsgård med ett skratt och fortsätter:
– Jag reagerar med en viss förvåning och stor glädje. Man blir ju väldigt glad att folk tycker om det man gör. Men jag vet också att det faktiskt inte är värt så mycket som man tror med de här priserna, mer än för att vi behöver det här för filmen. För en själv så gör det inte så stor skillnad, det är glömt om ett halvår.
Stellan Skarsgård förhåller sig med andra ord ödmjuk till hyllningskören, och är genom hela samtalet noga med att lyfta fram verket snarare än sig själv.
– Det är de filmer man gör, att de berör och når fram med vad de vill nå fram med, det handlar mer om det än att bli höjd till skyarna själv. Jag har aldrig varit intresserad av att lyfta fram min person eller mitt privatliv, säger han.
Under sina 58 år i branschen har Stellan Skarsgård tagit sig an över hundra roller, från möjlig pappa i ”Mamma mia” till superskurk i ”Dune”, tennistränare i ”Borg” och barsk sovjetisk kommissarie i ”Chernobyl”. Han har blivit ”Skarzie” med Hollywood och satt ett halvt fotbollslag av skådespelarbarn (numera är de flesta vuxna) till jorden.
För Stellan Skarsgård handlar skådespelaryrket allra mest om att leka.
– Lekfullheten är allt. Allt betyder det. Utan den fanns det inget skådespeleri, ingen film eller teater. Man kan använda sig av leklusten även när man gör något väldigt svart och allvarligt och tar problemen på högsta allvar, säger han och lägger till lite kuriosa:
– På isländska heter regissör leikstjóri, alltså lekledare.
Arbetet med ”Sentimental value” räknar han till bland de roligaste han gjort. Anledningen är att han upplever att han givits utrymme att expandera med hela sin repertoar, vilket till stor del är den dansk-norske regissören Joachim Triers förtjänst, men också skådespelarkollegornas: Skarsgård har beskrivit mötet med sina norska motspelare Renate Reinsve och Inga Ibsdotter Lilleaas som ”helt fantastiskt”.
– I den här rollen får jag använda i stort sett hela min palett och mina färger, samtidigt som regissören ser det. Joachim är egentligen mer intresserad av skådespelarna och vad de gör, än av det konventionella narrativet – det har liksom strukits bort efterhand som han såg att det fanns så mycket i ansiktena.
Han fortsätter:
– Det har varit en fenomenal grupp människor, som har fått jobba i fred på något sätt. Besättningen på en film och de andra skådespelarna förändrar filmen radikalt. Joachim har hållit det väldigt lugnt och trevligt, det har varit väldigt kul stämning på ”setet” hela tiden. Han är precis lika fin som hans film är, fortsätter han med ett varmt skratt som verkar komma av bara tanken på Joachim Trier.
Har du alltid förstått att det är det du håller på med när du skådespelar? Leker alltså.
– Nej, det har jag inte. Det har funnits perioder där jag har tagit det väldigt mycket på allvar och förlorat leklusten i det, och då måste man hitta den igen.
Till och med pressturnén för ”Sentimental value” verkar Stellan Skarsgård relativt tillfreds med, även om allt resande kan vara uttröttande. Kroppen är lite satt ur spel, i bland kan han till exempel vakna på natten och vara hungrig, ovetande om vilken tidszon han befinner sig i. Nu är han dessutom just hemkommen från New York där han medverkade under sonen Alexander Skarsgårds programledardebut i ”Saturday night live”.
– Ja, att sova kanske vore skönt. Man är trött på flygplatser, det är en sak som är säker.
Men ur detta kringflackande kommer ändå något gott, Skarsgård verkar genuint nyfiken på att möta de olika publikkonstellationerna, och att i de mötena få avtäcka nya aspekter av filmen.
– Det är ingen tvekan om att man tvingas tänka mer på filmen när man möter nya känslor, åsikter, synpunkter, nya detaljer som publiken har sett, och man blir fortfarande förvånad. Det är en väldigt rik film så du kan diskutera hur mycket som helst om vad den egentligen handlar om, säger han och fortsätter:
– Konsten har en enorm förmåga att diskutera saker som inte kan beskrivas i ord. Du kan uttrycka det i musik, du kan uttrycka det i film eller i litteratur … Det är det jag tycker är det roliga med filmen, att man försöker nå de saker som är svåra att formulera, och inte göra dem begripliga nödvändigtvis, men att göra dem synliga.
Har du någon roll du känner att du inte har gjort, som du längtar efter att göra nu?
– Jag brukar inte säga att jag har någon drömroll, för i så fall skulle jag se till att göra den – även om jag inte fick betalt för den. Jag kunde stå i ett gathörn och spela teater.
Alla nominerade till DN:s Kulturpris
Litteratur. Maria Maunsbach, för romanen ”En magisk man”
Scen. Gustav Lindh, för sin roll som Hamlet på Elverket i Stockholm
Konst. Petra Gipp, för utställningen ”DDR-flyktens spår” på Landskrona konsthall
Musik. Paul Adamah, för musikprojektet Boko Yout
Film. Stellan Skarsgård, för sin roll i filmen ”Sentimental value”
Fakta.DN:s Kulturpris
Priset instiftades 2007. Fem personer som lyst upp kulturåret nomineras inom litteratur, konst, musik, scen och film. DN:s kulturredaktion röstar sedan fram vinnaren som får 50 000 kronor och skulpturen ”Lilla regnet” av Eva Lange. Årets vinnare tillkännages den 2 februari.
Tidigare vinnare
2007 Martin Fröst, klarinettist
2008 Mikael Marcimain, filmregissör
2009 Frida Hyvönen, musiker
2010 Noomi Rapace, skådespelare
2011 Ann Petrén, skådespelare
2012 Ann-Sofi Sidén, konstnär
2013 Anna Pettersson, skådespelare
2014 Anna Odell, filmregissör
2015 Liv Strömquist, serietecknare
2016 Tom Malmquist, författare
2017 Jonas Dahlberg, konstnär
2018 Amanda Kernell, filmregissör
2019 Johanna Frid, författare
2020 Sara Parkman, musiker
2021 Lap-See Lam, konstnär
2022 Johan Ulveson, skådespelare
2023 Tarik Saleh, filmregissör
2024 Ingela Ihrman, konstnär
2025 Bruno K Öijer, författare
Foto: Evelina Attervall
Läs mer:
Björn Wiman: Därför får Stellan Skarsgård DN:s kulturpris
Stellan Skarsgård: ”Jag led av sådan kameraskräck att jag inte kunde jobba”















