Den 86-årige före detta MI6-agenten hittades den 4 mars i sitt hem nära den lilla orten Godalming, bland gröna kullar och dalar i landskapet Surrey.
Polisen misstänker inget brott, och bilden är hittills att han dog av naturliga orsaker.
– Det är ett mirakel att han överlevde så länge. Det säger något om kvaliteten på det personskydd han haft, säger Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys.
Oleg Gordievskij hävdade så sent som 2012 att han blivit förgiftad av en person med koppling till rysk underrättelsetjänst, men något spår av gift kunde inte hittas.
– Jag vet sedan en tid att jag finns på en dödslista, sade han.
Hans resa mot att bli spion för västmakterna startade på 1960-talet när han arbetade för KGB i Köpenhamn. Gordievskij, som älskade klassisk musik, hänfördes av öppenheten och kulturen – något som stod i stark kontrast till kontrollsamhället i Sovjetunionen.
När Sovjetunionen gick in i Tjeckoslovakien 1968 gick Gordievskijs missnöje med den kommunistiska regimen över till motvilja. Så när han blev kontaktad av britternas underrättelsetjänst MI6 i en badmintonhall i Köpenhamn var beslutet enkelt.
Han blev spion för Storbritannien.
”Mina personliga erfarenheter har fått mig att komma fram till slutsatsen att demokrati och den mänskliga tolerans som följer med den är den enda vägen för mitt land, som trots allt är europeiskt”, skrev han i ett brev till sin kontakt på MI6.
Brevet, och Gordievskijs dramatiska livsöde, finns dokumenterat i Ben McIntyres storsäljande bok ”Spion och förrädare – kalla krigets största spionhistoria”.
– Han valde att vara ”agent in place”, och att vara kvar i sin stationering väldigt länge. Det skilde ut honom från många andra personer som hoppade av och tog med sig hemlig information i bagaget, säger Wilhelm Agrell.
Oleg Gordievskij gjorde karriär inom KGB samtidigt som han var brittisk agent. Efter stationeringen i Köpenhamn såg han till att lära sig engelska, och sökte sig sedan till London. Där blev han resident, alltså kontorschef för KGB:s spionapparat i Storbritannien.
– Min bedömning är att han var oerhört viktig för att få insyn i KGB:s organisation och även deras verksamhet, säger Bengt Nylander, författare och tidigare chef för kontraspionaget på Säkerhetspolisen.
Gordievskijs liv hängde nog i något som var tunnare än en tråd.
Gordievskij träffade sina hanterare från MI6 i en lägenhet i Bayswater. Han hade memorerat mängder med detaljer, men smugglade också ut dokument ur kollegornas rum. Britterna kopierade, spelade in och antecknade.
KGB hade ända sedan Stalins tid avrättat förrädare, så Oleg Gordievskij tog mycket stora risker.
– Absolut. Gordievskijs liv hängde nog i något som var tunnare än en tråd, säger Wilhelm Agrell.
År 1983 skulle Nato hålla övningen Able Archer i Europa. Sovjetunionen tolkade den enligt vissa bedömare som en förberedelse för ett kärnvapenangrepp från väst – och började överväga om man var tvungna att slå till först.
Uppgifter från Gordievskij visade hur risken för krig ökade då Sovjetledarna blev rädda och pressade. USA:s president Ronald Reagan fick informationen och dämpade sin hårda retorik mot Sovjet.
Men Oleg Gordievskij spelade också en roll för svensk säkerhet. Han lämnade tips som ledde fram till gripandet av GRU-agenten Stig Bergling, som spionerade åt Sovjetunionen.
– Han snappar upp att det finns en sovjetisk spion placerad i svensk underrättelsetjänst, säger Bo G Andersson, tidigare journalist på DN.
Bo G Andersson fick 1994 fram Gordievskijs roll i Berglingfallet genom sina källor inom Säkerhetspolisen.
– Gordievskij vänder sig till sina kontakter i MI6, som går vidare med informationen. Man ringar in Bergling, och har då ett sannolikt namn när man vänder sig till Sverige, säger han.
Men Gordievskijs tips är känsligt – det skulle kunna göra så att KGB inser att de har en läcka. Han får själv ge klartecken för att lämna det till Sverige
– Det pågick redan en utredning mot Bergling, men man hade inga bevis. Sedan kommer det här, en uppgift inifrån KGB. Det tillmätte man stor betydelse, säger Bo G Andersson.
Till slut fick KGB klart för sig att det fanns en mullvad i organisationen. 1985 kallades Gordievskij tillbaka till Sovjetunionen, och trots att han insåg vad det kunde betyda, satte han sig på flyget.
– Jag förbluffas över att han valde att åka tillbaka till Moskva. En människa med någorlunda normal självbevarelsedrift skulle absolut inte ha gjort det, säger Wilhelm Agrell.
Gordievskij förhördes, och insåg att hans liv var i fara. Då aktiverade han en flyktplan, Operation Pimlico. Signalen var att han ställde sig med en påse från Safeway vid en brödbutik. MI6 såg larmet och förstod att de måste få ut honom ur Sovjetunionen, men beslutet var så känsligt att själva premiärministern, Margaret Thatcher, fick ge grönt ljus.
– Jag kysste min fru och sa farväl, sade Gordievskij till BBC senare.
Han undkom sin övervakning och tog sig med tåg och buss till en rastplats vid gränsstaden Viborg, där han gömde sig i högt gräs. Två bilar svängde in, en Saab och en Ford. I dem satt MI6-personal från brittiska ambassaden, som fejkade en resa till Finland.
Oleg Gordievskij hoppade in i bakluckan på Forden, tog lugnande medel och dolde sig under en värmereflekterande filt. Diplomatbilarna tog sig förbi gränsvakterna – och han kunde föras till England igen.
– Han var en självsäker, lite tuff typ. Men det var nog väldigt viktigt. Genom att ha den självsäkerheten så klarade han livhanken vid alla kontroller i Moskva, säger Bengt Nylander, som själv träffat Gordievskij.
Wilhelm Agrell tror att en av de viktigaste effekterna av Gordievskijs gärning var att den skadade KGB:s självförtroende. Om toppnamnet Gordievskij var mullvad – hur många fler kunde det då finnas?
Hans historia från Kalla krigets spionvärld har blivit legendarisk. Frågan är om det finns liknande fall i dag, alltså ryska underrättelseofficerare som är agenter åt väst?
– Det skulle förvåna mig om det inte finns. Sådana personer, som drivs av en mission, kommer alltid att dyka upp i såna här organisationer, säger Wilhelm Agrell.
Bengt Nylander håller med.
– För mig är det självklart att det gör det. Det kommer alltid finnas de som är beredda att lämna ifrån sig information och kallas förrädare.
