Fyra techmiljardärer ses på Hugos (Jason Schwartzman) enorma, fästningslika lantställe i Utahs fjällvärd. Det ska bli en grabbhelg med poker, bärs, champagne, dyra tilltugg och häftiga skoterturer. Lite skojbrottning och en aning designerknark. Olyckligtvis har Venis (Cory Michael Smith) sociala medier-app nyligen råkat publicera ett AI-skapat inlägg som ställt folkgrupper mot varandra – världen brinner, människor slaktas, regeringar rasar som käglor – och de fyra kompisarna följer händelseförloppet storögt på sina skärmar utan att engagera sig på riktigt. Vad fan, det skulle ju bara bli en helg med grabbarna. Och så nu detta?
– Det var egentligen inte meningen att återvända till de superrika efter ”Succession”, men jag kunde inte låta bli att skildra ”tech bros”, techsnubbarna. Deras stora makt över våra liv skrämmer vettet ur mig, säger Jesse Armstrong på en zoomskärm inför ett internationellt pressuppbåd.
”Mountainhead” bär den träffande undertiteln ”Humanity is in their hands”. Bakom humorn och satiren döljer sig en skrämmande verklighet. Jesse Armstrong fick idén efter att ha recenserat Michael Lewis bok ”Going infinite”, om den bedrägeridömda kryptokungen Sam Bankman-Fried.
– Jag insåg vilken enorm rikedom och politiska makt som de superrika techentreprenörerna har i dag – ungefär som Alexander Skarsgårds rollfigur i ”Succession”. Och plötsligt klickade det till i mig: om detta måste jag berätta, säger han och fortsätter:
– Om Succession handlade om den gamla medievärldens makt, så är ”Mountainhead” en berättelse om hur de sociala medierna har ett ännu större grepp om våra liv – hur vi tar in nyheter, söker information och interagerar med varandra. Jag började läsa på, såg otaliga klipp, och till slut kunde jag verkligen höra de här fyra rösterna inom mig, säger Armstrong.
Som ni säkert förstår har vi inte att göra med de allra mest sympatiska – eller empatiska – techprofilerna. Snarare handlar det om ett gäng pragmatiska affärsmän som beter sig som omogna grabbar, vilket osökt för tankarna till en viss elbils- och raketentreprenör med Magakeps. Även techmiljardärerna i ”Mountainhead” har en direktlina till populistiska ledare världen över och har fått vittring på att också ta över den politiska makten.
Samtidigt strör Steve Carells rollfigur – den något äldre investeraren i gänget – livsvisdomar och klassiska filosofnamn omkring sig. Det är Kant och Hegel här, Nietzsche och Platon där.
Jesse Armstrong nickar och ser ut att försöka hålla sig för skratt.
– Det är onekligen fascinerande hur vissa techprofiler gärna svänger sig med filosofer, transhumanistiska idéer och stora tankesystem – men mest tycks plocka de delar som bäst gynnar deras affärsmodeller, säger han.
– Precis som i övriga delar av deras liv handlar det om att omge sig med premiumprodukter – och då även med premiumfilosofer. Det är som om de tror att verksamheten, de själva och deras världsbild får ett slags sken av högre syfte bara genom att få lite stjärnglans av i lite Nietzsche eller Platon.
Till skillnad från långköraren ”Succession”, som rullade i fem säsonger, gick arbetet med ”Mountainhead” i raketfart. Hela filmen spelades in och klipptes på bara fem veckor i vintras. Armstrong berättar att tempot delvis drevs av hans nervositet inför att debutera som regissör – det gällde att köra på utan att fastna i självtvivel. Men också av det globala läget, som dagligen färgar våra nyhetsflöden och skapade en känsla av brådska.
– Världen tycks ju snurra allt snabbare nu, säger han och skakar bekymrat på huvudet.
– Jag ville att den här berättelsen skulle ut medan vi fortfarande befinner oss i den här tidsbubblan som ju verkar kunna spricka vilken sekund som helst.
Han poängterar att filmen förstås inte ska ses som någon exakt profetia om framtiden – och att det finns gott om personer i techvärldens toppskikt som faktiskt verkar vilja väl. Alla där förtjänar inte rollen som en av apokalypsens fyra ryttare, menar han.
– Men samtidigt är det ju flera av dem själva som varnar för det hot AI kan utgöra, särskilt när den börjar styra innehållet i deras egna plattformar. Det räcker med ett enda inlägg, en enda reel – till synes trovärdig men helt fabricerad – för att stora grupper ska reagera kraftigt, ibland våldsamt. Det har redan hänt. Och det kommer att hända igen. Frågan är bara: hur många kommer agera nästa gång?
Om man vill kan ”Mountainhead” ses som ännu ett tillskott i det växande berget av filmer och tv-serier som riktar en mer eller mindre kritisk blick mot de superrika och deras inflytande över världen. Ser du dem som varningar?
– Man kan säga att det började redan på 80-talet, med serier som ”Dallas” och ”Dynastin”, men där handlade det mer om lokalsamhällets dynamik. Nu tror jag att det finns en allt starkare medvetenhet – särskilt i fiktionen – om risken med den växande klyftan mellan vad de superrika ägnar sig åt och resten av oss.
– Det är egentligen inte rikedomen i sig jag fascineras av, eller vad den gör med individen, utan den makt som i dag följer med förmögenheten. När en miljardär numera sveper ett finger över skärmen kan hela världen skälva – och den typen av makt har inte alltid varit en självklar följd av rikedom.
Så – vart är vi egentligen på väg? Var tror du att ”Mountainhead” kommer att placeras historiskt, i framtidens backspegel?
– Det är ju den stora frågan. Är någon som tror att Donald Trump är början på slutet – eller bara ett avvikande fenomen? Ofta visar det sig att det vi tror i förväg, är fel. Så låt oss hoppas att ”Mountainhead” också har fel, säger Jesse Armstrong.
”Mountainhead” har premiär på Max 31 maj.
Parlör för ”Succession”-snobbar – från A till Ö
