I början av förra året sjukskrevs Märta Stenevi, då språkrör för Miljöpartiet. Några veckor senare avgick hon.
Allt efter en höst som präglats av anklagelser om en hård ledarstil: Medarbetare kring henne hade beskrivit arbetssituationen som ”ohållbar”. Hon ansågs heller inte vara en lagspelare.
Men det är bara en sida av saken. En annan är att det kom vittnesmål om ett språkrör som i princip saknade mandat att leda. Andra källor i partiet menade att det pågick ett kuppförsök för att få bort henne, bland annat genom smutskastning.
Utan att gräva djupare i vad som hände 2023 är det enkelt att konstatera två saker.
Många gröna medarbetare mådde dåligt under perioden. Och en av dem var Märta Stenevi.
I en intervju med DN berättar hon att hon hade panikångest (13/5). En före detta medarbetare tycker att det Stenevi utsattes för gränsar till en mobbningskultur. Och i sin nya bok skildrar ex-språkröret ett plågsamt maktdrama där människor gör varandra illa.
Om det hade varit första gången arbetsmiljön inom ett politiskt parti utmålats som vedervärdig hade det varit en sak. Men på senare tid har den beskrivningen snarare varit regel än undantag. Och det är förstås ingen nyhet, heller för politiker, att det är en hård bransch de gett sig in i.
Det är definitivt inte en miljö där man kan kräva att någon är en lagspelare
Jonas Sjöstedt (V), i dag Europaparlamentariker, har berättat om när han stod bakom dåvarande L-ledaren Jan Björklund i lunchkön, utan att hitta en kniv – varpå Björklund sa: ”du kan ta en från min rygg”. Det är ett uttalande som sannolikt såväl Nyamko Sabuni (L), Anna Kinberg Batra (M), Muharrem Demirok (C) och Håkan Juholt (S) känner igen sig i.
Precis som alla andra har de givetvis ansvar för sina egna tillkortakommanden. Men i samtliga fall verkar partierna inte ha ansträngt sig särskilt mycket för att fånga upp partiledaren på ett medmänskligt sätt. Och det är ingen tillfällighet att Daniel Suhonens bok om Juholt heter ”Partiledaren som klev in i kylan”.
Frågan är vilken sorts politiker vi får – och hur det präglar allt från lagstiftning till beslutsfattande – om det kommer med uppdraget att tvingas stå ut i en arbetsmiljö som skulle få de få de flesta hr-avdelningar att gå upp i stabsläge. Och vilka krav kan de ställa på andra arbetsgivare, som politikerna stiftar lagar för, när de själva tycks ha en kass arbetsmiljö och mobbning inbyggt i strukturen?
Framför allt är det inte en plats där människor kan prestera på topp, vilket vi har rätt att förvänta oss av politikens toppskikt. Och det är definitivt inte en miljö där man kan kräva att någon är en lagspelare.
Läs mer:
Susanne Nyström: Han är ett brottsoffer – men behandlas som luft
Susanne Nyström: Tips till dig som vill sluta diskriminera invandrare
