Under våren har Ekot granskat statsrådens aktieaffärer. Och det ser inte snyggt ut.
Såväl Mats Persson (L) som Maria Malmer Stenergard (M) har under ministertiden köpt in sig i företag som strax därefter gynnats av beslut som regeringen fattat. I båda fallen ökade toppolitikernas tillgångar. Och de är anmälda till Konstitutionsutskottet.
Till sitt försvar framhåller arbetsmarknadsministern och utrikesministern att de har följt regelverket, vilket är sant. Det är deras omdömen som har brustit – och det är illa nog.
Samma sak kan dock inte sägas om Johan Pehrson (L).
På tisdagen avslöjade Ekot att utbildningsministern, som dagen innan hastigt meddelat sin avgång som partiledare för Liberalerna, är det tredje statsrådet i Tidöregeringen som gått bort sig i aktiedjungeln. Den här gången handlar det om att toppolitikern i några fall inte följt lagkravet om att löpande anmäla alla sina aktieinnehav till Regeringskansliet. Det gjorde det omöjligt att kontrollera att han inte utnyttjade icke-offentlig information, som regeringen får tillgång till, för egen vinning.
”Nonchalans”, enligt civilrättsprofessorn Daniel Stattin.
Ett ”olyckligt misstag”, menar Pehrson.
”Nonchalans”, enligt civilrättsprofessorn Daniel Stattin.
Oavsett vad man väljer att kalla det visar Ekots avslöjanden att Sverige bör gå i Norges fotspår. Efter att en näringslivstidning avslöjat aktieköp där norska politiker riskerade jäv får tillträdande ministrar med aktieportföljer välja mellan att sälja innehavet, frysa det eller använda sig av en extern förvaltare. De tillåts alltså inte handla på börsen själva, samtidigt som de ingår i regeringen, för att undvika både faktiska och misstänkta intressekonflikter.
Att strama upp regelverket skyddar givetvis inte mot alla sorters misstag och nonchalans. Men med tajta ramar minskar riskerna rejält.
Läs mer:
Susanne Nyström: I Donald Trumps skugga syns Jimmie Åkessons rätta ansikte
Susanne Nyström: Ebba Busch satsade allt – och gjorde sitt parti överflödigt på kuppen
Susanne Nyström: Liberalerna förtjänar en bättre partiledare
