Det finns olika sätt att reagera på att ens make under nästan ett decennium bjudit hem främmande män för att förgripa sig på en, medan man själv varit nerdrogad och näst intill medvetslös. Ett är att göra som Gisèle Pelicot, som under året förvandlats till en feministisk ikon.
Den 72-åriga fransyskan har inte bara orkat vara drivande i den största våldtäktsrättegången i landets historia – mot exmaken Dominique Pélicot och 50 andra män som kunnat identifieras i det filmade bevismaterialet som hittades i hans dator. Hon insisterade även på att höstens långdragna domstolsförhandlingar skulle hållas inför öppna dörrar: ”för alla kvinnor”.
Insynen betyder att åhörarna kunnat se och höra allt, inklusive tusentals filmer som visar hur över 70 olika män våldtar Gisèle Pelicots lealösa kropp. Hon har också kunnat förklara att hennes sår aldrig kommer att läka, men att det är dags att det patriarkala machosamhället som bagatelliserar våldtäkt förändras.
Det är inte undra på att historien har sänt en chockvåg över Frankrike.
Allt enligt devisen: ”Det är inte vi som ska skämmas – det är de”. Våldtäktsmännen. De som utredningen beskriver som helt vanliga män – med yrken som brandman, psykolog och militär – inte sällan med fru och barn.
Det är inte undra på att historien har sänt en chockvåg över Frankrike.
Förflyttningen av skammen har hittills fungerat, åtminstone under rättegången. Där talade Gisèle Pelicot med stadig röst och möttes av applåder medan exmaken, som strax före jul dömdes till 20 års fängelse och lär bli ihågkommen som en av Frankrikes värsta sexualförbrytare, ibland snyftat fram sina svar. Och även de övriga 50 männen fick fängelsestraff.
Nu har Gisèle Pelicot blivit en viktig symbol som skänkt hopp och styrka till många kvinnor. Inte bara i Frankrike – utan i hela världen.
Läs mer:
Erik Helmerson: Zaho de Sagazan påminde oss om att Frankrike fortfarande är kulturens hjärtland
Max Hjelm: Då kastade Jimmie Åkesson av sig masken
