I en valrörelse är det lätt att ena spretiga skaror under samma paraply. Det räcker att i svepande ordalag peka ut en minsta gemensam nämnare, som att man inte gillar illegal migration eller nyanlända som begår brott. Då kan anhängarna läsa in sina egna önskemål.
Problemet uppstår senare, när det är dags att gå från retorik till politik. Det har Donald Trump redan fått erfara, trots att han ännu inte har flyttat in i Vita huset.
Nyligen utbröt en fajt mellan två falanger i det republikanska partiet.
Den mest hårdföra har sin bas bland dem som helst vill bo i ett land utan invandrare. Därför ”nöjer” sig företrädarna inte med ambitionen att kasta ut människor som befinner sig i USA illegalt. De vill även stoppa alla som kommer dit på laglig väg, som specialiserad arbetskraft.
Den interna striden i Trumplägret, med oförenliga viljor, visar på två saker.
Det uppskattas inte av den andra gruppen, som bland annat består av rika och mäktiga i näringslivet, som kommer att ha framträdande positioner hos Trump, med ”first buddy” Elon Musk från Sydafrika i spetsen. De inte bara accepterar invandare, utan menar att USA inte har en chans att klara sig i den internationella konkurrensen utan inflyttad kompetens.
Den interna striden i Trumplägret, med oförenliga viljor, visar på två saker.
Dels att det inte längre räcker för Trump att utlova den ”största deportationen i USA:s historia”, kombinerat med försök att återinföra det omdiskuterade inreseförbudet från vissa muslimska länder, för att göra alla sina fans glada. Dels att högerpolitiker som i grunden är positiva till öppenhet, men som vill begränsa viss invandring av praktiska skäl, har mindre gemensamt med principiella invandringsmotståndare än många tror – både i USA och i Europa.
Förvirringen beror bland annat på att retoriken har skiftat.
Det är ingen hemlighet att regeringen vill att utländska experter och talanger ska söka sig hit.
Senast i raden att uppmärksamma det är ex-Centerledaren Maud Olofsson, som under julhelgen kritiserade dagens tongångar i svensk politik (Svenska Dagbladet 26/12 -24). Hon menar att det ”är farligt om vi bestämmer oss för att alla de som kommit hit är oönskade” och förklarar att hon pratat med många invandrare som tagit illa upp, eftersom de känner sig ovälkomna.
Det är inte särskilt konstigt. Så sent som i somras trumpetade regeringen, företrädd av dåvarande migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M), glatt ut att det för första gången på över 50 år var fler som utvandrade än invandrade till Sverige – en bra sammanfattning av det övergripande budskapet i Tidöpartiernas migrationspolitik.
Samtidigt är det ingen hemlighet att regeringen vill att utländska experter och talanger ska söka sig hit, vilket knappast kommer att bli verklighet om människor från andra länder inte känner sig välkomna (Svenska Dagbladet 22/8 -24). Frågan är alltså hur det ska gå till, när Jimmie Åkessons (SD) budskap ska rymmas under regeringens paraply.
Läs mer:
Susanne Nyström: Många barn kan bara drömma om lyxen att vara ”kuddflicka”
Susanne Nyström: Hur kan någon inbilla sig att lärare och pizzabagare är privat servicepersonal?
Susanne Nyström: Först våldtogs den 72-åriga fransyskan i nästan tio år – nu är hon en feministisk ikon
