Att Tidöpartierna vill ändra det svenska biståndet har stått klart länge. I sitt senaste valmanifest skriver Moderaterna att det ska bli ”smalare och smartare”. Och i höstas förklarade biståndsminister Benjamin Dousa (M) att de håller på med en omläggning, där fokus ligger på effektivitet och att pengarna ska gå till människor i nöd.
I teorin låter det som en professionalisering. Biståndet ska skickas dit ”där det gör störst nytta”, som M uttrycker det.
Men i praktiken gör regeringen tvärtom.
Trots massiv kritik säger Tidöpartierna nej till att återuppta det stöd till Unrwa som ströps i december.
Mest uppmärksammad är hanteringen av Unrwa, FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar. Trots massiv kritik, och intyganden från alla håll om att organisationen är helt avgörande för nödhjälpen i Gaza, säger Tidöpartierna nej till att återuppta det stöd som ströps i december. Officiellt för att biståndet gör större nytta i andra FN-organ.
Men att beslutet enbart handlar om politik och inte har något med effektivitet att göra blev tydligt förra veckan, när SVT avslöjade att Utrikesdepartementet har försökt påverka Sida och även motsatt sig att få relevant information.
I en sms-konversation med Sidas generaldirektör markerade statssekreteraren i biståndsfrågor, Diana Janse (M), att hon inte behövde se underlaget till Sidas förslag om att ge ett snabbt engångsstöd till Unrwa, eftersom det ”inte bidrar till något här”. Hon ska även ha instruerat generaldirektören att inte betala ut något, vilket inte heller skedde. Och hon skrev att det inte fanns behov av ”paper trail” – spårbara dokument – i ärendet.
Det betyder dels att väljarna inte kan följa beslutsgången – en av grundstenarna i en demokrati, eftersom invånarna inte kan utkräva ansvar om de inte vet vem som bestämt vad och på vilka grunder. Dels att Utrikesdepartementet detaljstyr en myndighet, vilket inte verkar vara ett olycksfall i arbetet.
För som Moderaterna påpekade redan under valrörelsen: biståndspengar ska läggas där de gör störst nytta.
Janse har nämligen inte bara haft ett finger med i spelet kring Unrwa. Hon har även haft direktkontakt med riksdagsledamoten Björn Söder, ordförande i Sverigedemokraternas stiftelse, som länge nekats Sida-pengar på grund av bristande kvalitet (DN 12/6).
Den hållningen höll Sida först fast vid under våren. Men sedan svängde plötsligt generaldirektören, som tidigare backat tjänstemännens bedömning om avslag, eftersom pressen från politiskt håll att betala ut pengar var stor, enligt interna mejl.
Båda fallen är påtaligt lika ministerstyre, vilket Sverige har beslutat sig för att inte ha. I stället låter vi oberoende myndigheter fatta professionella beslut i enskilda ärenden, utifrån generella riktlinjer. Och den som undrar varför vi bör hålla fast vid den principen behöver bara titta på Utrikesdepartementets hantering av biståndet för att se vad motsatsen leder till.
För som Moderaterna påpekade redan under valrörelsen: biståndspengar ska läggas där de gör störst nytta. De flesta utgick nog dock ifrån att det handlade om att gagna de mest utsatta i världen. Inte det egna partiet.
Läs mer:
Susanne Nyström: Varför behandlar Moderaterna Magdalena Andersson som sin statsminister?
Susanne Nyström: Svenska politiker är fega och ängsliga – och allt beror på ett konstigt missförstånd
